Nya Bond

Är jag opåläst om jag inte vet vad QUANTUM OF SOLACE betyder? Vad ÄR quantum of solace? Stavar man det så?

Är jag korkad om jag inte förstår storyn i en Bondfilm? I en freakin' BONDFILM?

Är jag för gammal när jag blir trött av en kamera som oavbrutet skakar runt Bourne-style utan att man fattar upp eller ner?

Är jag old fashion när jag tycker att man borde få se Bond döda Bondskurken istället för att M i efterhand berättar att man hittat skurken död?

Är jag bara totalt lost i mitt försök att skapa en skitnödig formulering på ett fullständigt ointressant inlägg?...

Allt om film

Jag ska sluta köpa tidningen ALLT OM FILM.

Aversionen mot blaskan kom nog i samma ögonblick som min gamla goe kompis SEO slutade som chefredaktör (han startade tidningen) och den bytte namn från STARDUST till det löjliga ALLT OM FILM. Inte för att han slutade, utan för att tidningen plötsligt förlorade sin själ.

Från att ha varit en tidning av filmälskare för filmälskare, så förvandlades den till en tidning tvångsskriven av en rad ersättningslyftande skribenter som råkar ha viss kunskap i ämnet film.
Från att ha varit en spännande labyrint av fakta, lärdomar och onödigt (men ack så roligt) vetande, så har det blivit tungfotade helsidesartiklar om ointressanta filmer och träiga skådisar.

För några nummer sen började dom plasta in tidningen och skicka med en DVD-film. Det var HELLRAISER, SÄG ATT DU ÄLSKAR MIG, HALLOWEEN. Nu senast Scorseses stenåldersgamla genombrottsfilm MEAN STREETS. Gamla filmer som ingen jävel längre vill betala för där de samlar damm i extraprisbackarna på Coop Forum. Distributörer såg en möjlighet att tjäna några sista extra ören genom att recycla rullarna. ALLT OM FILM kunde lägga på en extra tia på sin blaska för att den "innehåller en DVD-film".

Men inte för att dom behöver dom där extra kronorna.
När jag idag satt på muggen och undrade hur i hela friden jag kunde bli färdigläst med tidningen redan efter andra sittningen så roade jag mig med att räkna annonser.

Resultatet?

Jo, 35 helsidor annonser, plus ett antal halv-och trekvartssidor.

Tidningen har 96 sidor, vilket gör mer än 30% annonser! Det är värre än horkanalen TV4 som jag orerat om tidigare på bloggen. På en timmes programtid har TV4 43 minuter program och därmed 17 minuter reklam, vilket gör ca 28% (om man räknar bort hallåorna blir det ännu lägre procent).

Det är ju märkligt att det inte ska gå att ge ut en bra filmtidning i det här landet!

När den svenska varianten av TOTAL FILM rullade några nummer var det rena gottpåsen för en filmnörd. Men den bombade.

Den hypade (men väldigt olästa) FLM är för överspänd och skitnödig. Den skriver om ämnen som jag inte har en aning om vem som vill läsa, på ett sätt som får mig att tro att skribenterna hellre skulle vilja skriva VIKTIG LITTERATUR än en så värdslig skitsak som en artikel om film. Men så kallar man sig för "en kulturtidskrift om film" också - ingen falsk marknadsföring där inte.

Så tack gode gud för internet. Där kan man få sitt lystmäte mättat av filmtexter skrivna av folk som brinner! För ALLT OM FILM har fått sin sista krona av mig!

reflektion: Om Gud Vill

Jag har gått och sneglat på Amir Chamdins långfilmsdebut OM GUD VILL ett par år.

Jag gillar mycket av det han gör i musikvideoväg, och även bland hans reklamfilmer finns guldkorn.
Jag är dessutom väldigt förtjust i filmer skjutna i svartvitt, det är nånting med nakenheten och kontrastverkan mellan mörker och ljus som är spännande.
Men nånstans har jag dragit på att stoppa filmen i DVDn, det kan vara den pretentiösa titeln, eller att regissören har castat sig själv som leading man i en kärleksfilm.

Nu fick jag till slut sett filmen. And I didn't like it at all!

Innan jag går vidare vill jag varna att det kommer att finnas lite SPOILERS i denna text. Ska du se OM GUD VILL med orört sinne ska du sluta läsa nu!

Det är som sagt en kärleksfilm, och utspelar sig under den stekheta sommaren 1975. Invandraren Juan jobbar dubbla skift för att tjäna ihop med stålar i väntan på att hans fruga ska komma till Sverige. Av en händelse träffar han den finska sångerskan Juli (Nina Persson från popgruppen Cardigans), och det blir några omtumlande nätter av umgänge innan Juans fru anländer och Juan och Julis umgänge avslutas.

Först vill jag säga att Crille Forsbergs svartvita foto är utsökt (som vanligt). Och Amir Chamdin är överraskande bra i huvudrollen. Han är snygg på ett ful-coolt sätt.

Men sen radas problemen upp. Och de har alla sin gemensamma brytpunkt i att Chamdin har velat göra en fransk nya vågen-film.

För alla som inte är så hemma på den franska nya vågen som filmstil (jag ska i ärlighetens namn erkänna att jag bara har halvkoll själv, och jag har bara sett en handfull filmer) så var det en filmform som föddes i Frankrike under 60-talet av ett gäng filmintellektuella som reaktion på de tidigare franska filmerna som ansågs dammiga och tungfotade med förstockade ideer. Auteur-teorin föddes där en film ansågs sprungen ur regissörens huvud, och bara han var upphovsman. Nu tog man en kamera, drog ut på stan och in i vänners lägenheter och improviserade kring en idé, och man sket i alla filmkonventioner och jumpcuttade, hoppade över 180-linjen, sket i dramaturgiskt berättande och andra knasigheter. De främsta företrädarna var Truffaut, Godard och Rohmer.

Ok, tillbaka till OM GUD VILL. Chamdin har alltså velat göra en nya vågen-rulle.
Filmen har egentligen ingen story som leder från A till B, vilket gör att man tappar intresse för vart den är på väg. Kärlekshistorien mellan Juan och Juli (ojdå, deras namnkombi liknar nästan titeln på den klassiska new wave-filmen JULES OCH JIM - kul...) är i sig inte intressant nog då man inte fattar varför de överhuvudtaget dras till varann. De har ingen gemensam udda gen som gör att de hör ihop mot resten. De saknar inte "någon" som gör att de desperat söker efter en partner.

Den snurrar iväg i konstiga improvisationsutvik. Inte mindre än tre gånger berättar de för varandra om drömmar eller fantasier som de haft ("jag sam tillsammans med en vit tiger, och den hade SÅNA HÄR stora öron, vad tror du det betyder?"...), ackompanjerade av stumma klippmontage och improvisationsmusik, och kyska promenader i stad och skog (?).

Dialogen... Oj, kan man kalla den dialog? PRATET som de har mellan varann är bland det träigaste, mest obegåvade och endimensionella jag hört under alla mina år. Det ska vara "autentiskt" och "sant" och kännas "oskrivet", men det blir bara krystat, pretentiöst BLAJ!

Problemet att kritisera denna typ av film är att vad man än säger så kan det användas emot en.
Om man säger att "det finns ingen story" så säger upphovsmannen "det ska INTE FINNAS nån story, detta är snapshots från verkligheten, och där FINNS DET INGEN story".
Om man säger att "dialogen är konstig" så säger upphovsmannen "har du lyssnat på ÄKTA samtal mellan människor, där finns inget rätt och fel, där bara pratar man... i verkligheten pratar man konstigt ibland".
Om man säger att "filmen är konstig" så säger upphovsmannen att "livet är konstigt! Detta är en AUTEUR-film, den är sprungen ur en äkta känsla som jag vill förmedla. Till skillnad från alla konstruerade Hollywood-wannabe-filmklichéer så är denna film ÄKTA!"

Men nu är det så här: Amir Chamdin är inte någon intellektuell som gör uppror mot filmkonventionerna genom att komma på en filmskapar-teori som han praktiserar, kosta vad det kosta vill.
Amir Chamdin är en hipp reklamfilmsregissör och poserande härmapa som gjort en film full av filmiskt stöldgods. Detta är inte på liv och död, detta är manierade gester och tomt skramlande tunnor. Detta är bara en sampling av coola poser och snygga snapshots.
OM GUD VILL är en film SÅ LÅNGT IFRÅN sant filmskapande det bara går att komma. Chamdin ville göra som idolerna på affischerna på väggen har gjort det, men han visste inte hur han skulle göra, så han snabbspolade igenom favvofilmerna och kalkerade av de bästa bitarna. Men så gör man inte film! Framför allt inte film som vill vara ÄKTA.

Det enda som är bra är fotot. Men det hamnar på fotograf Crille Forsbergs pluskonto, ingen annans...

Trailer för OM GUD VILL:


Äkta vara #1: trailer för Truffauts JULES OCH JIM:


Äkta vara #2: kortfilmen ALL THE BOYS ARE CALLED PATRICK av Godard:

Norsk horror

Vad är det med norrmännen och skräck? Dom har börjat fatta hela grejen - det ska vara både over the top och snyggt gjort.

Först teenslasherfranchiset KALLT BYTE (FRITT VILT) 1 och 2 (där tvåan iofs är regisserad av en svensk, Mats Stenberg).

Och nu zombiefesten DÖD SNÖ. Om den står det att läsa:
"A group of eight friends drives to a cabin in northern Norway where German troops where slaughtered by angry locals living there in 1945. Now the undead zombie Nazi soldiers feast on whoever comes there way. "

Jag vill se DÖD SNÖ nu!

Här trailer för DÖD SNÖ:



Och här trailer för KALLT BYTE 2:

Poliserna på SF Heron city

Skulle se premiären av HANCOCK ikväll med min son och hans kusin.

Vi har laddat under dagen, kollat trailers på nätet, läst artiklar i filmblaskor (och undvikit recensioner).

Vi köpte biljetter på nätet för att säkert få plats.
Plockade upp dom i biljettautomaten i god tid innan visning.
Köpte popcorn och läsk.
Ställde oss i kön till insläppet. Gottade oss åt att få se en härligt udda superhjältekomedi med balla scener och en Will Smith i högform.

HAR'AN LEG?

Va?

Vi står framme vid biljettriverskan. Jag fattar ingenting.

HAN! HAR'AN LEG?

Hon pekar på sonen. Han är 12 år. Såklart har han inget leg.

HAN SER INTE UT SOM 15 ÅR!

Nu förstår jag. Jag har mött en av de sällsynta poliserna som huserar på landets biografer.
De blir färre och färre, gudskelov, eftersom alla människor (även femåringar om de kan stava rätt) idag, år 2008, kan få fram de snaskigaste och blodigaste klippen från CANNIBAL HOLOCAUST till HOSTEL - and beyond.
Men några stycken finns kvar, biografpoliser. Och de håller fanan högt.

JAG FÅR INTE SLÄPPA IN UNGDOMAR SOM SER UT SOM OM DE ÄR UNDER 15 OM DE INTE HAR LEG.

Polisen är obeveklig, jag känner det i luften. Så vi får vända i dörren.

Jävla SF Heron City! Vad fan gör vi nu? Familjens kvinnliga medlemmar har just försvunnit in på MAMMA MIA. Vi kan inte sitta här i två timmar och glo.

Som tur är går HULKEN 2, och de startar 10 minuter senare. Och den är från 11 år. Done.

I kassan håller biljett-tjejerna med oss, vi är inte de första som stoppats. De förstår vår frustration, och kommer med ännu en synpunkt: "vem ska stoppa sonen från att se HANCOCK när den kommer ut på DVD?" Så sant.

HULKEN 2 var okej, bättre än ANG LEES föregångare. Kul med både Stan Lee och Lou Ferrigno i cameos. Louis Leterrier (DANNY THE DOG och TRANSPORTER 2) vet var actionskåpet ska stå. Och det är inte hans fel att Hulken inte funkar som CGI-figur. Men den var nog inte lika bra som HANCOCK.

Predator rocks

Hittade en lysande musikvideo baserad på hela filmen PREDATOR.

Japp, baserad på.

Till ett stenhårt hiphopbeat rappar Mouthmaster Murf (bra rappare, töntigt namn) fram handlingen i John McTiernans klassiska actionpack PREDATOR (ROVDJURET på svenska), till ett destillat av bilder inklusive inmixade repliker och ljudeffekter av Dj Mayhem.

Enligt info tog det 9 månader att krysta fram videon. Väl spenderad tid, grabbar!

Här kan man ladda hem låten i MP3-format.

Titta och njut:

Badder Lieutenant?...

Näe, nu går skam på torra land!

Abel Ferraras nattsvarta BAD LIEUTENANT från 1992 ska remakeas.
Ett ord ekar i skallen: VARFÖR???

Kolla in postern här bredvid, så fattar ni.

Jag kan förstå att Hollywood amerikaniserar filmer där det chattras på japanska, franska och svenska.
Jag kan fatta att man remakear gamla svartvita filmer i färg.

Men att göra om ett mästerligt stycke modern amerikansk film som redan är så bra den kan bli är beyond understanding.

Jag ser att Werner Herzog ska göra om Abel Ferraras jobb. Det låter iofs coolt mitt i all dumhet.
Men när jag läser vidare så står det att Nicolas Cage ska försöka göra om Harvey Keitels fantastiska rollprestation.
Om luften inte redan tappats ur ballongen, så blev det rena vacuumet där...

Här är trailern till originalet:



Och en stark scen där Mr Bad Lieutenant styr upp situationen enligt sina egenhändigt hopsnickrade kodexar.
Försöker tänka mig hur detta blir med Nic Cage i Keitels skrynkliga kavaj. Det går inte...

LÅT DEN RÄTTE remakeas

Dubbelgrattis till gänget bakom LÅT DEN RÄTTE KOMMA IN!

1) man vann pris för bästa film på De Niros TRIBECA FILM FESTIVAL.

2) som en direkt följd såldes remake-rätten till nygamla HAMMER FILMS. Kul. Vi får se vad de får ihop. Nånstans i mitt stilla sinne hoppas jag att de går tillbaka till boken, och plockar upp vissa starka partier som ströks ur filmen. Men jag förstår varför man gillade och prisade stämningen i filmen så mycket.

popstjärnor i skräckfilmer

Slänger ut en förfrågan till nördiga skräckfilmsbesökare.

Jag researchar lite efter kända unga namn, popstjärnor eller r 'n' b-sångare/sångerskor etc, som förekommit i skräckfilmer de senaste åren. Droppa gärna eventuella namn som kommentar till detta inlägg, hur små eller stora de än må vara.

Thanks!

Morgan Pålsson, 19 miljoner spänn?

Vad får man för pengarna idag?

Den frågan dyker osökt upp i skallen när jag läste en artikel om fiaskot för filmen MORGAN PÅLSSON - VÄRLDSREPORTER.

Man har hoppats på 300.000 besökare, det hela slutade på 125.000.
Det är inte så konstigt, det ska mycket till för att man ska få en "publiksuccé" i Sverige, och ännu mer för att man ska få tillbaka budgeten.

Det konstiga är att man hade 19 miljoner i budget.

19 M-I-L-J-O-N-E-R!

19.000.000!

Nitton noll noll noll noll noll noll (många många nollor...).

Jag har inte sett filmen, men om den har ungefär samma upplägg och estetik som i tv-serien HIPP HIPP så har jag svårt att tro att den feta budgeten syns på duken.
Att en film som STORM hade ungefär den budget är helt okej, dom slantarna har klart och tydligt spenderats på filmen och syns på duken.
FROSTBITEN samma sak - pengarna syns på duken.

Men Morgan fuckin' Pålsson???!!!

Undrar vilka bisniss-hajar som skott sig denna gång?

Jag vill bara understryka i en parentes att jag tycker att HIPP HIPP-gänget är det roligaste av alla studentikosa humorkonstellationer som finns i vårt avlånga land - de är inte så skitnödiga och har inte anammat den där överdrivna Povel Ramel-tonen.

Här en förvirrad, fragmentarisk, intetsägande trailer (kanske var den som fick folk att strunta i filmen):

Fan art, pt 2

När man trampat på gasen är bromssträcken ganska lång. Så det blev en HELLBOY 2-fan art-teckning till innan pennan och penseln kommit på plats i sin låda igen.

Denna har jag kallat NEXT IN LINE, och har fokuserat på de filmer regissören Guillermo del Toro är påtänkt för efter HELLBOY 2: "The Hobbit", "Doctor Strange" och Lovecraft-filmatiseringen "At the mountains of madness".

Webbplatsen hittas här.

Hellboy fan art

Kalla mig nördig.

Kalla mig insnöad.

Jag har ritat en teckning och publicerat den på den officiella HELLBOY 2-webbplatsens fan art-sida.




















Här är en detalj från bilden. Jag kallar den "King of Comic Clash", inspirerad av årets seriebok-hjälte-kamp på vita duken.

Här är länken till sidan. Klicka på "view gallery". Du måste eventuellt göra en sökning på "johannes" för att hitta bilden.

reflektion: svenska GANGSTER

Här en reflektion av svenska filmen GANGSTER, regisserad av Steve Aalam. Jag tänkte what the heck, jag tar med den i min blogg också. Jag har copy-pasteat texten från Filmcafe.nu.

Efter mycket om och men har jag lyckats sega mig igenom GANGSTER. Hm, var ska man börja? Jo, kanske med att säga att jag inte är speciellt förtjust i filmen.

Innan jag börjar vill jag bara varna för SPOILERS! Ska du se filmen, ska du mao INTE läsa detta.

1. STORYN
Maken till trögflytande sirap var det länge sen jag upplevde. Två timmar tar det att förmedla - vadå? Klassiska gangsterteman som Heder och Moral och Familjeband tas upp, men man fattar inte mycket.
ZZZara ZZZetterqvist sömngår omkring som fd havande flickvän till huvudpersonen, och syster till gangsterboss-Persbrandt som har ett kvastskaft uppkört i arslet. Sa jag att Zara är polis?
Huvudpersonen Peter Gardiner är skyldig stålar till nån, och blir rånad - av sin Pippi Långstrump-käcka syster (som ska rädda pappan som är skyldig nån pengar på andra sidan jordklotet och ändå dödas, så det spelar ingen roll) som knivdödar mafiosos och charmar Brats-killen genom att vara gapig och annoying och motvals.

Jag vet inte hur de tänkte när de skrev "manuset". Men en historia måste hållas samman av en inre logik som bygger på de beståndsdelar som man har till hands. Här kastar man ut logiken genom fönstret till förmån för lättköpta dramatiska kullerbyttor.
Varför är Zara polis?
Varför syltar hon in sig i denna soppa istället för att bara skjuta ihjäl Gardiner direkt i hemlighet?
Varför vill bratkillen hjälpa Pippi Långstrump och betala 10.000 för en smashad taxiruta när hon knivdödat en jugoslav, och visat sig naken framför hans flickvän?
Vad har Perbrandt för roll i intrigen mer än att vara bror till Zara, och bara vara... Persbrandt?
Att bygga intrigen runt en väska med pengar känns extremt lättköpt och ointressant.
Och att Gardiner så amatörmässigt och ogenomtänkt skjuter ner en idiotgangster och blir jagad av alla är så dumt att man vill skrika LÄMNA IN DIG SJÄLV TILL POLISEN SÅ FILMEN FÅR ETT SLUT!

2. SKÅDISARNA
Dumma och ologiska karaktärer är jobbigt för en skådis att jobba med, även såna ess som Persbrandt och Kjell Bergkvist.
Den förre mumlar omkring i tomma rum med två apor runt sig och håvar in lönen.
Den senare kör med sitt patenterade mun-tics - när en roll inte ger tuggmotstånd så sätter han igång och gör grejer med munnen, låtsas peta tänderna med tungan, låtsas tugga på saker medan han säger repliker etc. Kan funka ibland. Men här blir det väldigt underhållande när han gör det HELA TIDEN!
Alla andra verkar ha tagit ett paket valium innan tagning - det går knappt att notera något liv i kropparna som släpar sig runt framför kameran. Well, det skulle vara Malou "Pippi Långstrump" Hansson då som är nåt så jävulskt irriterande klämkäck genom hela filmen. Man undrar bara om hon läst samma koma-manus som de andra, eller om hon av misstag printat ut ett avsnitt ur VI PÅ SALTKRÅKAN.
Och vad gör Frank Andersson där?

3. FILMEN I STORT
Varför pratar vissa människor i vevgrammofoner, vissa i bakelitlurar och vissa i fula 70-tals-plasttelefoner?
Varför är det just volvobilarna som smashas sönder, och inte de klassiska jenkarna?
Varför är alla interiörer så jävvla stora och ekiga och folktomma?
Exakt hur såg samarbetet ut mellan produktionen och medfinansiären "Carlos poker.com"?
Och den största frågan: varför leker regissören Steve Aalam gangster framför kameran, så att han glömmer bort sitt riktiga kall - att regissera skådisar?
Man har satt ribban väldigt högt med filmen, men inte nått upp. Detta är ingen Gudfader. På sin höjd ett avkapat hästhuvud i sängen.

Jag tänkte leta upp ett klipp eller en trailer för GANGSTER på typ Youtube, men jag ids inte.

another stupid remake

Ännu en idiotisk remake på en fantastisk originalfilm.
Originalet heter THEM (ILS på franska, som är ursprungslandet) och är en fullkomligt briljant lågbudget-nagelbitare.
Remaken heter THE STRANGERS och verkar vara så där imbecillt övertydlig - de kunde lika gärna lägga in en textskylt som säger "skrik här". And what about the stupid masks?!...
Jag älskar USA och deras filmbusiness, men ibland pushar dom det lite too far.

Trailer för THEM här.



Och trailer för remaken STRANGERS här.

Ollie Johnston, R.I.P.

Det är med en liten tår i ögonvrån jag läser att den siste av Walt Disneys "nine old men", Ollie Johnston, avlidit den 14 april 2008, 95 år gammal.

Jag har tecknat så länge jag kan minnas, och alltid varit väldigt förtjust i animerad film. DJUNGELBOKEN var den allra allra först film jag såg som liten plutt.
Det första "riktiga" jobb jag hade efter gymnasiet var på en oldschool animationsstudio i Johanneshov, där jag fick designa figurer, måla celler och till och med animera några korta scener i några Anslagstavlan-filmer. Detta ledde till att jag fick jobb på Stig Lassebys PELLE SVANSLÖS I AMERIKATT (dock inte som animatör, utan som alltiallo, dvs tvätta celler, fylla i färg, hjälpa fotografen med att langa celler etc).


Ollie Johnston var med from the very beginning på Disneys SNÖVIT, där han var mellantecknare. Efter det var han "inne", och ett urval av hans jobb är Pinocchio i PINOCCHIO, Alice i ALICE I UNDERLANDET, Mr Smee i PETER PAN, Lady i LADY OCH LUFSEN, Merlin i SVÄRDET I STENEN, Mowgli och Baloo i DJUNGELBOKEN och Robin Hood, lille John, sir Väs och prins John i ROBIN HOOD.

De övriga åtta av Disneys "nine old men" var Les Clark (Musse Pigg-specialist), Frank Thomas (kapten Krok), Wolfgang Reiterman (regisserade alla Disneys filmer efter att Walt Disney dog), John Lounsbery (bl.a. elefanterna i Djungelboken), Eric Larson (var framför allt en god instruktör som lärde upp många av Disney-talangerna på 70- och 80-talet), Ward Kimball (specialist på vilda karaktärer och scener, som Hattmakaren i Alice i underlandet), Milt Kahl (Shere Kahn) och Marc Davis (Cruella DeVille).















De nio gubbarna förfinade animationens 12 grundprinciper:

Squash and stretch
Anticipation
Staging
Straight Ahead Action and Pose to Pose
Follow Through and Overlapping Action
Slow In and Slow Out
Arcs
Secondary Action
Timing
Exaggeration
Solid Drawing
Appeal

Här, ett klipp om Johnston från serien "Disney family album". Så gammal han är, så åker han runt på en modelljärnväg han hade i trädgården - han var uppenbarligen besatt av rörelse i alla former!

DVD-runda i sjuksängen

Låg krasslig för en vecka sen, rejält förkyld med lite feber. Med andra ord en perfekt ursäkt för att passa på att se ett antal DVDer som väntat i hyllan.

PULSE
Första filmen ut i min DVDvaganza. Remake av den stämningsfulla men förvirrade asiatiska j-horror-flicken KAIRO. Wes Craven är en av remakeförfattarna som lyckats göra en obegriplig historia minst lika obegriplig. Folk får ett meddelande på sin dator: "vill du se ett spöke?" Och sen drabbas de av nån förbannelse och tar självmord och blir sen ännu en i raden av spöken.
Dessa digitala spöken kan stoppas - genom att sätta röd tejp på fönster- och dörrspringor.
Man fattar ingenting, men det ska vara nån sorts kritik mot hur vi låter teknologin ta över våra liv och samhället. Blablabla. Whatever.
Dock har den några stämningsfulla scener som gör att den inte får lägsta betyget i boken.

STRANGERS WITH CANDY
Fish-out-of-water-komedi om en 48-årig tjackhora som, när hon kommer ut ur fängelset, vill vända på sitt liv för att rädda sin far som ligger i koma. Så hon börjar plugget igen...
Fantastiskt koncept, som visst baseras på nån tv-serie. Tyvärr håller inte filmen samma höjd som konceptet. Det blir tramsig, överspelad buskis för hela slanten.

FÄST VID DIG
Bröderna Farrelly är lite ojämna. DEN DÄR MARY och DUM & DUMMARE är tex underbara, den här siamesisk-tvilling-komedin är högst medioker. Matt Damon och Greg Kinnear är brorsorna som sitter ihop - bokstavligt talat - men som har högst separata drömmar, något som leder till en del crazy situationer. Nice uppslag, shame about the utförande...

SUNSHINE
Jag älskar i princip allt Danny Boyle gjort, han twistar liksom till de genrer han ger sig i kast med. Dock tycker jag bara han lyckats halvvägs med SUNSHINE. En expedition ska skicka in en bomb i solen för att tända upp den igen, då den håller på att slockna. Storslaget, men det blir en jäkla massa babbel och stirrande och funderande. Och egentligen inget man inte sett förut i andra feta sci-fi-alster. Synd.

CHILDREN OF MEN
Har sett bitar av den tidigare, bla de redan klassiska 4-5-minuterstagningar som är ett under av planering och utförande. Sjukbäddens första riktigt bra film! Cuaron får till en rejält svart och stämningsmättad dystopi om en värld utan barn, där Clive Owen snubblar över en havande svart kvinna. Skitsnygg film, med en stark närvaro och inte för påträngande budskap. Cuaron har ju också gjort den överlägset bästa tredje Harry Potter-filmen.

BERÄTTA INTE FÖR NÅGON
Fransk Hitchcock om en man vars fru försvann för tio år sen, och antas död. Idag börjar han dock se tecken på att hon kanske ännu lever.
Alldeles för omständig thriller som ger sig iväg på story-irrfärder som gör en alldeles matt och förvirrad. Och på tok för många karaktärer och turer för att man ska få en chans att hänga med. Och så när slutet kommer: jaha, var det bara det här man så omständigt ville berätta? En tråkig besvikelse som INTE lever upp till den standard som europeiska thrillers kan hålla.

Vet inte om det kan spela in att jag var krasslig, men denna DVD-runda var inge vidare.

Per 'Oscar' Hallberg

Grattis till svenske ljudmixaren Per Hallberg som vann sin andra Oscar i natt för filmen BOURNE ULTIMATUM. Den första var för BRAVEHEART.

Här kan man läsa hans (och hans förvirrade medarbetares) Oscar-tacktal.

Här en intense fightscen. Jag tycker det låter som att Per använder samma braakljud flera gånger. Men jag kan ha fel.



Och så trailern (som har sin egen ljudläggning, så det är inget prov på Hallbergs jobb).

Hata TV4!

Jag hatar TV4 och deras avbrott i långfilmer.

Hatar! Hatar! HATAR!

Jag hatar förvisso alla reklamavbrott i alla tvkanaler. Men TV4s avbrott med reklam och mthrfckng nyheter och ännu mer reklam mitt i filmer (som gör att det tar i runda slängar en halvtimme att komma tillbaka) har en speciell plats i mitt hjärta!

Varenda gång jag ser långfilm på TV4 och det bryts på sagda sätt, så zappar jag bort och kommer inte tillbaka igen. En ren principsak.

He was a quiet man

Jag håller alltid ögonen öppna efter filmer med lite twistade mörka underdog-perspektiv.

Älskade FALLING DOWN.
Älskade THE MACHINIST.
Älskade DONNIE DARKO, PI och OLDBOY.

Och nu har jag hittat en ny rulle som jag kommer att veva nån gång då och då för att få inspiration och njuta av.

Titeln är HE WAS A QUIET MAN.














Christian Slater spelar den extremt hunsade och osäkre underdogen Bob Maconel. Han sitter dagen lång i en sån där arbets-kub man ser i OFFICE SPACE och hunsas av alla, mest av sin närmste överordnande. Han är lite förtjust i kontorstjejen Venessa (Elisha Cuthbert från "24"), som lagt märke till honom enkom för att han har en bobbel-hula-tjej ovanpå dataskärmen!

Bob mår inte bra. Hans enda vän är hans guldfisk, som pushar honom att han måste "göra det". Göra vadå? Jo, att verkligen använda den revolver som han dagligen laddar i sin kub medan han stirrar ut i kontorslandskapet. Men han blir alltid sittande utan att komma till skott (ursäkta ordvitsen)...

Så ännu en dag medan han laddar sin pistol, så dyker det upp en annan man på avdelningen och gör det som Bob hela tiden drömmer om. Mannen siktar och skjuter ner person på person tills vapnet klickar. Venessa är en av de som skjutits, men inte dött. Medan mannen laddar om för att slutföra sitt jobb, så skjuter Bob helt sonika ner mannen för att rädda Venessa.

Bob blir hjälte, befordrad, och vinner genom sitt hjältedåd även Venessas hjärta.

Men detta är ingen solskenshistoria. Lyckan varar inte för evigt. Och framför allt - you can't fix a broken man...














HE WAS A QUIET MAN tappar sig rakt in i mitt blodomlopp.

Historien är mycket väl turnerad; varje händelse har en väl avvägd mothändelse som gör att den får en mycket njutbar berättarrytm som växlar mellan good news och bad news.
Storyn är mörk, men det finns nyanser i mörkret, inte minst genom en god skopa svart humor.
Och så har narrativet en bra balans där verkligheten då och då dippar ner i Bobs point of view, så att man ser den ur hans lite tvistade psyke (lite som tex Donnie Darko).

Jag har alltid gillat Christian Slater, och här gör han ett störtskönt porträtt av en tunnhårig, plågad, skör underdog. William H Macy gör, till skillnad från många av sina filmer, INTE losern (som tex THE COOLER, EDMOND, MAGNOLIA eller FARGO) utan Bobs lite okänslige boss. Och Elisha Cuthbert är mycket bra som "tjejen som lyser upp ett rum med sitt leende" som blir totalförlamad efter nedskjutningen, men som väcker upp den mentalt förlamade Bob.

Den är otroligt snyggt plåtad, har en bunch läckra specialeffekter (regissören Frank Capello har eget postprod-bolag), och överlag mycket stämningsfull scenografi och ljussättning.

Musiken drar bitvis åt Portishead-ig triphop, där vissa partier totaldomineras av en suggestiv bas - jäkligt skönt!

Hemsidan till filmen hittar man här (vanlig) och här (flash).

Här trailern till HE WAS A QUIET MAN.
Den presenterar filmen rätt väl som den independentproduktion den är, men den har undvikit den suggestiva, mörka, destruktiva ton som filmen till mångt och mycket domineras av. Men hey, de ville väl locka lite fler än oss freaks, right?...

digital framtid nu!

Här en viktig debattartikel i Aftonbladet, skriven av Gunno Sandahl, kulturchef på Folkets Hus och Biografer.

Handlar kort och gott om vikten av att landets digitala biografer får det stöd och den utveckling de behöver, för att
1) ge hela landets befolkning tillgång till aktuell storfilm på stora dukar, och
2) för att stävja nedladdningshysterin som blir följden av att folk INTE får tillgång till aktuell film.