Filmer jag kanske skulle gjort eller inte #4: THE MESSENGERS

Detta var något som såg riktigt kasst ut, men som blev något riktigt bra.

Fick manuset från min agent (agenturen UTA) via min manager Linne Radmin.
Här ett snapshot på följebrevet:















Initialt hette filmen SCARECROW, var en riktigt beige skräckis om övernaturligheter i och omkring en solros-farm i södra USA. Kråkor som betedde sig knasigt, olycksbådande fågelskrämmor och en övernaturlig kraft som man inte fattade nånting av.

På inrådan av min manager så gick vi inte vidare med projektet. Det är ju många steg innan man slutligen blir antagen som regissör på ett projekt, och att besluta sig för att försöka pitcha sin "take" för producenterna är bara det andra steget (att få manuset i sin hand är det första). Detta trots att Sam Raimi var producent. Eller snarare just för att... Risken är ju ganska stor att man nånstans på vägen blir ratad till förmån för en regissör som karln är mer begeistrad av.

Och mycket riktigt, nåt år senare fick jag höra att Pang brothers, Hongkong-tvillingarna bakom THE EYE (originalet) och BANGKOK DANGEROUS fått jobbet.

Och det var ett lyckokast måste jag säga. Om man gillar klassisk J-horror alltså, och det gör jag. Från att ha varit en lam, ofokuserad häxbrygd har de gjort en riktigt effektiv spökis, och kastat in alla de starka element som man ser i japanska skräckisar, men placerat det på klassisk amerikansk redneck-mark.

Jag hade först tänkt mig att sitta med tummen på FF-knappen, men ganska snart la jag ifrån mig kontrollen och bara diggade.
Filmen är lika lowkey som tex THE RING eller deras eget masterpiece THE EYE. Den börjar intensivt med ett jävulusisk mord på en familj, och går därifrån ner i en lågmäld krypande, psykologisk stämning.

Handlar om en familj som flyr storstan för att lappa ihop sig efter en traumatisk händelse. Storasyster i familjen har tonårsproblem, och en händelse har gjort att femåriga lillebrorsan inte pratar. Snart börjar lillebror att se och reagera och skratta åt saker ingen annan ser. Och tonårsdottern i sin tur börjar uppleva saker som inte är lika roande...

Filmen spelar som sagt på den där krypande känslan, att det finns nånting hemskt i skuggorna och hörnen som man inte ser. Att det sker på en solig solrosfarm är coolt, även om de starkaste sakerna sker inne i det stora Psycho-huset de bor i. Det hela kryddas sen med skräckiga ögonblick och märkliga skepnader som ser äckliga ut och som gör omöjliga saker med sina kroppar. Och den har några ordentligt omtumlande scener!

Man kan helt enkelt konstatera att Pang-bröderna gjort det rätta; gjort något de behärskar och som bevisligen funkat förut. Och det funkar igen. Och de slängde ut fågelskrämmorna! Skådisarna gör starka insatser överlag, även femåriga pojken har några creepy ögonblick när han agerar förvånad eller skrämd över hur hans nya "kompisar" beter sig.
Jag gillar THE MESSENGERS skarpt, och skulle mer än gärna gjort denna version. I sanning måste sägas att jag fick en massa inspiration, och mindes varför jag skrev manuset SPAM en gång i tiden - det var en sån här film jag ville göra.

Den har fått crappig kritik på sina håll, men det skiter jag i. Mitt betyg blir 4 av 5.

Här kan man se en trailer för MESSENGERS: