Det här verkade kunna bli ett kul projekt. En övernaturlig thriller med bibliska förtecken. Kampen mellan gott och ont i en dammig amerikansk småstad.
Handlar om en forskare som sysslar med att lösa religiösa gåtor som dyker upp runt om i världen. När filmen börjar så kommer hon till en liten stad som har börjat hemsökas av händelser som kan tolkas som jordens kommande undergång och ondskans övertagande av världen. Vattnet blir rött av blod. Det regnar grodor. Boskapen dör. Gräshoppsinvasion.
Allt verkar kretsa kring en liten mystisk flicka.
Jag gillar den här typen av svulstiga religiösa rysare, där oförklarliga saker händer och hela världen står på spel.
Omen. Seventh sign. Heck, jag gillade till och med End of days.
Jag och Johan Brännström fick manuset i våra händer från Robert Zemeckis bolag Dark castle via vår manager. Och vi fick omedelbart en bunt kul uppslag som vi ville inkorporera.
Då var huvudpersonen en man (i slutversionen är det Hillary Swank), och barnet som alla anklagar var en pojke (nu är det en oskuldsfull liten flicka).
Den stora grejen som vi ville addera var en ramhistoria som utspelar sig på Jesu tid, där en av Jesu lärjungar (Johannes, den ende som inte dog martyrdöden) begravs levande på egen begäran. Detta har stor vikt för den historia som sen blir filmens.
Vi arbetade närmare en månad på att utveckla vår "take" på historien.
När vi så var redo att presentera den, så fick managern veta från Dark castle att tvillingbröderna Carey och Chad Hayes (som skrev House of Wax åt samma bolag) just presenterat en version som Zemeckis köpt.
Jaha. Så var det med den tankemödan. Johan och jag blev rejält deppiga.
Men efter ett tag kom vi på att man aldrig har en sån grej ogjord. Att ha en konkret idé att jobba med, att försöka vrida ur det allra bästa ur den, är något man kommer att göra många gånger. Ju fler gånger man får praktisera det, desto bättre blir man. Vi lyckades verkligen skärpa oss och göra ett professionellt paket av det hela. Att vi inte fick möjlighet att visa upp det är egentligen skit samma, huvudsaken är att vi vet att vi kan göra det, och att vår manager vet att vi kan göra det.
Och jag vet inte hur kul det hade varit att ha sitt namn på denna film. För det är rena smörjan. Den vill vara lurig, men det blir bara en ranglig konstruktion med tomt skramlande religiösa symboler av det hela. Vem är god och vem är egentligen ond? Jaa, gissa om du kan...
Den har några effektiva scener, och Hillary Swank är okej (hon hoppar verkligen mellan högt och lågt, den damen), men kontentan blir bara en Omen-wannabe.
Och slutet är mest... förvirrande.
Nä, THE REAPING får 2 av 5 i betyg.
Kolla in en trailer här:
Visar inlägg med etikett filmer jag kanske skulle gjort eller inte. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett filmer jag kanske skulle gjort eller inte. Visa alla inlägg
14 oktober 2007
Filmer jag kanske skulle gjort eller inte #4: THE MESSENGERS
Detta var något som såg riktigt kasst ut, men som blev något riktigt bra.
Fick manuset från min agent (agenturen UTA) via min manager Linne Radmin.
Här ett snapshot på följebrevet:
Initialt hette filmen SCARECROW, var en riktigt beige skräckis om övernaturligheter i och omkring en solros-farm i södra USA. Kråkor som betedde sig knasigt, olycksbådande fågelskrämmor och en övernaturlig kraft som man inte fattade nånting av.
På inrådan av min manager så gick vi inte vidare med projektet. Det är ju många steg innan man slutligen blir antagen som regissör på ett projekt, och att besluta sig för att försöka pitcha sin "take" för producenterna är bara det andra steget (att få manuset i sin hand är det första). Detta trots att Sam Raimi var producent. Eller snarare just för att... Risken är ju ganska stor att man nånstans på vägen blir ratad till förmån för en regissör som karln är mer begeistrad av.
Och mycket riktigt, nåt år senare fick jag höra att Pang brothers, Hongkong-tvillingarna bakom THE EYE (originalet) och BANGKOK DANGEROUS fått jobbet.
Och det var ett lyckokast måste jag säga. Om man gillar klassisk J-horror alltså, och det gör jag. Från att ha varit en lam, ofokuserad häxbrygd har de gjort en riktigt effektiv spökis, och kastat in alla de starka element som man ser i japanska skräckisar, men placerat det på klassisk amerikansk redneck-mark.
Jag hade först tänkt mig att sitta med tummen på FF-knappen, men ganska snart la jag ifrån mig kontrollen och bara diggade.
Filmen är lika lowkey som tex THE RING eller deras eget masterpiece THE EYE. Den börjar intensivt med ett jävulusisk mord på en familj, och går därifrån ner i en lågmäld krypande, psykologisk stämning.
Handlar om en familj som flyr storstan för att lappa ihop sig efter en traumatisk händelse. Storasyster i familjen har tonårsproblem, och en händelse har gjort att femåriga lillebrorsan inte pratar. Snart börjar lillebror att se och reagera och skratta åt saker ingen annan ser. Och tonårsdottern i sin tur börjar uppleva saker som inte är lika roande...
Filmen spelar som sagt på den där krypande känslan, att det finns nånting hemskt i skuggorna och hörnen som man inte ser. Att det sker på en solig solrosfarm är coolt, även om de starkaste sakerna sker inne i det stora Psycho-huset de bor i. Det hela kryddas sen med skräckiga ögonblick och märkliga skepnader som ser äckliga ut och som gör omöjliga saker med sina kroppar. Och den har några ordentligt omtumlande scener!
Man kan helt enkelt konstatera att Pang-bröderna gjort det rätta; gjort något de behärskar och som bevisligen funkat förut. Och det funkar igen. Och de slängde ut fågelskrämmorna! Skådisarna gör starka insatser överlag, även femåriga pojken har några creepy ögonblick när han agerar förvånad eller skrämd över hur hans nya "kompisar" beter sig.
Jag gillar THE MESSENGERS skarpt, och skulle mer än gärna gjort denna version. I sanning måste sägas att jag fick en massa inspiration, och mindes varför jag skrev manuset SPAM en gång i tiden - det var en sån här film jag ville göra.
Den har fått crappig kritik på sina håll, men det skiter jag i. Mitt betyg blir 4 av 5.
Här kan man se en trailer för MESSENGERS:
Fick manuset från min agent (agenturen UTA) via min manager Linne Radmin.
Här ett snapshot på följebrevet:
Initialt hette filmen SCARECROW, var en riktigt beige skräckis om övernaturligheter i och omkring en solros-farm i södra USA. Kråkor som betedde sig knasigt, olycksbådande fågelskrämmor och en övernaturlig kraft som man inte fattade nånting av.
På inrådan av min manager så gick vi inte vidare med projektet. Det är ju många steg innan man slutligen blir antagen som regissör på ett projekt, och att besluta sig för att försöka pitcha sin "take" för producenterna är bara det andra steget (att få manuset i sin hand är det första). Detta trots att Sam Raimi var producent. Eller snarare just för att... Risken är ju ganska stor att man nånstans på vägen blir ratad till förmån för en regissör som karln är mer begeistrad av.
Och mycket riktigt, nåt år senare fick jag höra att Pang brothers, Hongkong-tvillingarna bakom THE EYE (originalet) och BANGKOK DANGEROUS fått jobbet.
Och det var ett lyckokast måste jag säga. Om man gillar klassisk J-horror alltså, och det gör jag. Från att ha varit en lam, ofokuserad häxbrygd har de gjort en riktigt effektiv spökis, och kastat in alla de starka element som man ser i japanska skräckisar, men placerat det på klassisk amerikansk redneck-mark.
Jag hade först tänkt mig att sitta med tummen på FF-knappen, men ganska snart la jag ifrån mig kontrollen och bara diggade.
Filmen är lika lowkey som tex THE RING eller deras eget masterpiece THE EYE. Den börjar intensivt med ett jävulusisk mord på en familj, och går därifrån ner i en lågmäld krypande, psykologisk stämning.
Handlar om en familj som flyr storstan för att lappa ihop sig efter en traumatisk händelse. Storasyster i familjen har tonårsproblem, och en händelse har gjort att femåriga lillebrorsan inte pratar. Snart börjar lillebror att se och reagera och skratta åt saker ingen annan ser. Och tonårsdottern i sin tur börjar uppleva saker som inte är lika roande...
Filmen spelar som sagt på den där krypande känslan, att det finns nånting hemskt i skuggorna och hörnen som man inte ser. Att det sker på en solig solrosfarm är coolt, även om de starkaste sakerna sker inne i det stora Psycho-huset de bor i. Det hela kryddas sen med skräckiga ögonblick och märkliga skepnader som ser äckliga ut och som gör omöjliga saker med sina kroppar. Och den har några ordentligt omtumlande scener!
Man kan helt enkelt konstatera att Pang-bröderna gjort det rätta; gjort något de behärskar och som bevisligen funkat förut. Och det funkar igen. Och de slängde ut fågelskrämmorna! Skådisarna gör starka insatser överlag, även femåriga pojken har några creepy ögonblick när han agerar förvånad eller skrämd över hur hans nya "kompisar" beter sig.
Jag gillar THE MESSENGERS skarpt, och skulle mer än gärna gjort denna version. I sanning måste sägas att jag fick en massa inspiration, och mindes varför jag skrev manuset SPAM en gång i tiden - det var en sån här film jag ville göra.
Den har fått crappig kritik på sina håll, men det skiter jag i. Mitt betyg blir 4 av 5.
Här kan man se en trailer för MESSENGERS:
05 oktober 2007
Filmer jag kanske skulle gjort eller inte #3: THE INVISIBLE
Jo, jag fick manuset till den amerikanska versionen av DEN OSYNLIGE (av Joel Bergvall och Simon Sandqvist).
Originalet är en riktigt riktigt bra historia som håller ihop på alla sätt och vis. Väldigt osvensk i sitt effektiva driv och starka momentum. Det enda jag tycker inte funkar är slutet, och där kajkar filmen ihop totalt - jag var upprörd en hel dag när jag sett den för att den är så jävla dumt avslutad!!!
SPOILERS AHEAD:
Om nu hela filmen så fokuserat går ut på att killen ska hittas innan han dör, och problemtjejen ska utvecklas och visa sig vara en fin tjej som egentligen inte dödar folk - - - VARFÖR I HELVETE SLUTAR MAN DÅ FILMEN MED ATT LÅTA PROBLEMTJEJEN MED BERÅTT MOD DÖDA HUVUDPERSONEN GENOM ATT "PULL THE PLUG" NÄR HAN HITTATS LEVANDE???!!! OCH DESSUTOM SLUTA I ETT SÅNT TONFALL ATT DET VERKAR SOM OM HON HAR GJORT THE RIGHT THING???!!!
Detta har dom mycket riktigt ändrat på i den amerikanska filmen. Vet inte om det amerikanska slutet var så himla bra, men det var 100 gånger bättre än det svenska!
I övrigt var filmerna identiska: vändning för vänding, scenlösning för scenlösning, bildvinkel för bildvinkel. Varför ska de göra en remake när den efterapar originalet. De har nästa gjort en PSYCHO här :)
Regissören David S Goyer är en duktig manusförfattare (DARK CITY, BATMAN BEGINS, BLADE) men som regissör vete faen. BLADE TRINITY är rejält sugig (framför allt som man jämför med smarte Guillermo Del Toros BLADE 2).
Jag behöver väl inte säga att jag tackade nej på stående fot. Hur skulle det se ut med en svensk snubbe som gör en remake på en svensk film?...
Betyg: hmm, storyn håller ihop lika bra som i originalet, men remaken i sig tillför intet till filmhistorien, så det blir 2 av 5.
Här hittar du en trailer till originalet DEN OSYNLIGE (tyvärr går det inte att embedda den).
Här är en trailer för THE INVISIBLE:
Originalet är en riktigt riktigt bra historia som håller ihop på alla sätt och vis. Väldigt osvensk i sitt effektiva driv och starka momentum. Det enda jag tycker inte funkar är slutet, och där kajkar filmen ihop totalt - jag var upprörd en hel dag när jag sett den för att den är så jävla dumt avslutad!!!
SPOILERS AHEAD:
Om nu hela filmen så fokuserat går ut på att killen ska hittas innan han dör, och problemtjejen ska utvecklas och visa sig vara en fin tjej som egentligen inte dödar folk - - - VARFÖR I HELVETE SLUTAR MAN DÅ FILMEN MED ATT LÅTA PROBLEMTJEJEN MED BERÅTT MOD DÖDA HUVUDPERSONEN GENOM ATT "PULL THE PLUG" NÄR HAN HITTATS LEVANDE???!!! OCH DESSUTOM SLUTA I ETT SÅNT TONFALL ATT DET VERKAR SOM OM HON HAR GJORT THE RIGHT THING???!!!
Detta har dom mycket riktigt ändrat på i den amerikanska filmen. Vet inte om det amerikanska slutet var så himla bra, men det var 100 gånger bättre än det svenska!
I övrigt var filmerna identiska: vändning för vänding, scenlösning för scenlösning, bildvinkel för bildvinkel. Varför ska de göra en remake när den efterapar originalet. De har nästa gjort en PSYCHO här :)
Regissören David S Goyer är en duktig manusförfattare (DARK CITY, BATMAN BEGINS, BLADE) men som regissör vete faen. BLADE TRINITY är rejält sugig (framför allt som man jämför med smarte Guillermo Del Toros BLADE 2).
Jag behöver väl inte säga att jag tackade nej på stående fot. Hur skulle det se ut med en svensk snubbe som gör en remake på en svensk film?...
Betyg: hmm, storyn håller ihop lika bra som i originalet, men remaken i sig tillför intet till filmhistorien, så det blir 2 av 5.
Här hittar du en trailer till originalet DEN OSYNLIGE (tyvärr går det inte att embedda den).
Här är en trailer för THE INVISIBLE:
01 oktober 2007
Filmer jag kanske skulle gjort eller inte #2: BLOOD AND CHOCOLATE
Fick detta varulstema-manus i handen år 2004.
Handlar om en ung kvinna i Prag som slits mellan kärleken till en ung man och de förpliktelser hon gentemot sin "stam" bestående av människor som nattetid förvandlas till vargar. En varulvsskräckis skulle man kunna tro, men manuset var betydligt mer draget åt drama med varginslag (inga rediga varulvar alltså utan vanliga vargar).
Manuset av Ehren Kruger (THE RING, SKELETON KEY, BRÖDERNA GRIMM) hade en rätt skön svävande poetisk känsla som funkade bra till utanförskap-temat.
Tyvärr förvaltar inte filmen denna känsla, även om alla beståndsdelar finns där. Staden Prag är stämningsfull, och the-monster-inside-stories är nästan alltid intressant. Men framför allt fallerar filmen på skådespelarna. Huvudpersonen är relativt okarismatisk, hennes vargbrorsa och dennes kompaner är för unga och valpiga för att funka som farliga vargmän. Och så kliver fagre Olivier Martinez in som hårdbrytande klanledare, och då blir det pannkaka.
Framför allt tror jag att tyska regissören Katja von Garnier inte har mycket till vision när hon gjorde filmen. Scenerierna känns platta och tråkiga, och det som skulle kunnat bli suggestivt och vackert blir segt och tråkigt.
Betyget blir 2 av 5.
Trailer för BLOOD AND CHOCOLATE:
Handlar om en ung kvinna i Prag som slits mellan kärleken till en ung man och de förpliktelser hon gentemot sin "stam" bestående av människor som nattetid förvandlas till vargar. En varulvsskräckis skulle man kunna tro, men manuset var betydligt mer draget åt drama med varginslag (inga rediga varulvar alltså utan vanliga vargar).
Manuset av Ehren Kruger (THE RING, SKELETON KEY, BRÖDERNA GRIMM) hade en rätt skön svävande poetisk känsla som funkade bra till utanförskap-temat.
Tyvärr förvaltar inte filmen denna känsla, även om alla beståndsdelar finns där. Staden Prag är stämningsfull, och the-monster-inside-stories är nästan alltid intressant. Men framför allt fallerar filmen på skådespelarna. Huvudpersonen är relativt okarismatisk, hennes vargbrorsa och dennes kompaner är för unga och valpiga för att funka som farliga vargmän. Och så kliver fagre Olivier Martinez in som hårdbrytande klanledare, och då blir det pannkaka.
Framför allt tror jag att tyska regissören Katja von Garnier inte har mycket till vision när hon gjorde filmen. Scenerierna känns platta och tråkiga, och det som skulle kunnat bli suggestivt och vackert blir segt och tråkigt.
Betyget blir 2 av 5.
Trailer för BLOOD AND CHOCOLATE:
14 september 2007
Filmer jag kanske skulle gjort eller inte #1: VACANCY
Under denna rubrik gör jag nedslag bland filmtitlar som jag varit inne och nosat på via min amerikanska manager.
Den första titeln jag tar upp är VACANCY med Kate Beckinsale och Luke Wilson. Snubben som till slut hamnade i registolen heter Nimrod Antal, en amerikan med ungerskt påbrå (gjorde prisbelönade thrillern KONTROLL).
VACANCY har ett enkelt men intrikat upplägg: ett ungt par på väg genom USA, och på väg att skiljas (pga traumat efter en sons död), hamnar på ett nedgånget motell nånstans ute i obygderna. När de sätter på en videofilm för att fördriva tiden är innehållet lika chockerande som simpelt - en våldsam misshandel i ett slutet rum som utmynnar i ett bestialiskt mord. Ännu en videofilm innehåller samma sak. Och en till.
När de betraktar filmen finner de att morden skett i samma rum där de nu befinner sig. De har hamnat i klorna på en liga som producerar snuffmovies. Om de inte pallrar sig därifrån kommer de bli huvudpersoner i nästa produktion!
Först av allt - jag gillar VACANCY skarpt trots dess simpla upplägg! Det är en produkt av skickligt hantverk. När jag fick manuset i min hand för nästan två år sedan slog det mig att det fanns potential, trots att det som sagt var en ganska förutsägbar historia. Snuff-filmer är ett tacksamt ämne (jag gillade tex filmen 8MM med Nic Cage och Peter Stormare), det är så chockerande i sin grundtanke, att döda folk på riktigt och samtidigt filma det.
Men VACANCY styrka ligger inte främst i snuffkonceptet. Det hade varit lätt att låta folk springa omkring och skrika och hugga upp varann här, och framför allt sätta ribban med en slaskig prolog á la TEXAS CHAINSAW MASSACRE (det finns faktiskt en prolog i manuset som de utelämnade, tack och lov, som utspelar sig i filmens slut där polis, brandkår och journalister surrar runt det halvt nedbrända motellet med de funna snuff-videobanden).
Men regissören Antal lägger istället krutet på att skapa en atmosfär och att göra kött och blod av huvudpersonerna. Filmens första 15-20 minuter är en lång lowkey-bilfärd där vi lär känna karaktärerna. Både Luke Wilson och Kate Beckinsale agerar mycket bra och trovärdigt, och ligger hela tiden på helt rätt intensitetsnivå av karaktärens rimliga beteende.
Jag hade ett telefonmöte med två av producenterna, Stacy Cramer och Brian Paschal. Där la de bl.a. vikt vid det faktum att de INTE ville ha 20+ -åringar utan mer mogna människor i huvudrollerna - man ska helt enkelt tro på att de har varit med om det som filmen påstår att de har. Och där har de lyckats, trots att jag trodde motsatsen om båda huvudpersonerna Wilson och Beckinsale.
Sen har filmen sina flaws. När mördarna ger sig tillkänna med meckaroveraller och fula plastmasker så blir det genast ganska ospännande, där hade de kunnat tänkt till lite mer. Och dessa agerar lite konstigt ibland - huvudpersonerna kan då och då ge sig ut på irrfärder från hotelrummet de stängt in sig i utan att the bad guys finns i närheten. En sådan här film är egentligen inte bättre än sin antagonist (tänk Freddy eller Michael Myers). Men återigen, den kommer undan mer än väl. Så länge mördarna inte är med så är det ordentligt spännande och klaustrofobiskt, man hejar på de sympatiska protagonisterna, och de lyckas hålla kvar det i princip hela vägen.
Betyget den får är en stark 3 av 5.
Se trailern för VACANCY:
Den första titeln jag tar upp är VACANCY med Kate Beckinsale och Luke Wilson. Snubben som till slut hamnade i registolen heter Nimrod Antal, en amerikan med ungerskt påbrå (gjorde prisbelönade thrillern KONTROLL).
VACANCY har ett enkelt men intrikat upplägg: ett ungt par på väg genom USA, och på väg att skiljas (pga traumat efter en sons död), hamnar på ett nedgånget motell nånstans ute i obygderna. När de sätter på en videofilm för att fördriva tiden är innehållet lika chockerande som simpelt - en våldsam misshandel i ett slutet rum som utmynnar i ett bestialiskt mord. Ännu en videofilm innehåller samma sak. Och en till.
När de betraktar filmen finner de att morden skett i samma rum där de nu befinner sig. De har hamnat i klorna på en liga som producerar snuffmovies. Om de inte pallrar sig därifrån kommer de bli huvudpersoner i nästa produktion!
Först av allt - jag gillar VACANCY skarpt trots dess simpla upplägg! Det är en produkt av skickligt hantverk. När jag fick manuset i min hand för nästan två år sedan slog det mig att det fanns potential, trots att det som sagt var en ganska förutsägbar historia. Snuff-filmer är ett tacksamt ämne (jag gillade tex filmen 8MM med Nic Cage och Peter Stormare), det är så chockerande i sin grundtanke, att döda folk på riktigt och samtidigt filma det.
Men VACANCY styrka ligger inte främst i snuffkonceptet. Det hade varit lätt att låta folk springa omkring och skrika och hugga upp varann här, och framför allt sätta ribban med en slaskig prolog á la TEXAS CHAINSAW MASSACRE (det finns faktiskt en prolog i manuset som de utelämnade, tack och lov, som utspelar sig i filmens slut där polis, brandkår och journalister surrar runt det halvt nedbrända motellet med de funna snuff-videobanden).
Men regissören Antal lägger istället krutet på att skapa en atmosfär och att göra kött och blod av huvudpersonerna. Filmens första 15-20 minuter är en lång lowkey-bilfärd där vi lär känna karaktärerna. Både Luke Wilson och Kate Beckinsale agerar mycket bra och trovärdigt, och ligger hela tiden på helt rätt intensitetsnivå av karaktärens rimliga beteende.
Jag hade ett telefonmöte med två av producenterna, Stacy Cramer och Brian Paschal. Där la de bl.a. vikt vid det faktum att de INTE ville ha 20+ -åringar utan mer mogna människor i huvudrollerna - man ska helt enkelt tro på att de har varit med om det som filmen påstår att de har. Och där har de lyckats, trots att jag trodde motsatsen om båda huvudpersonerna Wilson och Beckinsale.
Sen har filmen sina flaws. När mördarna ger sig tillkänna med meckaroveraller och fula plastmasker så blir det genast ganska ospännande, där hade de kunnat tänkt till lite mer. Och dessa agerar lite konstigt ibland - huvudpersonerna kan då och då ge sig ut på irrfärder från hotelrummet de stängt in sig i utan att the bad guys finns i närheten. En sådan här film är egentligen inte bättre än sin antagonist (tänk Freddy eller Michael Myers). Men återigen, den kommer undan mer än väl. Så länge mördarna inte är med så är det ordentligt spännande och klaustrofobiskt, man hejar på de sympatiska protagonisterna, och de lyckas hålla kvar det i princip hela vägen.
Betyget den får är en stark 3 av 5.
Se trailern för VACANCY:
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
Inlägg
