Det här verkade kunna bli ett kul projekt. En övernaturlig thriller med bibliska förtecken. Kampen mellan gott och ont i en dammig amerikansk småstad.
Handlar om en forskare som sysslar med att lösa religiösa gåtor som dyker upp runt om i världen. När filmen börjar så kommer hon till en liten stad som har börjat hemsökas av händelser som kan tolkas som jordens kommande undergång och ondskans övertagande av världen. Vattnet blir rött av blod. Det regnar grodor. Boskapen dör. Gräshoppsinvasion.
Allt verkar kretsa kring en liten mystisk flicka.
Jag gillar den här typen av svulstiga religiösa rysare, där oförklarliga saker händer och hela världen står på spel.
Omen. Seventh sign. Heck, jag gillade till och med End of days.
Jag och Johan Brännström fick manuset i våra händer från Robert Zemeckis bolag Dark castle via vår manager. Och vi fick omedelbart en bunt kul uppslag som vi ville inkorporera.
Då var huvudpersonen en man (i slutversionen är det Hillary Swank), och barnet som alla anklagar var en pojke (nu är det en oskuldsfull liten flicka).
Den stora grejen som vi ville addera var en ramhistoria som utspelar sig på Jesu tid, där en av Jesu lärjungar (Johannes, den ende som inte dog martyrdöden) begravs levande på egen begäran. Detta har stor vikt för den historia som sen blir filmens.
Vi arbetade närmare en månad på att utveckla vår "take" på historien.
När vi så var redo att presentera den, så fick managern veta från Dark castle att tvillingbröderna Carey och Chad Hayes (som skrev House of Wax åt samma bolag) just presenterat en version som Zemeckis köpt.
Jaha. Så var det med den tankemödan. Johan och jag blev rejält deppiga.
Men efter ett tag kom vi på att man aldrig har en sån grej ogjord. Att ha en konkret idé att jobba med, att försöka vrida ur det allra bästa ur den, är något man kommer att göra många gånger. Ju fler gånger man får praktisera det, desto bättre blir man. Vi lyckades verkligen skärpa oss och göra ett professionellt paket av det hela. Att vi inte fick möjlighet att visa upp det är egentligen skit samma, huvudsaken är att vi vet att vi kan göra det, och att vår manager vet att vi kan göra det.
Och jag vet inte hur kul det hade varit att ha sitt namn på denna film. För det är rena smörjan. Den vill vara lurig, men det blir bara en ranglig konstruktion med tomt skramlande religiösa symboler av det hela. Vem är god och vem är egentligen ond? Jaa, gissa om du kan...
Den har några effektiva scener, och Hillary Swank är okej (hon hoppar verkligen mellan högt och lågt, den damen), men kontentan blir bara en Omen-wannabe.
Och slutet är mest... förvirrande.
Nä, THE REAPING får 2 av 5 i betyg.
Kolla in en trailer här:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar