Visar inlägg med etikett internet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett internet. Visa alla inlägg

16 januari 2009

Spotify

Tänkte botanisera lite på Spotifys site. Men man måste vara inbjuden av någon med konto för att själv kunna skaffa konto.

Så om du som läser detta är medlem där får du gärna skicka en inbjudan till mig. Adressen är johannes (at) independent.nu.

I huvudet på Mårlind & Stein

Hittade en underhållande liten dagbok på SVTs hemsida. Där får man följa Måns Mårlind och Björn Stein (STORM, SNAPPHANAR) under postproduktionen av deras Hollywood-debut SHELTER med Julianne Moore.

Här publiceras de avsnitt som visats hittills. Uppdaterar vartefter dom lägger upp nya avsnitt:

AVSNITT 1:


AVSNITT 2:


AVSNITT 3:


AVSNITT 4:


AVSNITT 5:

14 januari 2009

"gömda"

Det står i DN idag att turbulensen kring Liza Marklunds bok "Gömda" är en av de mest debatterade ämnena på landets bloggar.

Inte här...

28 december 2008

nog är nog...

Sådärja. Nu har det hänt.

En biobesökare i Philadelphia, James Joseph Cialella Jr, 29, fick nog när en man inte ville sluta prata under en föreställning av filmen CURIOUS CASE OF BENJAMIN BUTTON. Så han drog helt sonika fram en pistol och sköt babblaren i armen. Sen satte han sig lugnt ner igen och fortsatte titta på filmen.
Eftersom salongen på några sekunder blivit helt tom på folk (konstigt... not!) fick han se filmen i fred. I några minuter. Sen stormade polisen in i lokalen och tog fast karln.

Inte för att jag är någon anhängare av skjutvapen och övervåld.
Men jag tror nog att händelsen skickade ut en signal till alla världens idioter som INTE KAN SLUTA STÖRA FILMVISNINGAR MED BABBEL OCH SMS-ANDE: Lär er läxan, och lär den väl - nu får det vara nog med störningsmoment, era dumheter slår förr eller senare tillbaka mot er själva, och det med full effekt!

En liten sista undran bara: om en kille dragit sin puffra mot en fellow biobesökare under en Wesley Snipes-film hade jag inte blivit förvånad. Men under CURIOUS CASE OF BENJAMIN BUTTON???

19 november 2008

svensk biostatistik

Jag letar och letar, men jag hittar ingenstans där man kan få färsk statistik på hur det ser ut på sveriges biografer och bland svenska filmer. Just nu är jag intresserad över hur det går för LÅT DEN RÄTTE KOMMA IN.

Om man vill koll på den amerikanska marknaden kan man ju surfa in på boxofficemojo.com. Är det nån därute som känner till nån liknande svensk site, droppa gärna adressen här.

17 november 2008

Bertil Falukorv

Det här är bland det dummaste jag sett! TV4-bimbon Petra Nordlund ska ställa en fråga till korren Bertil Karlefors som befinner sig på Obamas/demokraternas valvaka.



Man undrar vad som far genom hennes huvud. "Säg inte falukorv, säg inte falukorv, säg inte falukorv..."
Det är nämligen inte första gången det händer. Så här såg det ut 2004:



Blondin-Petra har dock ett stenhårt pokerfejs, det ska man ge henne.

23 oktober 2008

Bra actionscen

En cool actionscen inspirerad av 70-tals-exploitation! Riktigt tight klippt, en hel del inspirerande infall. Kanske lite för mycket glimt i ögat från skådisarna bitvis, men i det stora hela en fröjd för en actionälskare!

15 oktober 2008

Facebook-helvetet

Som jag nämnt tidigare så gick jag ur Facebook-helvetet efter att ha blivit totalt sönderstressad av skiten för närmare ett år sen.

Nu har jag fått indikationer från några olika håll att det kan vara bra att kanske börja umgås igen på denna virtuella ungdomsgård för alla åldrar.

Sagt och gjort. Eftersom man i verkligheten inte kan avregistrera sig från Facebook så var det bara att knappa in User och Lösenord igen, and hit ENTER.

Men helvete - det har bara blivit värre!
Jag hann knappt komma in på min personliga sida förrän jag bombaderades av vänansökningar och vampyrbett och upplysningar om vad olika vänner sagt till varann (alltså inte sagt till mig, jag blev upplyst om andra människors konversationer) och tips om tävlingar och grupper och fan och hans moster.
Det tog inte mer än nån timme, så började det dimpa ner meddelanden i min mailbox från facebook-"vänner" som ville mig nåt.
Skiten svämmar över åt alla håll och kanter.

Men det värsta är inte den tsunami av pseudoinfo som vräker över mig.
Det värsta var att jag BÖRJADE BRY MIG. Jag klickade på länkar, och började kolla in vänners sidor, läste allehanda inlägg och meddelanden.
Och då kom jag på varför jag slutade förra gången: jag kan inte spendera två timmar av min dag på Facebook. Det går liksom inte att motivera för sig själv.

Två timmars Youtube-filmtittande går att motivera.
Två timmars porrsurfande går att motivera.
Två timmars flängande på Facebook går INTE att motivera.

Så jag loggade ut.
Och nu tror jag att jag kommer att förbli utloggad.

10 oktober 2008

manus: 20 master plots

När man fått en idé till en bra historia, och sitter där med det blanka papperet, så händer det ibland att man inte riktigt vet vart man ska gå härnäst.
Då önskar man att det fanns ett facit nånstans som man kunde tjuvtitta i.

Nu finns det ju inga såna facit. Men Ronald Tobias bok "20 Master Plots (And How to Build Them)" är såpass nära man kan komma.

I den boken betar Tobias helt enkelt av de 20 vanligaste grundintrigerna, som äventyr-, hämnd-, kärlek-, underdog- eller offerhistorier.
Han tar upp alla de element som respektive historia behöver för att fungera.
Det finns en hemsida dedikerad Tobias arbete, och där kan man ta del av en summering av det. Du hittar hemsidan här.

Under punkt 7, "Riddle", kan man läsa att:

(p. 113) "Your mystery should have at its heart a paradox that begs asolution. The plot itself is physical, because it focuses on events (who, what, where, when, and why) that must be evaluated and interpreted (the same as the riddle must be interpreted). Things are not what they seem on the surface. Clues lie within the words. The answer is not obvious (which wouldn't satisfy), but the answer _is_ there. And in the best tradition of the mystery, the answer is in plain view."

Längre ner på samma punkt räknas tre faser upp:
Phase one -- introduce the problem, the riddle. Who is the victim? What is the crime? Who is the protagonist that will try to solve the crime? Who are the major players? In general, pose the question--Who Killed Cock Robin?

Phase two--specifics! as good bloodhounds, let us sniff at the clues, and follow paths...camouflage information and let the readers read rightpast those critical clues. Action, lights, cameras...keep us squinting, keep us blinking, and make us wonder just who really is telling the truth.

Phase three--solve the riddle. Confrontation and chase. Maybe a mobscene, with your very own detective first making us think it was the butler, then the maid, then the victim...and the son of the victim really did it, didn't you, Alfred? Who would ever have suspected that you had come back after twenty years in the sewers? Don't forget that somewhere in this scene we need to find out that one piece of the puzzle is upside down or backwards, the key to understanding the whole deadly picture...


Under punkt 14, "Love", kan man läsa:

(p. 168) "...Since we know conflict is fundamental to fiction, we also know 'Boy Meets Girl' isn't enough. It must be 'Boy Meets Girl, But...'The story hinges on the 'But...' These are the obstacles to love that keep the lovers from consummating their affair."
"Sometimes the lovers are within what we might call social normals, but situations arise that aren't conducive to love, and people won't condone it. Unlike the lovers in forbidden love, who usually pay for their 'folly' with their lives, these lovers have decent chance of overcoming the obstacles that make their affair such rough sailing."
Obstacles include confusion, misunderstanding, mistaken identities, gimmicks (one of us is a Ghost!), madness...even the size of certain organs (noses, for example).


Under punkt 9, "Underdog", läser man bland annat:

(p. 131) "The underdog plot is a form of rivalry plot...in the underdog plot, the strengths aren't equally matched. The protagonist is at a disadvantage and is faced with overwhelming odds."

"This plot is near and dear to our hearts because it represents the ability of the one over the many, the small over the large, the weak over the powerful, the 'stupid' over the 'smart.'"

"If you want your reader to feel empathy for your protagonist, make sure that her emotional and/or intellectual plane is equal to or lower than the reader's. ..."

Okej. Jag vet inte hur det är med dig som läser detta, men jag tycker det är häftigt att så konkret få veta vilka byggstenar jag ska använda mig av när jag ska bygga mitt manus som ska bli tex en hämndhistoria eller en offerhistoria.
För vissa kan detta te sig självklart. Och när man läser dessa punkter så ÄR det ju inga konstiga saker.
Det är bara det att när man sitter där mitt i röran av miljoner möjligheter, så är det svårt att se de där självklara sakerna. Och då är det bra att ha en fusklapp som man kan snegla på ibland.

Jag kommer garanterat plocka fram boken med jämna mellanrum för att se att jag inte missat nåt väsentligt.

30 juni 2008

Kill of the day

Om man tycker det är kul med spektakulära, uppfinningsrika, överdrivna, humoristiska eller bara slaskiga mord på film, så ska man besöka filmsiten JoBlo.com, och kolla in deras lista "Kill of the day".

De har samlat videoklipp hämtade från allehanda filmer, och den gemensamma nämnaren är att folk (en och en eller i grupp) blir dödade på olika sätt.

Där finns titlar som OMEN, NIGHT OF THE LIVING DEAD, TRUE ROMANCE, RAMBO, HOSTEL, FEAST, FREDAGEN DEN 13E, SHAUN OF THE DEAD, DIE HARD och en massa andra.

Hittills har man staplat upp 63 olika klipp. Så det finns att göra ett par timmar om man vill se rubbet :)

Här hittar du KILL OF THE DAY.

23 november 2007

f*ckface-booked for life!

Jag var medlem på F*ckface-book under en knapp månad innan jag häromdagen gick ur skiten. Det var egentligen inte många timmar jag hann spendera där (kanske sammanlagt 4 timmar eller nåt sånt). Men varenda jäkla minut var bortkastade.

Ibland blir man bara så pissed off på flugor som man är dum nog att hoppa på. I det här fallet hörde man diverse polare och arbetskontakter prata sig kokpunkts-varma om siten: man kan hålla kontakt med vänner (gamla som nya), man kan dela med sig av foton så andra får se vad kul man har det, och det finns hur mycket kul intresseinriktat tidsfördriv som helst (i mitt fall olika filmquiz).

Men är det meningsfullt att börja umgås med folk på en jämrans hemsida som man av olika anledningar inte umgås med i vanliga fall? Och är det nyttigt för hälsan att hela tiden frustrerat konstatera att alla andra har fler "friends" än man själv?

Vem faen tycker egetligen att det är kul att kolla på andras fyllebilder från kräftskivor och personalfester? Hands up...
Och är det rätt att en internetsite ÄGER dina bilder bara för att du på skoj lägger upp dom där? Även om det nu bara är meningslösa fyllebilder så är det DINA meningslösa fyllebilder!

Och de där quizzen var kul - i fem minuter. Sen börjar man tvångsmässigt göra en till, och en till, och en till. Mest för att se om man kan bräcka sina "friends" poäng.

Nä, fy faen! Sanna mina ord, jag tycker att vi alla gemensamt tänder ett gigantiskt bokbål, och bränner våra F*ckface-böcker därpå medan vi sjunger "We shall overcome"!

Grejen är bara den att trots att man går ur skiten och avsäger sig vidare medlemsskap, så är man bara "inte längre medlem" fram till att man väljer att skriva i namn och lösen och loggar in - då aktiverar man sitt account igen.

Så varning varning: om du inte vill vara medlem så låt bli att ens testa - du är F*ckface-booked for life!