Herregud, jag har kommit in en så fantastiskt kreativ manusboost med ACCIDENT MAN. Jag skriver tio sidor om dagen utan att ens hämta andan.
Givetvis har jag en relativt detaljerad outline (storyns alla "hållplaster" utplottade) liggande bredvid tangentbordet som jag hela tiden följer, så jag behöver inte "hitta på" vad som ska hända härnäst.
En outline måste man förvisso alltid göra om ens historia ska hålla ihop - hur skulle det se ut om Anja Persson gav sig ut och slirade omkring i en skidbacke utan pinnar?... Eh, dum liknelse, det skulle givetvis gå mycket lättare.
Hur som helst, har man bara en välplanerad storyline att följa så är det bara att köra hårt. Och när man sen kommer upp i rätt puls kan man uträtta saker som får en själv att häpna! Inte minst kan ju de olika karaktärernas relationer, och dialogscener dem emellan, vara rena snårskogen.
Men det är där jag kommit upp i ett sånt skönt flyt: karaktärerna känns trovärdiga, och deras respektive agendor och POVs, uppträdanden och karaktärsdrag fungerar så mycket bättre än jag hoppats innan jag satte mig ner.
Det är rena uppenbarelsen att skriva filmmanus. Halleluja!
PS: sen kommer det tillfällen när ingenting funkar, och allting känns som piss och skit och världens kalkonfilm. Men såna negativa vibbar får attackera nån annan manusförfattare en sån här dag...
22 november 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar