Under årets första två månader fick jag erbjudande om ett väldigt kul och hedersamt extraknäck...
Så här: jag är gammal kompis med Anders Roslund från författarduon Roslund & Hellström. De ligger bakom en serie på fem populära romaner om kommissare Ewert Grens: ODJURET, BOX 21, EDWARD FINNIGANS UPPRÄTTELSE, FLICKAN UNDER GATAN och nu sist den omåttligt populära 3 SEKUNDER.
Jag fick i årsskiftet förfrågan om att skriva manus till filmatiseringen av den första boken, den kontroversiella ODJURET. Och jag tackade förstås ja.
Jaha. Det var det. Mer kan jag tyvärr inte berätta just nu :) Lovar att återkomma med mer kött på benen när projektet kommit längre.
Robert McKee är den idag klarast lysande stjärnan på det oändliga rymd som manusförfattandets mysterier är. Hur mycket man än anser sig tro man behärskar, så finns det alltid en sak till att lära sig.
McKee har skrivit den fantastiska boken STORY, där han dissekerar filmmanusförfattandes alla tänkbara beståndsdelar och aspekter. I mitt arbetande med ännu en rewrite av ACCIDENT MAN öppnade han ögonen på mig vad gäller vikten av en tydlig INCITING INCIDENT (ungefär "igångsättande händelse"), dvs en händelse som bör infinna sig mitt i akt 1, nånstans inom storyns först 25%. Som McKee skriver: "The Inciting Incident radically upsets the balance of forces in the protagonists life" ... "In Hollywood jargon, the central plots Inciting Incident is the big hook... Hunger for the answer to the major dramatic conflict grips the audience's interest, holding it to the last act's climax". Det vill säga, den dramatiska kurva som the Inciting Incident sätter igång når sitt mål först i filmens klimax.
Efter att ha läst och grunnat på detta, så gjorde jag så att jag flyttade den händelse som jag hela tiden hade haft liggande som Plot point 1 (ca sid 25) och gjorde om den till Inciting Incident (sid 12). Och plötsligt fick min historia ett mycket bättre driv, då den "kom till skott" tidigare. Visst, jag fick hitta på en ny storyvändande Plot point 1, men det gick bra.
Så här kommer seminariedagarna ungefär att se ut:
Första dagen • Författaren och konsten att berätta en historia • Varför den klassiska berättelsen varit på tillbakagång i nutida film, tv, teater och litteratur • Berättelsens form: mening, substans, begränsningar och inspiration • Berättelsens genre och struktur, avvägningen mellan rollfigurer och storyform • Berättelsens grundidé, motidé och kontrollerande idé • Storystruktur och begreppen beat, scen, sekvens, akt, story • Hur man kartlägger storyns värld: klassisk uppbyggnad, minimalistiskt berättande samt icke-linjärt berättande
Andra dagen • Hur man gestaltar en akt: storyns ramverk • Den första stora vändpunkten • Scenuppbyggnad: vändpunkter, emotionell dynamik, anslag och verkan samt valets natur • Att ordna och sammanlänka scener • Exposition: de olika sätten att dramatisera karaktärerna, placera berättelsen, och använda bakgrundshistorier • Principerna kring antagonisten • Kris, klimax och upplösning
Tredje dagen • Hur man smälter samman berättelsens skilda element • Principerna kring karaktärers dimensioner och framtoning • Texten: beskrivningar, dialog och det poetiska • Genrer som strukturellt stöd • Att transkibera böcker till film • Scenanalys: text och undertext: dialog gentemot agerandet • Författarens metoder: att arbeta från insidan och utåt, den kreativa processen från första inspiration till slutgiltigt manus • Hur allting fungerar: Principerna applicerad i en sex timmar lång scen-för-scen-analys av filmen Casablanca
McKee förekommer såklart en hel del på Youtube. Här är ett klipp där han pratar om lite grundförutsättningar för manusskrivande:
När man fått en idé till en bra historia, och sitter där med det blanka papperet, så händer det ibland att man inte riktigt vet vart man ska gå härnäst. Då önskar man att det fanns ett facit nånstans som man kunde tjuvtitta i.
I den boken betar Tobias helt enkelt av de 20 vanligaste grundintrigerna, som äventyr-, hämnd-, kärlek-, underdog- eller offerhistorier. Han tar upp alla de element som respektive historia behöver för att fungera. Det finns en hemsida dedikerad Tobias arbete, och där kan man ta del av en summering av det. Du hittar hemsidan här.
Under punkt 7, "Riddle", kan man läsa att:
(p. 113) "Your mystery should have at its heart a paradox that begs asolution. The plot itself is physical, because it focuses on events (who, what, where, when, and why) that must be evaluated and interpreted (the same as the riddle must be interpreted). Things are not what they seem on the surface. Clues lie within the words. The answer is not obvious (which wouldn't satisfy), but the answer _is_ there. And in the best tradition of the mystery, the answer is in plain view."
Längre ner på samma punkt räknas tre faser upp: Phase one -- introduce the problem, the riddle. Who is the victim? What is the crime? Who is the protagonist that will try to solve the crime? Who are the major players? In general, pose the question--Who Killed Cock Robin? Phase two--specifics! as good bloodhounds, let us sniff at the clues, and follow paths...camouflage information and let the readers read rightpast those critical clues. Action, lights, cameras...keep us squinting, keep us blinking, and make us wonder just who really is telling the truth. Phase three--solve the riddle. Confrontation and chase. Maybe a mobscene, with your very own detective first making us think it was the butler, then the maid, then the victim...and the son of the victim really did it, didn't you, Alfred? Who would ever have suspected that you had come back after twenty years in the sewers? Don't forget that somewhere in this scene we need to find out that one piece of the puzzle is upside down or backwards, the key to understanding the whole deadly picture...
Under punkt 14, "Love", kan man läsa:
(p. 168) "...Since we know conflict is fundamental to fiction, we also know 'Boy Meets Girl' isn't enough. It must be 'Boy Meets Girl, But...'The story hinges on the 'But...' These are the obstacles to love that keep the lovers from consummating their affair." "Sometimes the lovers are within what we might call social normals, but situations arise that aren't conducive to love, and people won't condone it. Unlike the lovers in forbidden love, who usually pay for their 'folly' with their lives, these lovers have decent chance of overcoming the obstacles that make their affair such rough sailing." Obstacles include confusion, misunderstanding, mistaken identities, gimmicks (one of us is a Ghost!), madness...even the size of certain organs (noses, for example).
Under punkt 9, "Underdog", läser man bland annat:
(p. 131) "The underdog plot is a form of rivalry plot...in the underdog plot, the strengths aren't equally matched. The protagonist is at a disadvantage and is faced with overwhelming odds."
"This plot is near and dear to our hearts because it represents the ability of the one over the many, the small over the large, the weak over the powerful, the 'stupid' over the 'smart.'"
"If you want your reader to feel empathy for your protagonist, make sure that her emotional and/or intellectual plane is equal to or lower than the reader's. ..."
Okej. Jag vet inte hur det är med dig som läser detta, men jag tycker det är häftigt att så konkret få veta vilka byggstenar jag ska använda mig av när jag ska bygga mitt manus som ska bli tex en hämndhistoria eller en offerhistoria. För vissa kan detta te sig självklart. Och när man läser dessa punkter så ÄR det ju inga konstiga saker. Det är bara det att när man sitter där mitt i röran av miljoner möjligheter, så är det svårt att se de där självklara sakerna. Och då är det bra att ha en fusklapp som man kan snegla på ibland.
Jag kommer garanterat plocka fram boken med jämna mellanrum för att se att jag inte missat nåt väsentligt.
Ibland måste man ta en omväg och göra saker komplicerade innan man hittar fram till det enkla och uppenbara. Just detta sysslar vi med nu under denna senaste (sista?) rewrite-runda av ACCIDENT MAN.
Just insikter är överhuvudtaget nånting jag önskar fler manusförfattare/producenter/regissörer kunde få när det kommer till berättande i filmform. En film blir inte bättre ju mer clever man försöker vara, tvärtom. Ibland måste en story få vara straight, simple and stupid.
Hur många gånger har man inte sett en film slå knorr på sig själv i viljan att övertrumfa publikens intellekt, med följden att publiken inte fattar nånting. Och hur många gånger har man inte hört om efterarbeten som dragit ut på tiden dubbelt eller trippelt för att man försöker rätta till saker som inte funkade efter en för snabb eller för tidig produktion.
Nä, försök se krasst på historien. Med "naket öga". Låt för guds skull andra människor läsa manuset.
Och lyssna sen på svaren, och var ödmjuk när de kommer: din historia går förmodligen att berätta bättre.
Ja, det var väl bra att det löste sig. Hollywoods manusstrejk är över efter tre månader av nedlagda pennor (sen den 5 november).
Manusfackets medlemmar röstade på tisdagen huruvida man skulle godta motparten AMTPTs(Hollywoods producentförening) bud. Övertygande 92,5 % röstade för ett ja.
Den främsta framgången är att manusförfattarna får royalty på verk som sprids digitalt (tex via internet). Tidigare fick man ingenting.
Läste en bra debattartikel på Filmnyheterna.se, skriven av manusförfattaren Fredrik Lindqvist*. Den heter Manusporten Är Alltför Trång.
Artikeln handlar om den moment 22-situation och det sisyfos-arbete** som man ställs inför som manusförfattare (främst frilansande sådan) i Filminstitutets filmsverige.
Visst är det lite skrämmande att det ska vara så svårt att komma till skott, framför allt som frilansande författare utan producent i ryggen.
MEN mina erfarenheter säger också att man inte ska bli för förälskad i sina egna idéer, risken kan bli att man fastnar och inte kommer vidare, och DET är hämmande för kreativiteten. Sanningen är att FILM är POLITIK och BUSINESS. Om en idé inte får fäste nånstans - gråt en skvätt, men gå sen vidare! Jag känner flera filmarbetare som satsat all sin kraft på EN idé, arbetat på den och polerat den gnistrande perfekt i åratal, bara för att till slut få ett NEJ från både filminstitut och diverse producenter. Och då har de gått in i väggen, alternativt börjat om med polerandet ett år till utan att inse att det kanske är idén i sig som faktiskt är dålig. Nya idéer kommer alltid, så det är bara att go with the flow och ta den som för tillfället är starkast. Är idén bra så dyker det alltid upp ett tillfälle senare där man kan plocka upp den igen.
*Lindqvist har jobbat en del med Reza Bagher, och även skrivit filmer som JAG HETER MITRA och KÄRRINGEN DÄR NERE. Han håller även kurser i filmmanusskrivande.
**uttrycket "sisyfosarbete" kommer från den grekiske kung Sisyfos som i Dödsriket fick straffet att rulla en stor sten till toppen av en kulle. Men varenda gång han var nästan uppe så slant han så att stenen rullade ner igen. Och så fick han börja om igen, och igen, och igen - i evigheters evighet...
Filmer försenas för att de sista manusjusteringarna inte kan göras.
Tv-serier avbryts mitt i säsongen för att man inte har en nödvändig kontinuerlig leverans av manus till inspelningen.
Som en följdeffekt av denna strejk står tusentals filmarbetare i filmfabriken utan jobb och inkomst, då saknaden av manus = ingenting att filma.
Via denna länk kan du se hur statusen är för just din favorit-serie.
Jag kan bara säga att jag helt och hållet håller på manusförfattarna, och jag hoppas att deras önskemål/krav tillgodoses, och att businessen kan återgå till det normala. För säga vad man vill, men utan amerikansk film och tv blir livet lite tråkigare (även om vi i Sverige inte drabbas lika direkt, då många serier när de väl börjar sändas här har hunnit spelas in, så att vi får dem utan avbrott).
Nä, den norska tvkanalen ville inte göra en skandinavisk LOST. Därmed är tv-serien RIGGEN som jag skrivit på (samman med två andra manusförfattare) under hösten lagd i malpåse.
Synd. Hade kunnat bli en fräsch fläkt. Och upplägget hade potential att bli en riktigt skrämmande och fascinerande serie.
102 sidor rangligt manusbygge, men det står där på plats.
En av de jobbigaste sakerna med att skriva manus är att det knappt går att läsa sidorna man just färdigställt medan man fortfarande är i skrivprocessen: man vill omedelbart börja rewrita. Då gäller det att vara en ståndaktig kapten på skutan, och stadigt hålla kursen ända in i mål.
Att rewrita ett halvfärdigt manus, rätta stavfel eller fila på formuleringar kan man göra om man drabbas av idétorka eller "writers block". Lika bra att vara kreativ även då man inte känner sig så kreativ. Men så länge lusten finns där, och idérna poppar upp på papperet, så ska man bara skriva på! Grejen är den att om nån scen blir halvdan (för att man tvingar sig att skriva den för att komma framåt) så gör det ingenting: man ska ju ändå skriva om den sen :)
Flera gånger under denna första jobbiga "fotsoldats-process" har missmodet och tristessen kommit över mig. Men nu är jag igenom den. Och det är nu belöningen kommer: jag får börja skapa på riktigt!
Till saken hör också att det finns scener som ännu bara är extremt abstrakta skisser. Jag vet vad scenernas kontenta är, men jag har just nu ingen aning om hur de ska konkretiseras och fyllas ut. Det ska jag också börja fundera på nu. Och när jag lyckats skriva dem så är det bara att cut-and-pastea in dem på sin plats.
Nå. Nu ska jag njuta av min tillfälliga seger. Om ett par dagar sätter jag igång med uppgraderingen av historien, och då blir det allvar. Förr eller senare måste jag ha en färdig version som jag kan stå för. Som går att visa upp för producenter, finansiärer, skådisar... och som går att filma. Men precis som att jag sett fram emot en punkt i processen som jag nu kommit till, så kommer jag så småningom komma fram även till den punkten.
Herregud, jag har kommit in en så fantastiskt kreativ manusboost med ACCIDENT MAN. Jag skriver tio sidor om dagen utan att ens hämta andan.
Givetvis har jag en relativt detaljerad outline (storyns alla "hållplaster" utplottade) liggande bredvid tangentbordet som jag hela tiden följer, så jag behöver inte "hitta på" vad som ska hända härnäst. En outline måste man förvisso alltid göra om ens historia ska hålla ihop - hur skulle det se ut om Anja Persson gav sig ut och slirade omkring i en skidbacke utan pinnar?... Eh, dum liknelse, det skulle givetvis gå mycket lättare.
Hur som helst, har man bara en välplanerad storyline att följa så är det bara att köra hårt. Och när man sen kommer upp i rätt puls kan man uträtta saker som får en själv att häpna! Inte minst kan ju de olika karaktärernas relationer, och dialogscener dem emellan, vara rena snårskogen. Men det är där jag kommit upp i ett sånt skönt flyt: karaktärerna känns trovärdiga, och deras respektive agendor och POVs, uppträdanden och karaktärsdrag fungerar så mycket bättre än jag hoppats innan jag satte mig ner.
Det är rena uppenbarelsen att skriva filmmanus. Halleluja!
PS: sen kommer det tillfällen när ingenting funkar, och allting känns som piss och skit och världens kalkonfilm. Men såna negativa vibbar får attackera nån annan manusförfattare en sån här dag...
Hollywoods manusförfattare strejkar. Jag säger bara: Bra! Kör hårt!
Inte för att det berör mig eller andra manusförfattare i övriga världen direkt (jag tex fortsätter att skriva på ACCIDENT MAN enligt schema). Men indirekt tror jag att det ger en liten insikt i att manusförfattare är en eftersatt grupp filmarbetare som inte får den uppmärksamhet eller respekt (eller pröjs) de förtjänar.
I manusförfattaren John Augusts blogg kan man få inside info (se http://www.johnaugust.com/), och därifrån har jag hämtat denna uppsummering av vad de egentligen strejkar om:
Writers for film and television are paid a small fee when the things they write (movies and television shows) are shown again on re-runs or DVD. These are called residuals, and they’re much like the royalties a novelist or a songwriter gets.
Residuals are a huge part of how writers are able stay in the business. These quarterly checks pay the mortgage, particularly between jobs.
There’s widespread belief that the rate paid to writers for DVD’s is too low. It was set 20 years ago, when DVD was a nascent and expensive technology. DVD’s are now cheap and hugely profitable, yet the rate remains fixed.
Downloads will eventually supplant DVD’s. That’s why it’s crucial to set a fair rate for them now, and avoid the same trap of “let’s wait and see.”
There are other creative and jurisdictional issues (such as animation and reality television) which are also on the table. According to the AMPTP, residuals are the major stumbling block, however.
Man kan läsa om strejken på Writers Guild of Americas hemsida:http://www.wga.org/
Nice. Manusmötet i Norge gick perfekt. Jag och två andra författare ska skriva varsitt avsnitt. Ett första pilotavsnitt finns redan färdigt.
Serien kommer att bestå av åtta episoder, så med andra ord ska vi få färdigt hälften av säsong 1 (japp, det finns planer för en andra säsong också) för en norsk tvkanal att läsa och förhoppningsvis godkänna. Om de - och gud - vill, så blir det efter detta första författar-ryck mycket jobb med mer skrivande och så småningom även regisserande av norsk rysar-tvdramatik.
Åker till Oslo, Norway, på tisdag för att mjukstarta mitt första seriöst stora (och betalda!) manusskrivarjobb. Kanske nämnt projektet nånstans här på bloggen tidigare - John Jacobsen (producenten bakom Sleepwalker) har initierat det hela som är en rysar-tvserie tänkt i 8 delar. Titeln är RIGGEN. Mer kan jag nog inte kläcka just nu. Tanken är hur som att jag ska skriva åtminstone ett av avsnitten, och så småningom regissera några avsnitt.
Redan förra hösten var jag i Norge för ett första möte om projektet, men sen kom andra saker emellan, så det hela skrinlades. Så man vet aldrig om det går i skarpt läge nu. Jag håller med Bob Marley: Time will tell.
Managern ville amerikanisera min filmidé ACCIDENT MAN. Inget ont i det, men jag är så nöjd med det upplägg jag arbetat fram att jag ville testa det på den svenska filmbranschen.
Så jag bokade upp en bunt möten som gick... bra. Tror jag. Jag dängde en diger lunta pitchmaterial i bordet hos allehanda producenter, större som mindre. Luntan innehöll saker som en teaser, storyboard, inspirationsbilder, synopsis, budgetskiss (runt 7 mille har jag tänkt mig) och lite annat smått och gott.
Nu låter jag idén sjunka in hos folk över sommaren, och gör en uppföljning i augusti/september.
Lyckades övervinna tveksamheterna som infann sig under utvecklingen av en outline av draft två på SPAM. Skönt.
Ibland måste man helt enkelt ta ett steg tillbaka för att komma framåt. I mitt fall bestod steget "bakåt" av att läsa valda kapitel ur Syd Fields THE SCREENWRITERS WORKBOOK. Att svart på vitt återupptäcka vikten av Plotpoints, Midpoint och Pinches.
Jag skrev ner alla mina scener på lappar och flyttade runt dem lite. När jag sedan fått fram gedigna plotpoints och pinches och en bra midpoint så lade jag ut resten av scenerna emellan. Och så hade jag plötsligt hittat min struktur. Som tur var behövde jag inte uppfinnan nya scener, utan de jag hade fungerade utmärkt, bara i lite ny ordning.
Så jag fick klart min outline och skickade iväg det till USA igår. Nu väntar jag på ett okej, alternativt ändringsförslag innan jag på allvar kan börja skriva den nya versionen av SPAM.
Shit, det kommer antagligen att ha gått ett år innan jag fått en säljbar version av manuset. Film är ingen business man ska syssla med om man vill ha snabba puckar i sitt liv :)
Managern skickade sina synpunkter på mina ändringsförslag på deras kommentarer (puh...).
Glädjande nog föll ca 13 av 15 av mina förbättringar dem på läppen. De övriga ska fnulas lite med innan nästa steg tas - outline for a new draft.
En månad. Sen ska den nya versionen vara klar. Det är den tiden jag ger mig själv. Ju fortare jag blir klar, desto fortare får jag åka över för att sälja in manuset. Ingen mening att softa och dra benen efter sig.
Ytterligare en dag senare: managern levererar kommentarer. Fem till antalet - några ganska grundläggande, några lite enklare att handskas med.
I princip handlar det om att reda ut storyelement som inte är tillräckligt tydligt utritade. Kommer nog ta ett par veckor att få styrsel på. Några idéer har jag redan. Sedan har jag ett par medhjälpare som kanske kan komma på uppslag också.
Bara att kavla upp ärmarna och börja arbeta. Ingen mening att vila och vänta på bättre tider eller att den så kallade inspirationen ska infinna sig. Såna patetiska ursäkter är för oduglingar eller poeter. Vi andra som fattat att film är ett jobb byggt av blod, svett och tårar - och en smula begåvning - tar tag i saker och ting. Basta.
Fick mail idag från managern. De har läst SPAM under helgen och arbetar på rewrite-kommentarer. De finner manuset "exciting and somewhat elegant". Oj!
Så nu bara softar jag och samlar kraft inför listan på förändringar som är på ingång under veckan. Men hey, efter alla rewrite-rundor jag redan gjort på manuset under 9 månader så blir det säkert a walk in the park. Eller så blir det djävulusiskaste jag gjort hittills. Det återstår att se.
Men nu har man hur som helst slirat klart på småvägarna, passerat påfarten och kommit upp på the big highway. Gäller bara att inte köra i diket innan man kommer fram.
Min första översättare fick efter nyårshelgen nytt heltidsjobb och hade plötsligt inte tid att jobba mer.
Så jag sökte en ny på Sthlm universitets annonssida, och fick napp bums på tre seriösa tjejer.
Den jag till slut valde är en svensk tjej bosatt i Portland. Hon har pluggat manus i New York OCH hon har undervisat engelska i Tokyo. Så, well, search no further.
Hon är dessutom snabb. På ett par veckor har hon betat av 30 ruskigt välformulerade och lättflytande sidor. Och framför allt har hon kommit med en hel del konstruktiv input på t.ex. karaktärsegenskaper och storydetaljer. Enligt hennes egen grovt tillyxade plan så ska hon hinna igenom manuset till ca den 20 februari.
Så, SHIT, jag kanske har ett färdigputsat engelskt manus att skicka över till staterna lagom till min födelsedag 3 mars!
Jag gör film och skriver filmmanus och prosa. Namnet på bloggen är en hopslagning av titlarna på de två långfilmer som jag regisserat (Sleepwalker 2000, och Skills 2010), och det känns passande på en blogg som handlar om skapande.
Läste en bra debattartikel på Filmnyheterna.se, skriven av manusförfattaren Fredrik Lindqvist*. Den heter Manusporten Är Alltför Trång. 
Inlägg
