Dinner for five

Satt och zappade runt på dumburken igår kväll, och landade på kanalen Star!, där de kör andra säsongen av tvserien DINNER FOR FIVE.

Jag har hört blandade saker om serien. Skapad och "hosted" av skådisen/regissören Jon Favreau är upplägget oerhört enkelt: i varje avsnitt samlar Favreau fyra kompisar från branschen runt ett middagsbord, och sen dricker man vin, äter en bit och byter erfarenheter och visdomsord. Visas tycker att Favreau bossar för mycket, andra att det är lite för Hollywood-fegt i den mening att man inte vågar trampa på några tår. Nåja.

Programmet jag landade i hade bl.a. regissören John Sayles och skådisarna Maggie Gyllenhaal och Lili Taylor som gäster. Jag fastnade direkt. Jag vill inte säga att "det var som att sitta med vid bordet", för det låter så fånigt. Men upplevelsen var väldigt behaglig. Tonen i programmet är lågmäld, familjär, humoristisk och en skön glimt in en värld där stjärnor beter sig som vanliga människor.

Jag fick bl.a. höra om hur Sayles ser på sin splittrade roll som kommersiell pen-for-hire till bl.a. Roger Corman, och egenregisserade arthouse-filmer som PASSION FISH. Lili Taylor pratade om om hur hon lyckades överleva konstnärligt i en skitfilm som THE HAUNTING. Och lite synpunkter om hur man handskas med målkåta skådiskolleger som snor åt sig screentime genom att göra små kontinuitets-förändringar i sin egen bild (som att ta upp ett glas) så att klipparen måste klippa till dem under den andres repliker för att inte glasets uppdykande ska bli en chock för åskådaren. Samt mycket mer.

Favreau, som spelat i SWINGERS och MADE och regisserat filmer som ELF och kommande superherorullen IRON MAN, har en förmåga att få folk att känna sig avspända, och han leder samtalen på ett självklart sätt. Efter programmets slut köpte jag omedelbart den första säsongen på eBay, för jag fick rejäl mersmak, även om standarden kanske svajjar mellan avsnitten.

Fyra säsonger har det blivit in alles, och här kan du se en total episod-lista på vilka som varit med och ätit middag med Favreau.

Här ett smakprov från säsong 4. Runt bordet bl.a. Roger Corman, Rob Zombie och Bruce Campbell. Den sistnämnde pratar om hur de finansierade första EVIL DEAD genom ett gäng tandläkare(!).

I det här klippet, också från säsong 4, har värdskapet tillfälligt övertagits av Kevin Smith för ett program. Runt sig har han bl.a. Stan Lee, Mark Hamill och J.J. Abrams.

Hellboy 2 trailer

'Nuff said...

film på tv

Programledarna för Filmkrönikan får fortsatt förtroende även i vår.
Andrea Reuter och Navid Modiri heter de två, och de har fått mycket kritik under hösten. Det har varit allt från Reuters finska brytning och Modiris orutin till märkliga intervjuer och ämnen.

Här en text från Filmnyheterna där Reuter påstår att vinden har vänt och folk har börjat gilla programmet "otroligt mycket".

Jag sällar mig till de kritiskas skara. Av den enkla anledningen att jag tycker att folk som ska sitta i tv-rutan och förmedla åsikter eller nyheter måste göra det med pondus och trovärdighet.

Reuter funkade i TV400s filmprogram, där är det en avspänd lågbudget-ZTV-stämning där man kommer undan med att vara independent och cool. Så icke i Filmkrönikan. Nu måste man givetvis inte vara en slipsgubbe för att funka i statstelevisionen, men man måste ha pondus, och det har hon inte. Hon drar förvisso uppmärksamhet till sig med finsk brytning och konstig frisyr, man liksom tittar på henne när hon pratar, men en hårt stylad yta är inte detsamma som pondus. Om hon hade vanlig frisyr utan kolsvart kulturnyans, och kläder som normala människor har på sig, så skulle inte en jäkel lyssna på vad hon sa.

Navid Modiri hörde jag nån gång på radio som programledare i nåt P3-ungdomsprogram. Där funkade han. Jag blev dock mycket förvånad när jag hörde att snubben skulle sitta och tycka i Filmkr. Där kommer vi in på trovärdighetsbiten. Så här är det: jag kan inte ta en snubbe på allvar som jag instinktivt känner inte har nån filmkoll mer än det han läser i pressmaterial och skummar igenom på nätet. Navid Modiri är ingen filmmänniska, han är en svennig normalkonsument utan större filmintresse än en normalkonsument! Men hallå, säger vissa, kan inte en vanlig människa få tycka? Nej, inte som programledare i tv, svarar jag då!

Orvar har pondus och kunskap, så han var kanon (trots att han sågade SLEEPWALKER i ZTV). Sahlin har pondus och kunskap, han funkade skitbra. En annan som jag utan att blinka skulle lyssna på och ta på allvar är Kobras engagerade Kristoffer Lundström.
Varken Reuter eller Modiri är bra (de skulle få 2 resp 1 stol i betyg av mig), och därmed kommer ännu ett halvår att gå med mig givandes fågelholken ett ansikte framför dumburken!

Många förundras över Modiris balla popkille-look i rutan. Den har han odlat i en popgrupp med det anspråkslösa (och alldeles säkert ironiska) namnet Navid Modiri och Gudarna. Här en video till låten "Min ofödde bror" med dem.

Hancock

Ny film med Will Smith som ofokuserad och nerdekad superhero. Regisserad av skådisen Peter Berg som även gjorde THE KINGDOM och bisarra VERY BAD THINGS.

Verkar vara en ball film. Vete dock faen om Will Smith är den ultimata skådisen i rollen.

The bigger they are...

SF köper Sonet, och en ny oövervinnelig Goliat har sett dagens ljus.

Sonet kommer under SFs flagg att bara satsa på feta långfilmsproduktioner. I startblocken står Kjell Sundvall med JÄGARNA 2 och Kaj Pollack med en ny icke-betitlad film.

Då vet vi småfiskar i dammen vilka som får sätta tänderna de få feta maskar som Filminstitutet slänger ut i filmproduktionssverige, medan vi får svälta på småsmulor.

Hm.
Kjell Sundvall har med sina femtioelva BECK-snabbisar och vänsterhands-videorunk som nya ULVENATTEN arbetat fram en sällsynt slarvig och oengagerad rent-a-director-stil som innebär freestylande skådisar och gyllene snittet-vaganzor, och därmed speedat upp sitt frifall som han startade nånstans efter underbara VI HADE IALLAFALL TUR MED VÄDRET.
Och Kaj Pollacks episka dramer om det stora i den lilla människan är fint tänkta och dramaturgiskt välslipade, men nåt så ospännande och förutsägbara att höger hjärnhalva* faller i koma.

Vad säger då Filminstitutets vd Cissi Elwin?
"Jag är glad att någon vill satsa på svensk film".
Que? Vi andra då?

Länk till artikel i DN.

Vi kan bara hoppas att det dyker upp en David som ger bjässen en match!
The bigger they are, the harder they fall. Or the more effective they'll crush us under their big ass when they sit down :(


* Höger hjärnhalva står för det intuitiva och känslomässiga tänkandet, vänster hjärnhalva står för det logiska.

Helena Bergström gör ny film

Helena Bergström fick blodad tand med sin regidebut SE UPP FÖR DÅRARNA. Så nu har hon ett nytt alster på gång. Titeln är ännu hemlig, men den beskrivs som en kärleksfilm med både komiska och sorgliga inslag. Manuset är en blandning av två idéer som Helena Bergström tidigare arbetat med.

– Det handlar om två människor som kommer från väldigt olika bakgrund och deras möte. Det kommer att bli både skratt och tårar, säger Helena Bergström hemlighetsfullt.

Jag kan bara gratulera Helena. Och även gratulera Sverige, som har en ny allvarsam och varmt mänsklig men kanske samtidigt lite spjuveraktig komedi att se fram emot. Den har redan fått manusstöd från Filminstitutet, och jag hoppas för Helena och filmens skull att den blir en av de titlar under 2008 som får ett riktigt stort ekonomiskt produktionsbidrag, i linje med Institutets nya filmstödspolitik.

Heja Helena!

EDIT: Titeln på Helenas nya film är "Så olika". En titel som känns spännande, och som rymmer flera möjliga tolkningar. Bra film är aldrig förutsägbar, och jag tror att Helena kommer att bjuda publiken på en känslomässig såväl som filmisk bergochdalbana!
Go girl!

Indy 4

Shit pommes frites, nu börjar det rycka i actiontarmen!

Första postern till nya Indiana Jones 4, "INDIANA JONES AND THE KINGDOM OF THE CRYSTAL SKULL" har landat! Tecknad av legendariska postermakaren Drew.

Dessutom några bilder från filmen som megafonats av Steven Speilberg. Gubben Harrison Ford får i rollen som Indiana Jones sällskap av Shia LaBeouf, Karen Allen (som är back in business som Marion) och Ray Winstone.























Slutligen, ett klipp från amerikanska popkultur-mässan Comic-con, där ett antal av nyckelpersonerna presenterade sig och filmen.
Blir lite fånigt och inställsamt med såna uppställda big-ups (ungefär som extra-material-intervjuer på DVD-utgåvor), men det är ändå kul att se och få en liten försmak.

slut-riggat

Nä, den norska tvkanalen ville inte göra en skandinavisk LOST. Därmed är tv-serien RIGGEN som jag skrivit på (samman med två andra manusförfattare) under hösten lagd i malpåse.

Synd. Hade kunnat bli en fräsch fläkt. Och upplägget hade potential att bli en riktigt skrämmande och fascinerande serie.

Back to ACCIDENT MAN...

Speedracer

Nu finns en första trailer ute till den nya filmen av brorsorna som gjorde MATRIX-trilogin. Filmen heter SPEEDRACER och är en nyinspelning av en gammal anime-tvserie.

Här ser du trailern:



Och på den här platsen hittar du trailern i bättre upplösning.

Jag säger bara BLLUUÖRRGGGGHHHH (eller hur man nu stavar en fet spontanspya i knät)! MATRIX var fantastiskt på alla sätt och vis. Detta är ju så tråkigt så klockorna stannar. CARS med människor... hur sexigt är det?
Och alla som börjat hata filmer med skådisar som walks and talks framför en greenscreen räcker upp en hand nu tillsammans med mig...

Never say yes in the room

Jag var på ett möte häromsistens, och kom då att tänka på en mening som min amerikanska manager mässar som ett mantra: "Never say yes in the room".
Kontentan är helt enkelt att man aldrig ska ta ett förhastat beslut när det gäller jobb.

1) det är alltid bra att ta en extra funderare - vill jag viga mitt liv åt detta genom att sätta min namnteckning på ett papper? Om "Ja": är jag i så fall nöjd med premisserna? Och uppskattar min familj att jag gör detta?

2) Det är aldrig bra att vara för "eager", man kan verka desperat, och dessutom dum som inte tar en extra fundering.

3) Om arbetsgivaren/beställaren är seriös, så ska han/de kunna ta att man vill tänka lite extra och återkomma. Det kan verka skumt om han/de vill ha namnteckningen NU! NU! NU! - finns det de facto något lurt i buskarna som jag skulle förlora på?

Jag har nån gång fått en sån där förrädiskt euforisk känsla inför någon person eller inför ett jobb, där man vill bevisa hur mycket man uppskattar den/det genom att omedelbart säga JA! Det har gått bra vissa tillfällen, och ungefär lika många gånger gått åt pipsvängen. Så jag har nog lärt mig av mina misstag.

"Never say yes in the room" kan man ju faktiskt applicera på de flesta viktiga beslut man tar i livet: vill man köpa den här lägenheten? Vill man gifta sig med den här kvinnan/mannen? Vill man ha det där barnet?

Ett annat bra uttryck är "Go with the flow" - kör på bara i stundens ingivelse! Skönt att livet även består av såna beslut, där det inte gör nånting att man gör dumma misstag. Det är väl balansen mellan de två uttrycken som gör livet så skönt att leva: man kan vara både en slipad businessman och ett oförståndigt barn!

rewrite time

Så var den klar.

Första versionen av manuset till ACCIDENT MAN.

102 sidor rangligt manusbygge, men det står där på plats.

En av de jobbigaste sakerna med att skriva manus är att det knappt går att läsa sidorna man just färdigställt medan man fortfarande är i skrivprocessen: man vill omedelbart börja rewrita. Då gäller det att vara en ståndaktig kapten på skutan, och stadigt hålla kursen ända in i mål.

Att rewrita ett halvfärdigt manus, rätta stavfel eller fila på formuleringar kan man göra om man drabbas av idétorka eller "writers block". Lika bra att vara kreativ även då man inte känner sig så kreativ.
Men så länge lusten finns där, och idérna poppar upp på papperet, så ska man bara skriva på! Grejen är den att om nån scen blir halvdan (för att man tvingar sig att skriva den för att komma framåt) så gör det ingenting: man ska ju ändå skriva om den sen :)

Flera gånger under denna första jobbiga "fotsoldats-process" har missmodet och tristessen kommit över mig. Men nu är jag igenom den. Och det är nu belöningen kommer: jag får börja skapa på riktigt!

Till saken hör också att det finns scener som ännu bara är extremt abstrakta skisser. Jag vet vad scenernas kontenta är, men jag har just nu ingen aning om hur de ska konkretiseras och fyllas ut. Det ska jag också börja fundera på nu. Och när jag lyckats skriva dem så är det bara att cut-and-pastea in dem på sin plats.

Nå. Nu ska jag njuta av min tillfälliga seger. Om ett par dagar sätter jag igång med uppgraderingen av historien, och då blir det allvar. Förr eller senare måste jag ha en färdig version som jag kan stå för. Som går att visa upp för producenter, finansiärer, skådisar... och som går att filma.
Men precis som att jag sett fram emot en punkt i processen som jag nu kommit till, så kommer jag så småningom komma fram även till den punkten.

documentation of registration

Fick brev från Writers guild of America idag. Det innehöll det officiella "documentation of registration" på synopsiset till ACCIDENT MAN.

Det är inte pengar.
Det är inte någon produktionsgaranti.

Men det är jävligt kul att ha, som en morot uppspikad på väggen, att glana på ibland när pennan blir trubbig och anden känns trött.

f*ckface-booked for life!

Jag var medlem på F*ckface-book under en knapp månad innan jag häromdagen gick ur skiten. Det var egentligen inte många timmar jag hann spendera där (kanske sammanlagt 4 timmar eller nåt sånt). Men varenda jäkla minut var bortkastade.

Ibland blir man bara så pissed off på flugor som man är dum nog att hoppa på. I det här fallet hörde man diverse polare och arbetskontakter prata sig kokpunkts-varma om siten: man kan hålla kontakt med vänner (gamla som nya), man kan dela med sig av foton så andra får se vad kul man har det, och det finns hur mycket kul intresseinriktat tidsfördriv som helst (i mitt fall olika filmquiz).

Men är det meningsfullt att börja umgås med folk på en jämrans hemsida som man av olika anledningar inte umgås med i vanliga fall? Och är det nyttigt för hälsan att hela tiden frustrerat konstatera att alla andra har fler "friends" än man själv?

Vem faen tycker egetligen att det är kul att kolla på andras fyllebilder från kräftskivor och personalfester? Hands up...
Och är det rätt att en internetsite ÄGER dina bilder bara för att du på skoj lägger upp dom där? Även om det nu bara är meningslösa fyllebilder så är det DINA meningslösa fyllebilder!

Och de där quizzen var kul - i fem minuter. Sen börjar man tvångsmässigt göra en till, och en till, och en till. Mest för att se om man kan bräcka sina "friends" poäng.

Nä, fy faen! Sanna mina ord, jag tycker att vi alla gemensamt tänder ett gigantiskt bokbål, och bränner våra F*ckface-böcker därpå medan vi sjunger "We shall overcome"!

Grejen är bara den att trots att man går ur skiten och avsäger sig vidare medlemsskap, så är man bara "inte längre medlem" fram till att man väljer att skriva i namn och lösen och loggar in - då aktiverar man sitt account igen.

Så varning varning: om du inte vill vara medlem så låt bli att ens testa - du är F*ckface-booked for life!

LÅT DEN RÄTTE KOMMA IN trailer

Ojojoj, jag är bisarrt glad. I dag fick jag veta att jag ska klippa trailern till filmen baserad på John Ajvide Lindqvists fantastiska LÅT DEN RÄTTE KOMMA IN.

LÅT DEN RÄTTE... är J.A.L.s debutroman, och han har via ett litet antal böcker med skräckteman kommit att bli Sveriges Stephen King.

LÅT DEN RÄTTE är en modern vampyrhistoria som utspelar sig i Blackeberg tidigt 80-tal. Handlar om en mobbad pojke som får en ny vän - en flicka flyttar in i porten intill. Samtidigt sker ett antal bestialiska mord i omgivningarna. Alla mord visar sig ha sin rot i den lilla flickan som är en uråldig vampyr.

Dels är historien en alldeles fantastisk (och fantastiskt blodig) variant av den ibland lite uttjatade vampyrgenrern - J.A.L. har återuppväckt den klassiska skräckfiguren och sånär uppfunnit en egen mytologi.

Men främst är det en historia om utanförskap och avståndet mellan människor. Som alla de bästa skräckhistorierna så har den sitt avstamp i högst mänskliga frågor som de flesta kan relatera till.

Jag har ännu inte fått se filmen regisserad av Tomas Alfredsson, men följer den bara boken halvvägs så kommer den att vara både gripande och skrämmande.
Jag tror och hoppas att detta kommer att bli den bulldozer som banar väg för en ökad svensk skräckproduktion!

kreativ manusboost!

Herregud, jag har kommit in en så fantastiskt kreativ manusboost med ACCIDENT MAN. Jag skriver tio sidor om dagen utan att ens hämta andan.

Givetvis har jag en relativt detaljerad outline (storyns alla "hållplaster" utplottade) liggande bredvid tangentbordet som jag hela tiden följer, så jag behöver inte "hitta på" vad som ska hända härnäst.
En outline måste man förvisso alltid göra om ens historia ska hålla ihop - hur skulle det se ut om Anja Persson gav sig ut och slirade omkring i en skidbacke utan pinnar?... Eh, dum liknelse, det skulle givetvis gå mycket lättare.

Hur som helst, har man bara en välplanerad storyline att följa så är det bara att köra hårt. Och när man sen kommer upp i rätt puls kan man uträtta saker som får en själv att häpna! Inte minst kan ju de olika karaktärernas relationer, och dialogscener dem emellan, vara rena snårskogen.
Men det är där jag kommit upp i ett sånt skönt flyt: karaktärerna känns trovärdiga, och deras respektive agendor och POVs, uppträdanden och karaktärsdrag fungerar så mycket bättre än jag hoppats innan jag satte mig ner.

Det är rena uppenbarelsen att skriva filmmanus. Halleluja!

PS: sen kommer det tillfällen när ingenting funkar, och allting känns som piss och skit och världens kalkonfilm. Men såna negativa vibbar får attackera nån annan manusförfattare en sån här dag...

Forbidden fortress - Li vs Chan

Jet Li och Jackie Chan möts för första gången på duken, i martial arts-rökaren FORBIDDEN FORTRESS.

På coming soon.net kan man läsa följande:

In "Forbidden Kingdom," American teenager Jason (Michael Angarano), who is obsessed with Hong Kong cinema and kungfu classics, finds an antique Chinese staff in a pawn shop: the legendary stick weapon of the Chinese sage and warrior, the Monkey King (Jet Li). With the lost relic in hand, Jason unexpectedly finds himself transported back to ancient China.

There, he meets the drunken kungfu master, Lu Yan (Jackie Chan); an enigmatic and skillful Silent Monk (Jet Li); and a vengeance-bent kungfu beauty, Golden Sparrow (Crystal Liu Yi Fei), who lead him on his quest to return the staff to its rightful owner, the Monkey King - imprisoned in stone by the evil Jade Warlord (Collin Chou) for five hundred years. Along the way, while attempting to outmaneuver scores of Jade Warriors, Cult Killers and the deadly White Hair Demoness, Ni Chang (Li Bing Bing), Jason learns about honor, loyalty and friendship, and the true meaning of kungfu, and thus frees himself.

Känns som en martial arts-variant av LAST ACTION HERO. Man kan även skönja vissa winkwinks till Jackie Chans DRUNKEN MASTER-filmer och Jet Lis ONCE UPON A TIME IN CHINA-serie.

Här trailer för FORBIDDEN FORTRESS:


Här kan man se Jackie Chan utföra lite slapstick-fightande i DRUNKEN MASTER. Inte lika högt tempo som i senare filmer, men charmigt till 1000:


Lite högre tempo här i DRUNKEN MASTER 2:



Jet Li i ONCE UPON A TIME IN CHINA 3, lär ut lite antivåld till folket:



Jet Li har kommit på att våld alltid löser en konflikt i filmen FIST OF LEGEND - maximal skada med minimal teknik. Jet Li äger :)

Nispel och Friday the 13th

Marcus Nispel ska regissera nyinspelningen av skräckklassikern FRIDAY THE 13th.

Den forne reklamfilmsmakaren har specialiserat sig på remakes: hittills har han gjort TEXAS CHAINSAW MASSACRE-remaken, PATHFINDER-remaken och piloten till en tvserie om en modern FRANKENSTEIN.

Jag tror jag nämnt tidigare att jag ju arbetat med karln:) Tillsammans med Johan Brännström och producenten John Jacobsen åkte jag över till Hollywood och satt i möte med honom och diskuterade PATHFINDER-remake-manus. Han gillade vår version bäst av alla de versioner som skrevs innan han steg ombord på PATHFINDER-skutan (pre-viking/indians), så då fick vi skriva hans första-draft baserad på alla de ideer och infall han så målande presenterade under mötet. Efter att vi lagt grunden, så fick sen Laeta Kalogridis (NIGHT WATCH, ALEXANDER) skriva klart manuset.

Precis som med alla andra maskerade skräck-franchise-figurer var det väntat att de skulle plocka upp Jason, på samma sätt som att de började om med Michael Myers och Leatherface (och alla andra triljoner remakes på klassiska skräckisar).

Jason har ju för inte länge sen synts på bio när han tampades med Freddy Krueger i FREDDY VS JASON, 2003. Nu väntar vi bara på att Freddy ska återuppstå också. Där krävs det dock nästan att Robert Englund kommer tillbaka. Till skillnad från de andra gubbarna så kan de inte bara dra på nån ny storväxt identitetslös skådis en mask - Englund ÄR ju Freddys karaktäristiska face och röst.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

The Jason Voorhees look genom tiderna.

.

Vad gäller Jason så är det ju ett välkänt faktum att han faktiskt inte dödade någon i första orginalfilmen, det var hans morsa Pamela Voorhees. Men det ska de så klart ändra på i nyinspelningen.

Här är en kultig och helt oblodig trailer för original-FRIDAY 13th från 1980 (nån som vill slå vad om att Kevin Bacon gör en cameo i Nispels version). Man kan ju inte annat än älska en trailer som befäster att ALLA DÖR i filmen...

Richard Pryor som Star Wars-bartender

Hehe. Geniet Richard Pryor är här en högst mänsklig bartender på Mos Eisley-baren i Star wars. Klassisk "fish out of water"-humor.

Kul är att de lånat alla kultiga creature-masker från riktiga Star wars-filmen (och här, i starkt studioljus, ser man hur pass b-iga de faktiskt är).

Irreversible

Jävvlar i helvete. Såg franska filmen IRREVERSIBLE igår. Det var en av de mest störande filmupplevelser jag haft i hela mitt liv!

Du kan pallra upp Leatherface, Hannibal, Freddy och Jason i en hög, och du kommer ändå inte upp till knäna på det obehagligt febriga våld som presenteras i den filmen.

Att filmen berättas baklänges, så att den börjar med det vedervärdiga "efter" för att sen plana ut i det mer harmoniska "före" var en nödvändighet - ingen skulle stå ut med att lämna en biosalong om den berättats kronologiskt.

Usch. Min hjärna kunde inte riktigt släppa obehaget och de vidriga bilderna.

Då är det skönt att verkligheten finns. Jag gick senare under dagen och hämtade min 8-åriga dotter på skolan och pratade sen hela vägen hem med henne om vardagliga 8-åringssaker för att liksom skölja sinnet rent och boota om hjärnan till normalläge igen.

.

Här en trailer, som INTE innehåller några av de vidriga scenerna...

Max Carrey? Jim Headroom?

Fick lust att kolla in lite klipp med den stilistiske 80-talsikonen Max Headroom. Bl.a. denna bannade Coke-reklam.



Men... jag känner igen hans tonlägesbyten och sarkastiska manér. Var är det jag har sett det?

Javisst ja - i Jim Carreys samlade filmer...

SPIRIT - the movie

Äntligen, äntligen, äntligen ska en av mina absoluta serieälsklingar bli film: THE SPIRIT av pionjären Will Eisner.

SPIRIT tecknades i sin originalrunda mellan 1940 och 1952, men har uppdaterats ett antal gånger, alltid med Eisner vid pennan fram till dennes död i januari 2005. Under 9o-talet gjordes dock ett okej försök att ge the Spirit en revival genom att låta några av de bästa serieförfattarna och tecknarna göra en nyversion, bla Alan Moore (Watchmen), Neil Gaiman (Sandman) och Dave Gibbons (många DC comics).

SPIRIT handlar om en polis, Denny Colt, som redan under premiäravsnittets tre första sidor blir mördad - tror alla. Men han överlever, och fortsätter att bekämpa brottsligheten i staden Central City (som från början var New York) som den maskbeklädde THE SPIRIT. Sitt högkvarter har han på kyrkogården under sin egen gravsten.


Will Eisner är en legend i, och långt utanför, seriekretsar för sin banbrytande filmiska berättarstil. Hans storys framfördes i samma anda som den i princip jämnåriga filmgenren "film noir" (som hade sin glansperiod under 40- och 50-talet): depraverade hårdkokta historier om desillusionerade antihjältar, mer eller mindre smarta kriminella, korrupta byråkrater och fagra och falska femme fatales, inte sällan med ond bråd död som ingrediens, visualiserade i samma hårdkontrasterade svartvita stil, och med en innovativ känsla för udda bildvinklar.

Bland annat så är de "splash pages" (en inledande helsida som presenterar storysetup och sätter stämning) som ritades till varje äventyr väldigt karaktäristiska, alltid med namnet "Spirit" infogat på finurligt sätt.



Riktigt kul är att regissör i projektet är en man som följt tätt, tätt i Eisners serienoir-fotspår: Frank Miller. Miller behöver ingen närmare presentation, med SIN CITY, BATMAN - THE DARK KNIGHT RETURNS och 300 som jämförande alster är han en av de få som verkligen fattat vad SPIRIT handlar om.
Som Miller själv sammanfattar: "The character has a terrifying side to him. This is a man who’s died and come back to life. So it twists into fantasy. And of course there are tons of women in it. There have to be — it’s The Spirit. They’re all in love with him, and he’s in love with all of them. You might say he’s a bit of a slut."
Miller har f.ö. vunnit ett av de största serieskapar-utmärkelserna "the Eisner award" flera gånger. Priset är döpt efter... ja, just det :)

Spirit spelas i den nya filmen av Gabriel Macht (A LOVE SONG FOR BOBBY LONG, BAD COMPANY, BEHIND ENEMY LINES, THE GOOD SHEPARD), storskurken The Octopus görs av Samuel L Jackson, och några av kvinnorna runt Spirit är Scarlett Johansson, Paz Vega och Eva Mendes.

Här är en jämförelse mellan några serierutor från Eisners SPIRIT (över) och Millers SIN CITY (under). Släktskapet och den hårdkontrasterade film noir-inspirationen går inte att ta miste på...






























Detta är dock inte första gången SPIRIT blivit film. Redan 1987 gjordes en tv-film med Sam J "Blixt Gordon" Jones som Denny Colt/Spirit och Nana Visitor som hans love interest Ellen Dolan. Steven E De Souza som bl.a. skrivit DIE HARD, BEVERLY HILLS COP och 48 HOURS plitade manus...











Spirit förr och nu: Sam J Jones (1987) till vänster och Gabriel Macht (2009) till höger.

Jag kommer att följa detta projekt med stor spänning och mycket entusiasm. Will Eisner var ett geni, Frank Miller är ett geni och SPIRIT är inget annat än ett masterpiece som nu förmodligen blir den überfantastiska film som jag alltid drömt om. När man känner så brukar man oftast bli gruvligt besviken. Men magkänslan finns där, och det är den som räknas.

Man kan följa filmens framåtskridande på den officiella hemsidan här.

Här kan du ladda hem den senaste rundan seriealbum med SPIRIT i digitalt format om du vill läsa dem på din skärm.

Och här finns en minidokumentär om Will Eisner. Riktigt kul.

24 på 90-talet

Detta är nörd-humor: Tänk om tv-serien "24" hade utspelat sig tidigt 90-tal, innan all fancy högteknologi uppfunnits...

Robert Rodriguez BEDHEAD

Snubblade över en av mina favoritfilmskapare Robert Rodriguez amatörkortfilmer, BEDHEAD.


En charmig liten sak som skvallrar om ett gryende påhittigt filmtemperament. Han skojsar till det med en hel del effekter, och har uppenberligen stor lust och glädje när han gör film, något som följt med under hela hans karriär.
Dock lider den av vissa amatörelement, som överanvändandet av handkamera och den rätt beiga eftersynken och ljudläggningen.

Men karln älskar film och där finns en hel del filmreferenser (medvetna eller omedvetna), med allt från Buster Keaton-slapstick till ball pangpang-action. Fler referenser:

De galna EVIL DEAD-kameraåkningarna. OBS! om man inte gillar snaskiga splatterfilmer ska man bara se de sista 30 sekundrarna:


Eller flickan som flyttar på vattenglas i Tarkovskijs STALKER. Möjligen har RR inte sett den filmen, utan hittat på scenen själv :)



"Bedhead" är f.ö. ett uttryck för hur man ser ut i skallen när man vaknar på morgonen och tex gått och lagt sig med blött hår.

att pitcha

Att sätta ihop ett presentationsmaterial för att pitcha en filmidé är något som inte är så vanligt i Sverige. Mycket för att det luktar "kommersiellt tänkande", något som ju inte film får vara i detta filmiska u-land.
Ofta brukar det dessutom vara så att den som har en filmidé redan har svängdörren öppen till sin producentkompis, som då inte först och främst köper den fräscha idén utan sin redan etablerade regissörskompis.

De som står utanför bisnissen, som inte är etablerade men som har en stark idé, har flera saker emot sig.
1) de har inte något track record att visa upp
2) de har ingen producentkompis som kan slussa in dem på ett bolag
3) de måste visa upp ett färdigt manus då de flesta bolag inte bara tar en idé - men utan prodbolag som bollplank i ryggen så kan de dels inte få ihop ett konkurrenskraftigt manus, och dels inte få stöd från SFI då de i princip kräver att man har ett prodbolag attached för att få manusstöd. Lite moment 22.

Vad göra då? Jo, man sätter ihop ett säljande pitchpaket för att på så sätt övertyga en producent om att man har en slagkraftig idé.
När man kliver in genom dörren på prodbolaget så har de ingen aning om vad de ska få höra. Ditt jobb som manusförfattare/regissör är att då med alla medel visa vad du har. Du om någon vet ju hur unik och fantastisk idén är, det gäller bara att övertyga dem om det.

När du pitchar så är det dock inte bara idén du säljer in... utan även dig själv.
Du är bara så bra som ditt pitchmaterial är, och ditt pitchmaterial är bara så bra som du är!
Se det som en audition. Sitter du bara och muttrar, eller inte har några svar på producentens frågor - well, då kan du inte räkna med att de köper dig och ditt material heller. Och då får du skylla dig själv.
Har du tänkt dig att regissera din film, då läser producenten in dina eventuella regitalanger i din pitchpresentation. Vilken regissör skulle du välja om du var producent: en som sitter med korslagda armar och mumlar nervöst och korthugget? Eller en med glimten i ögat som är animerad och infallsrik och inspirerande? Svaret är ganska enkelt...

Ok. När jag pitchar så är det två viktiga saker jag tänker på:
1) vara väl förberedd, och ha svar på eventuella frågor
2) ha presentationsmaterial som tydligt visar min vision, gärna FÖR MYCKET material.

Ingen annan än du själv kan ju ha pejl på din vision. Så försök att förbereda dig på att konkretisera den från så många infallsvinklar som bara är möjligt, så att producenten får en klar och sann bild av vad de eventuellt ska betala miljoners miljoner för att få upp på en bioduk.

Genretillhörighet: är det en dramathriller eller en thrillerkomedi eller en ren thriller?
Referenstitlar: befintliga titlar som din film kan tänkas likna. Akta dig dock för att jämföra med filmer som bygger på att de är svindyra - du kan nog inte göra en svensk TRANSFORMERS...
Formmässig/visuell stil: jag brukar plocka stills från dvder som korresponderar tex stämningsmässigt eller ljussättningsmässigt.
Ungefärlig budgetnivå: Om en producent gillar idén så ändras din siffra förmodligen, men det kan ändå vara bra att hinta om den tänkta storleken på projektet.
Rörliga bilder: Jag har till de senaste två projekten som jag pitchat klippt ihop teasertrailers, där jag hämtat bilder från filmer, och med dem skapat en liten appetizer. Alla förstår ju att bilderna kommer att se annorlunda ut, men man kan skapa stämningar och sätta ett statement om vart historien kommer att ta vägen. Dessutom är det nyttigt ur kreativ synvinkel i insäljandet av dig själv; producenten får se att man är företagsam och kan handskas med rörliga bilder.

Här är de två teasertrailers som jag satt ihop för de två senaste projekten jag varit med och pitchat.
Först ut ACCIDENT MAN, den idé som jag fick napp på och nu sitter och skriver manus för. Den teasern berättar inte så mycket filmens story, utan fokuserar på konceptet.


Sen SLAUGHTERHOUSE BLUES. Denna pitchade jag tillsammans med Micke von Engström och Thomas Rydell. Det var tänkt att vara en våldsaction med övernaturliga inslag, lite i stil med THE CROW. Vi pitchade den för ett bolag, med en hel pärm full av material. Pitchen gick mycket bra. Men olika orsaker gjorde att vi nu lagt ner detta jobb. Men jag tycker fortfarande att det skulle varit kul att se en sån här film gjord i Sverige!

del Toro på G

Jag älskar tjockisen Guillermo del Toro.
Eller iallafall hans filmer, karln har jag aldrig träffat.

Är fascinerad av i princip alla hans titlar, från DEVIL'S BACKBONE och MIMIC till BLADE 2, HELLBOY och PAN'S LABYRINT.

Nu är han på gång med två nya grejer. HELLBOY 2: THE GOLDEN ARMY hittar man på denna länk.

Här en kort introduktion till siten av Abe Sapiens:



Nu vet vi också att hans nästa projekt efter HELLBOY 2 blir nånting som heter CHAMPIONS. På siten Comingsoon.net kan man läsa följande:

Guillermo del Toro will write, direct and produce the sci-fi action film "Champions" for United Artists, reports Variety.
Based on the 1968-69 British TV series, "Champions" will follow the adventures of a team of secret government agents who are rescued from a plane crash by an advanced civilization and given superhuman abilities.
Created by Monty Berman and Dennis Spooner, the original series starred Stuart Damon, Alexandra Bastedo and William Gaunt and mixed adventure, humor and glamour into its plotlines.
C/W Productions will produce, with Granada's Robert Green executive producing.

Kan nog bli kul, även om det finns en och annan likhet med HELLBOY-upplägget som inte gör det hela så fräscht som jag hade hoppats.

Hollywood writers on strike

Hollywoods manusförfattare strejkar. Jag säger bara: Bra! Kör hårt!

Inte för att det berör mig eller andra manusförfattare i övriga världen direkt (jag tex fortsätter att skriva på ACCIDENT MAN enligt schema).
Men indirekt tror jag att det ger en liten insikt i att manusförfattare är en eftersatt grupp filmarbetare som inte får den uppmärksamhet eller respekt (eller pröjs) de förtjänar.

I manusförfattaren John Augusts blogg kan man få inside info (se http://www.johnaugust.com/), och därifrån har jag hämtat denna uppsummering av vad de egentligen strejkar om:

Writers for film and television are paid a small fee when the things they write (movies and television shows) are shown again on re-runs or DVD. These are called residuals, and they’re much like the royalties a novelist or a songwriter gets.

Residuals are a huge part of how writers are able stay in the business. These quarterly checks pay the mortgage, particularly between jobs.

There’s widespread belief that the rate paid to writers for DVD’s is too low. It was set 20 years ago, when DVD was a nascent and expensive technology. DVD’s are now cheap and hugely profitable, yet the rate remains fixed.

Downloads will eventually supplant DVD’s. That’s why it’s crucial to set a fair rate for them now, and avoid the same trap of “let’s wait and see.”

There are other creative and jurisdictional issues (such as animation and reality television) which are also on the table. According to the AMPTP, residuals are the major stumbling block, however.


Man kan läsa om strejken på Writers Guild of Americas hemsida: http://www.wga.org/

eller på http://digg.com/movies/The_WGA_Strike_And_What_It_Means_To_Us

Här finns ett fotoalbum från strejken, där kändisar ger sitt stöd: http://www.wga.org/contract_07/strike/wgastrikephotos.html

Och här finns en annons för strejken, undertecknad av en drös kända och mindre kända författarnamn:
http://www.wga.org/subpage_member.aspx?id=2529


Ett klipp från WGA-mötet om strejken:

Stallone goes Bronson

En hårding axlar en annan hårdings mantel.
Stallone ska göra om Kalle Bronsons paradroll som Paul Kersey, mannen som tar lagen i egna händer och skjuter ihjäl skurkar, i en remake av den första DEATH WISH-filmen.
Inte nog med det, han ska även sätta sig i Michael Winners registol för att göra om dennes jobb.

Se fakta här.

Bra eller dåligt? Hmm, next stupid question please...

Här iallafall en stämningsbild över vad vi har att vänta:




Och så ett klipp från the real thing. OK, man kan väl diskutera moralen i att knalla ihjäl folk istället för att samtala med dem som vuxna människor. Men detta blir roligare film :)

Mark Hamills audition

Mark Hamill på audition för rollen som Luke Skywalker i en kommande film betitlad STAR WARS. Motspelar gör Harrison Ford som ännu inte fått rollen som Han Solo.

Hihihi, man undrar vad de två killarna egentligen tycker om den mumbo jumbo som George Lucas ber dem läsa.

Monsoon wedding: noir film?

Kul, nu kommer Mira Nairs MONSOON WEDDING i ny utgåva.

Jag fingrar på den på Mediamarkts dvd-avdelning. Men... vänta lite. Nånting stämmer inte. Det är väl ingen desillusionerad svartvit deppthriller, utan snarare tvärtom.

Nä, det är bara distributören som förmodligen inte korrläst regissörens namn på framsidan: "a Mira Noir film".

Lite pinigt.

Råttatouilles antagonist-röra

VARNING FÖR SPOILERS NEDAN!

Såg Pixars nya rulle samman med fru och barn. Alla uppskattade den väldigt mycket.

Men jag lyckades lägga en blöt filt över den goda stämningen genom att komma med en så obegriplig passus som "nja, de shabblade bort storyn med antagonist-bytet".

Genom hela filmen är dvärgkocken huvudpersonens huvudmotståndare. Ända fram till slutet vill säga, då man plötsligt kickar ut dvärgen (huvudpersonen tar över restaurangen) och i elfte timmen tar in en överjäklig matkritiker som måste övertygas medelst en himmelskt vällagad ratatouille.

Visst, alla karaktärer fyller sina funktioner. Och alla filmkritiker i hela världen hyllar filmen till skyarna, så visst funkar den.

Men byter antagonist gör de likförbannat!

Filmer jag kanske skulle gjort eller inte #5: THE REAPING

Det här verkade kunna bli ett kul projekt. En övernaturlig thriller med bibliska förtecken. Kampen mellan gott och ont i en dammig amerikansk småstad.

Handlar om en forskare som sysslar med att lösa religiösa gåtor som dyker upp runt om i världen. När filmen börjar så kommer hon till en liten stad som har börjat hemsökas av händelser som kan tolkas som jordens kommande undergång och ondskans övertagande av världen. Vattnet blir rött av blod. Det regnar grodor. Boskapen dör. Gräshoppsinvasion.
Allt verkar kretsa kring en liten mystisk flicka.

Jag gillar den här typen av svulstiga religiösa rysare, där oförklarliga saker händer och hela världen står på spel.
Omen. Seventh sign. Heck, jag gillade till och med End of days.

Jag och Johan Brännström fick manuset i våra händer från Robert Zemeckis bolag Dark castle via vår manager. Och vi fick omedelbart en bunt kul uppslag som vi ville inkorporera.
Då var huvudpersonen en man (i slutversionen är det Hillary Swank), och barnet som alla anklagar var en pojke (nu är det en oskuldsfull liten flicka).

Den stora grejen som vi ville addera var en ramhistoria som utspelar sig på Jesu tid, där en av Jesu lärjungar (Johannes, den ende som inte dog martyrdöden) begravs levande på egen begäran. Detta har stor vikt för den historia som sen blir filmens.

Vi arbetade närmare en månad på att utveckla vår "take" på historien.
När vi så var redo att presentera den, så fick managern veta från Dark castle att tvillingbröderna Carey och Chad Hayes (som skrev House of Wax åt samma bolag) just presenterat en version som Zemeckis köpt.

Jaha. Så var det med den tankemödan. Johan och jag blev rejält deppiga.
Men efter ett tag kom vi på att man aldrig har en sån grej ogjord. Att ha en konkret idé att jobba med, att försöka vrida ur det allra bästa ur den, är något man kommer att göra många gånger. Ju fler gånger man får praktisera det, desto bättre blir man. Vi lyckades verkligen skärpa oss och göra ett professionellt paket av det hela. Att vi inte fick möjlighet att visa upp det är egentligen skit samma, huvudsaken är att vi vet att vi kan göra det, och att vår manager vet att vi kan göra det.

Och jag vet inte hur kul det hade varit att ha sitt namn på denna film. För det är rena smörjan. Den vill vara lurig, men det blir bara en ranglig konstruktion med tomt skramlande religiösa symboler av det hela. Vem är god och vem är egentligen ond? Jaa, gissa om du kan...
Den har några effektiva scener, och Hillary Swank är okej (hon hoppar verkligen mellan högt och lågt, den damen), men kontentan blir bara en Omen-wannabe.
Och slutet är mest... förvirrande.

Nä, THE REAPING får 2 av 5 i betyg.

Kolla in en trailer här:

Accident man officiell business

Jag upptäckte till min häpnad att jag inte skrivit så mycket om mitt nya långfilmsprojekt ACCIDENT MAN! Så jag gör en kort uppsummering. Hade tänkt att denna blogg kommer att få bli nån form av officiellt forum där jag delar med mig av erfarenheterna med att göra långfilm. Det är rena djungeln, och det kan kanske vara lärorikt för utomstående att få ett litet hum om hur det går till.

Som nämnts i tidigare inlägg så gick jag på ett antal möten hos olika produktionsbolag strax innan sommaren, där jag presenterade idén. I augusti tog jag åter kontakt med de jag träffade. Speciellt ett bolag fick jag väldigt goda vibbar av. De är ganska litet, heter AGADIR FILMPRODUKTION, har en film under bältet, "Kyrkogårdsön". De har en andra film i pipen, "Jenny S", en filmatisering av en populär och välsäljande svensk Bridget Jones-variant. De vill hemskt gärna att ACCIDENT MAN ska bli deras tredje film. Och hey, det vill jag också:)

Killarna på Agadir har fattat hela grejen, de vill ta filmen åt samma håll som jag hela tiden tänkt. De har även från första mötet berikat idén med nya infall, så som goda producenter ska göra. Vad som är roligt (och inte direkt kutym i branschen) är att vi skrivit kontrakt, och jag får ersättning för att skriva manuset!

Till skillnad från SLEEPWALKER så känner jag att detta kommer kunna bli precis så bra som jag vill göra det, för att jag denna gång har 100% koll på läget: det är min bebis, jag har kommit på idén, jag skriver manuset, jag mappar upp hela filmens värld. Jag tänker inte köra efter någon annans karta, och jag tänker inte låta någon annan ta plats i framsätet och ge mig order om vartåt jag ska svänga. Detta är kanske den största grejen jag lärde mig av SLEEPWALKER - ska du göra din egen grej så kan du aldrig slappna av och släppa garden, du måste vara på tå och slåss för dina idéer varenda minut varenda dag.

Nå, idag togs ytterligare ett seriöst steg i ACCIDENT MAN-projektet: vi har registrerat den hos WGA - Writers Guild of America. Vi fick regnr 1236489 :)
Nu kan ingen sno vår idé, och det känns betryggande. OK, man är aldrig helt safe, men på detta sättet har vi täppt till det värsta läckaget.




















Här är ett dåligt foto på registrerings-bekräftelsen. Men jag är stolt! Känns som man har fött barn eller nåt (eller iallafall att man fått ett positivt utslag på graviditetstestet), när man på detta sätt har ett konkret fysiskt bevis för att projektet inte bara är en önskedröm.

30 days of night

Nu har filmatiseringen av en av de senare årens starkaste graphic novels premiär i USA. Vampyrhistorien 30 DAYS OF NIGHT, om en liten stad i norra usa, där vampyrer flyttar in under den vintermånad då solen inte går upp.

Jag älskar konceptet, och jag kan på sätt och vis gissa att filmen inte når upp till serieförlagans sjukt snygga, stänkiga, riviga look signerad geniet Ben Templesmith.

Ett par sidor ur serien:

Och så en trailer med ett bonusklipp på slutet:

Filmer jag kanske skulle gjort eller inte #4: THE MESSENGERS

Detta var något som såg riktigt kasst ut, men som blev något riktigt bra.

Fick manuset från min agent (agenturen UTA) via min manager Linne Radmin.
Här ett snapshot på följebrevet:















Initialt hette filmen SCARECROW, var en riktigt beige skräckis om övernaturligheter i och omkring en solros-farm i södra USA. Kråkor som betedde sig knasigt, olycksbådande fågelskrämmor och en övernaturlig kraft som man inte fattade nånting av.

På inrådan av min manager så gick vi inte vidare med projektet. Det är ju många steg innan man slutligen blir antagen som regissör på ett projekt, och att besluta sig för att försöka pitcha sin "take" för producenterna är bara det andra steget (att få manuset i sin hand är det första). Detta trots att Sam Raimi var producent. Eller snarare just för att... Risken är ju ganska stor att man nånstans på vägen blir ratad till förmån för en regissör som karln är mer begeistrad av.

Och mycket riktigt, nåt år senare fick jag höra att Pang brothers, Hongkong-tvillingarna bakom THE EYE (originalet) och BANGKOK DANGEROUS fått jobbet.

Och det var ett lyckokast måste jag säga. Om man gillar klassisk J-horror alltså, och det gör jag. Från att ha varit en lam, ofokuserad häxbrygd har de gjort en riktigt effektiv spökis, och kastat in alla de starka element som man ser i japanska skräckisar, men placerat det på klassisk amerikansk redneck-mark.

Jag hade först tänkt mig att sitta med tummen på FF-knappen, men ganska snart la jag ifrån mig kontrollen och bara diggade.
Filmen är lika lowkey som tex THE RING eller deras eget masterpiece THE EYE. Den börjar intensivt med ett jävulusisk mord på en familj, och går därifrån ner i en lågmäld krypande, psykologisk stämning.

Handlar om en familj som flyr storstan för att lappa ihop sig efter en traumatisk händelse. Storasyster i familjen har tonårsproblem, och en händelse har gjort att femåriga lillebrorsan inte pratar. Snart börjar lillebror att se och reagera och skratta åt saker ingen annan ser. Och tonårsdottern i sin tur börjar uppleva saker som inte är lika roande...

Filmen spelar som sagt på den där krypande känslan, att det finns nånting hemskt i skuggorna och hörnen som man inte ser. Att det sker på en solig solrosfarm är coolt, även om de starkaste sakerna sker inne i det stora Psycho-huset de bor i. Det hela kryddas sen med skräckiga ögonblick och märkliga skepnader som ser äckliga ut och som gör omöjliga saker med sina kroppar. Och den har några ordentligt omtumlande scener!

Man kan helt enkelt konstatera att Pang-bröderna gjort det rätta; gjort något de behärskar och som bevisligen funkat förut. Och det funkar igen. Och de slängde ut fågelskrämmorna! Skådisarna gör starka insatser överlag, även femåriga pojken har några creepy ögonblick när han agerar förvånad eller skrämd över hur hans nya "kompisar" beter sig.
Jag gillar THE MESSENGERS skarpt, och skulle mer än gärna gjort denna version. I sanning måste sägas att jag fick en massa inspiration, och mindes varför jag skrev manuset SPAM en gång i tiden - det var en sån här film jag ville göra.

Den har fått crappig kritik på sina håll, men det skiter jag i. Mitt betyg blir 4 av 5.

Här kan man se en trailer för MESSENGERS:

New wheels on the block

Det här är roligt! Om alla hade lika mycket självdistans som de här killarna skulle världen vara en mycket bättre plats att leva på.

Filmer jag kanske skulle gjort eller inte #3: THE INVISIBLE

Jo, jag fick manuset till den amerikanska versionen av DEN OSYNLIGE (av Joel Bergvall och Simon Sandqvist).
Originalet är en riktigt riktigt bra historia som håller ihop på alla sätt och vis. Väldigt osvensk i sitt effektiva driv och starka momentum. Det enda jag tycker inte funkar är slutet, och där kajkar filmen ihop totalt - jag var upprörd en hel dag när jag sett den för att den är så jävla dumt avslutad!!!

SPOILERS AHEAD:

Om nu hela filmen så fokuserat går ut på att killen ska hittas innan han dör, och problemtjejen ska utvecklas och visa sig vara en fin tjej som egentligen inte dödar folk - - - VARFÖR I HELVETE SLUTAR MAN DÅ FILMEN MED ATT LÅTA PROBLEMTJEJEN MED BERÅTT MOD DÖDA HUVUDPERSONEN GENOM ATT "PULL THE PLUG" NÄR HAN HITTATS LEVANDE???!!! OCH DESSUTOM SLUTA I ETT SÅNT TONFALL ATT DET VERKAR SOM OM HON HAR GJORT THE RIGHT THING???!!!

Detta har dom mycket riktigt ändrat på i den amerikanska filmen. Vet inte om det amerikanska slutet var så himla bra, men det var 100 gånger bättre än det svenska!
I övrigt var filmerna identiska: vändning för vänding, scenlösning för scenlösning, bildvinkel för bildvinkel. Varför ska de göra en remake när den efterapar originalet. De har nästa gjort en PSYCHO här :)
Regissören David S Goyer är en duktig manusförfattare (DARK CITY, BATMAN BEGINS, BLADE) men som regissör vete faen. BLADE TRINITY är rejält sugig (framför allt som man jämför med smarte Guillermo Del Toros BLADE 2).

Jag behöver väl inte säga att jag tackade nej på stående fot. Hur skulle det se ut med en svensk snubbe som gör en remake på en svensk film?...

Betyg: hmm, storyn håller ihop lika bra som i originalet, men remaken i sig tillför intet till filmhistorien, så det blir 2 av 5.

Här hittar du en trailer till originalet DEN OSYNLIGE (tyvärr går det inte att embedda den).

Här är en trailer för THE INVISIBLE:

s500i

Har köpt mig en ny mobiltelefon. Det är kul, man blir som en liten pojke i leksaksaffären.

Modellen är den svarta "pianolackade" Sony Ericsson s500i . Jävligt snygg, och lagom dyr. Jag har alltid alltid alltid köpt 1 kronas-mobiler tidigare, bara tyckt att det är något som är bra att ha så att man kan bli nådd.
Men nu bestämde jag mig för första gången för att köpa något som var snyggt och dyrt och fullt med funktioner.

Så nu kan jag filma och fota och maila och surfa och bluetootha och till och med blogga direkt från telefonen med en speciell publicera-upp-bilder-knapp (finns på johannesmobil.blogspot.com) . Shit, vad meningslöst. Och barnsligt roligt! Där kommer det kanske dyka upp bilder från mitt yrkesverksamma liv. Eller från speciella privata händelser. Eller ingenting alls när jag tröttnat på funktionen. Man vet aldrig.

Well, här finns en liten film om telefonen:

Filmer jag kanske skulle gjort eller inte #2: BLOOD AND CHOCOLATE

Fick detta varulstema-manus i handen år 2004.
Handlar om en ung kvinna i Prag som slits mellan kärleken till en ung man och de förpliktelser hon gentemot sin "stam" bestående av människor som nattetid förvandlas till vargar. En varulvsskräckis skulle man kunna tro, men manuset var betydligt mer draget åt drama med varginslag (inga rediga varulvar alltså utan vanliga vargar).
Manuset av Ehren Kruger (THE RING, SKELETON KEY, BRÖDERNA GRIMM) hade en rätt skön svävande poetisk känsla som funkade bra till utanförskap-temat.

Tyvärr förvaltar inte filmen denna känsla, även om alla beståndsdelar finns där. Staden Prag är stämningsfull, och the-monster-inside-stories är nästan alltid intressant. Men framför allt fallerar filmen på skådespelarna. Huvudpersonen är relativt okarismatisk, hennes vargbrorsa och dennes kompaner är för unga och valpiga för att funka som farliga vargmän. Och så kliver fagre Olivier Martinez in som hårdbrytande klanledare, och då blir det pannkaka.

Framför allt tror jag att tyska regissören Katja von Garnier inte har mycket till vision när hon gjorde filmen. Scenerierna känns platta och tråkiga, och det som skulle kunnat bli suggestivt och vackert blir segt och tråkigt.

Betyget blir 2 av 5.

Trailer för BLOOD AND CHOCOLATE:

Filmer jag kanske skulle gjort eller inte #1: VACANCY

Under denna rubrik gör jag nedslag bland filmtitlar som jag varit inne och nosat på via min amerikanska manager.

Den första titeln jag tar upp är VACANCY med Kate Beckinsale och Luke Wilson. Snubben som till slut hamnade i registolen heter Nimrod Antal, en amerikan med ungerskt påbrå (gjorde prisbelönade thrillern KONTROLL).

VACANCY har ett enkelt men intrikat upplägg: ett ungt par på väg genom USA, och på väg att skiljas (pga traumat efter en sons död), hamnar på ett nedgånget motell nånstans ute i obygderna. När de sätter på en videofilm för att fördriva tiden är innehållet lika chockerande som simpelt - en våldsam misshandel i ett slutet rum som utmynnar i ett bestialiskt mord. Ännu en videofilm innehåller samma sak. Och en till.
När de betraktar filmen finner de att morden skett i samma rum där de nu befinner sig. De har hamnat i klorna på en liga som producerar snuffmovies. Om de inte pallrar sig därifrån kommer de bli huvudpersoner i nästa produktion!

Först av allt - jag gillar VACANCY skarpt trots dess simpla upplägg! Det är en produkt av skickligt hantverk. När jag fick manuset i min hand för nästan två år sedan slog det mig att det fanns potential, trots att det som sagt var en ganska förutsägbar historia. Snuff-filmer är ett tacksamt ämne (jag gillade tex filmen 8MM med Nic Cage och Peter Stormare), det är så chockerande i sin grundtanke, att döda folk på riktigt och samtidigt filma det.

Men VACANCY styrka ligger inte främst i snuffkonceptet. Det hade varit lätt att låta folk springa omkring och skrika och hugga upp varann här, och framför allt sätta ribban med en slaskig prolog á la TEXAS CHAINSAW MASSACRE (det finns faktiskt en prolog i manuset som de utelämnade, tack och lov, som utspelar sig i filmens slut där polis, brandkår och journalister surrar runt det halvt nedbrända motellet med de funna snuff-videobanden).

Men regissören Antal lägger istället krutet på att skapa en atmosfär och att göra kött och blod av huvudpersonerna. Filmens första 15-20 minuter är en lång lowkey-bilfärd där vi lär känna karaktärerna. Både Luke Wilson och Kate Beckinsale agerar mycket bra och trovärdigt, och ligger hela tiden på helt rätt intensitetsnivå av karaktärens rimliga beteende.

Jag hade ett telefonmöte med två av producenterna, Stacy Cramer och Brian Paschal. Där la de bl.a. vikt vid det faktum att de INTE ville ha 20+ -åringar utan mer mogna människor i huvudrollerna - man ska helt enkelt tro på att de har varit med om det som filmen påstår att de har. Och där har de lyckats, trots att jag trodde motsatsen om båda huvudpersonerna Wilson och Beckinsale.

Sen har filmen sina flaws. När mördarna ger sig tillkänna med meckaroveraller och fula plastmasker så blir det genast ganska ospännande, där hade de kunnat tänkt till lite mer. Och dessa agerar lite konstigt ibland - huvudpersonerna kan då och då ge sig ut på irrfärder från hotelrummet de stängt in sig i utan att the bad guys finns i närheten. En sådan här film är egentligen inte bättre än sin antagonist (tänk Freddy eller Michael Myers). Men återigen, den kommer undan mer än väl. Så länge mördarna inte är med så är det ordentligt spännande och klaustrofobiskt, man hejar på de sympatiska protagonisterna, och de lyckas hålla kvar det i princip hela vägen.

Betyget den får är en stark 3 av 5.

Se trailern för VACANCY:

serial killer tv...

OJ, det var sjukt! Inte var dag man förekommer i amerikansk media.

Och definitivt inte i samband med en serial killer rampage. Check this link...

http://www.icetruck.tv/index.php?id=9b3f20fdacb4da57edbc5263ca3f7e55

riggen-författande

Nice. Manusmötet i Norge gick perfekt.
Jag och två andra författare ska skriva varsitt avsnitt.
Ett första pilotavsnitt finns redan färdigt.

Serien kommer att bestå av åtta episoder, så med andra ord ska vi få färdigt hälften av säsong 1 (japp, det finns planer för en andra säsong också) för en norsk tvkanal att läsa och förhoppningsvis godkänna. Om de - och gud - vill, så blir det efter detta första författar-ryck mycket jobb med mer skrivande och så småningom även regisserande av norsk rysar-tvdramatik.

I like the prospects of this...

Riggat

Åker till Oslo, Norway, på tisdag för att mjukstarta mitt första seriöst stora (och betalda!) manusskrivarjobb. Kanske nämnt projektet nånstans här på bloggen tidigare - John Jacobsen (producenten bakom Sleepwalker) har initierat det hela som är en rysar-tvserie tänkt i 8 delar. Titeln är RIGGEN. Mer kan jag nog inte kläcka just nu.
Tanken är hur som att jag ska skriva åtminstone ett av avsnitten, och så småningom regissera några avsnitt.

Redan förra hösten var jag i Norge för ett första möte om projektet, men sen kom andra saker emellan, så det hela skrinlades. Så man vet aldrig om det går i skarpt läge nu. Jag håller med Bob Marley: Time will tell.

En svensk Olycksman

Managern ville amerikanisera min filmidé ACCIDENT MAN.
Inget ont i det, men jag är så nöjd med det upplägg jag arbetat fram att jag ville testa det på den svenska filmbranschen.

Så jag bokade upp en bunt möten som gick... bra.
Tror jag.
Jag dängde en diger lunta pitchmaterial i bordet hos allehanda producenter, större som mindre.
Luntan innehöll saker som en teaser, storyboard, inspirationsbilder, synopsis, budgetskiss (runt 7 mille har jag tänkt mig) och lite annat smått och gott.

Nu låter jag idén sjunka in hos folk över sommaren, och gör en uppföljning i augusti/september.

Hoppas hoppas...

författardrömmar (?)

Hm. Har haft en cool filmidé i ett par år som jag inte fått riktig rätsida på. Titeln är EXIL, och har vissa... hm, sagoelement...
När jag efter visst rekande fann att den skulle bli för dyr och komplicerad att göra började jag tänka i seriealbumsbanor. Jag älskar att teckna, har viss fallenhet för det och har tecknat lite serier i mina dagar. Men de planerna la jag snart på hyllan, det skulle helt enkelt bli för omständigt att göra det också.

Så, häromdagen, dök idén upp: varför inte helt enkelt skriva den som roman? Jag har kommit in i skrivandet i och med filmmanusplitandet. Och så är jag road av att läsa böcker (även om det inte blir så hög frekvens på läsandet). Och som en parentes kan jag nämna att min far livnär sig på sitt författarskap - därmed inte sagt att jag skulle kunna skriva en bok...

En avgörande anledning är att om man skriver en bok så är man liksom klar när man satt sista punkten. Om man skriver filmmanus så BÖRJAR grovjobbet när man skrivit sista FADE OUT. Så tanken, som jag just nu leker med, är onekligen attraktiv. Jag har redan börjat stolpa upp historien.

Vi får se hur det går. Fortsättning följer...

Accident man feedback

Fick feedback på ACCIDENT MAN. Som jag hoppats tycker de att idén är great, men de vill bena ut några logistiska spörsmål. All in all den respons jag ytterst hade förhoppningar på - positiv och konstruktiv!

Jag har lärt mig läxan efter att ha tragglat med SPAM i nästan ett år bara för att till slut stupa på logistiska och dramaturgiska problem för stora för att jag (för tillfället) orkar göra något åt. Jag vill skriva ett nytt manus med sikte på en amerikansk produktion, men att denna gång göra det ordentligt, från grunden.
Och eftersom jag kommer vara tvungen att i slutänden låta någon översätta det svenska manuset så måste det hålla ihop INNAN det skrivs. Därför kommer jag att bolla outlines med USA så att dramaturgi och karaktärsteckningar och även dialogstruktur sitter där det ska. Då kommer alla veta hur manuset ser ut redan innan det är skrivet.

Och om jag vet hur manuset ska se ut så går det mycket snabbare att skriva det - bara att fylla formen med ord :)

Det känns som att jag tagit ett första steg på en ny resa.

Pigment postprod

Nu är "PIGMENT - höst" äntligen färdigklippt.

Skeppade över alla effektkrävande bilder till eminente effektmakaren Anders igår. Dansande höstlöv och ett knivblad som tränger in i en kropp står på agendan.
Ser mycket fram emot att få klippa in resultatet i filmen!

Medan jag väntar kommer jag inte att rulla tummarna. Ljudarbetet kräver sitt, och även looken på filmen behöver fastställas.

Det är kreativt och KUL att göra film!

Accident man synopsis

Har precis arbetat fram ett 6-sidigt synopsis på en nygammal idé betitlad THE ACCIDENT MAN. En intressant idé som min manascher in the 'wood gillar starkt. Så jag har idag mailat en översatt version av synopsiset över atlanten.

Håller tummarna att de gillar det konkreta upplägget lika mycket som konceptet.

Titeln är hur som helst rena partyt!

PIGMENT teaser 1

Nu finns en teaser för PIGMENT att kolla in på www.pigment.nu.

Dags nu att ge sig på klippningen av själva filmen.

redigering

Ska idag hämta den nya redigeringen jag köpt. Sen sätter klippningen av PIGMENT igång.

UNDERBART!

Har lite planer på att förkovra mig i After Effects - har aldrig lärt mig det programmet, något jag sörjer djupt. Men nu, med egen tung burk stående hemmavid och med möjligheten att på allvar bli en kreativ kraft, så vill jag bli så självgående som bara är möjligt.

Nästa dröm vore att tjacka in sig på egen kamera, typ en HDV. Då har jag alla fundament för att producera egen lågbudgetlångfilm "inhouse" (låter proffsigt att skriva, och jag bor ju i hus :) )

Vi får se vad framtiden har i sitt sköte.