Vad får man för pengarna idag?
Den frågan dyker osökt upp i skallen när jag läste en artikel om fiaskot för filmen MORGAN PÅLSSON - VÄRLDSREPORTER.
Man har hoppats på 300.000 besökare, det hela slutade på 125.000.
Det är inte så konstigt, det ska mycket till för att man ska få en "publiksuccé" i Sverige, och ännu mer för att man ska få tillbaka budgeten.
Det konstiga är att man hade 19 miljoner i budget.
19 M-I-L-J-O-N-E-R!
19.000.000!
Nitton noll noll noll noll noll noll (många många nollor...).
Jag har inte sett filmen, men om den har ungefär samma upplägg och estetik som i tv-serien HIPP HIPP så har jag svårt att tro att den feta budgeten syns på duken.
Att en film som STORM hade ungefär den budget är helt okej, dom slantarna har klart och tydligt spenderats på filmen och syns på duken.
FROSTBITEN samma sak - pengarna syns på duken.
Men Morgan fuckin' Pålsson???!!!
Undrar vilka bisniss-hajar som skott sig denna gång?
Jag vill bara understryka i en parentes att jag tycker att HIPP HIPP-gänget är det roligaste av alla studentikosa humorkonstellationer som finns i vårt avlånga land - de är inte så skitnödiga och har inte anammat den där överdrivna Povel Ramel-tonen.
Här en förvirrad, fragmentarisk, intetsägande trailer (kanske var den som fick folk att strunta i filmen):
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
28 kommentarer:
Storm 24 000 besökare, Frostbiten 22 000 besökare, Morgan Pålsson 125 000 besökare. Morgan Pålsson inspelad i Sverige, Jordanien och US. Storm inspelad i Stockholm och en scen i Syd Ost Asien, Frostbiten inspelad i Kalix och Ystad. Frostbiten 23 000 000 i budget, storm 22 000 000 i budget och Morgan Pålsson 19 000 000. Så större floppar än Frostbiten och Storm hittar man främst hos Arn 220 000 000 i budget och först delen har spelat in 90 000 000, det är en förlust på troligen 20 000 000 innan andra delen har nått biograferna.
Intressant. Men dom där siffrorna är mest tragiska, och säger en del om den tråkiga svenska biopubliken.
Och fortfarande ser man stålarna på duken hos STORM och FROSTBITEN, hur lite man än fick tillbaka dom. Jag ska återkomma ifall jag ser några stålar på duken hos MORGAN PÅLSSON när jag sett filmen.
F.ö. kostade videofilmen JALLA JALLA 9 miljoner att göra. Hmm...
Det syntes inte 9 000 000 på duken i Jalla Jalla, hur kul den än var, men den drog in upp mot 70 000 000. Budget går ofta inte samman med anatalet besökare. Leo hade 22 000 besökare så du har helt rätt om den Svenska biopubliken.
22 000 såg även Ping Pong Kingen, hur sjutton kan man göra en film för miljoner och sedan gå ut med ca 10 kopior, vansinne. 1 000 000 har sett Arn och det e nog den filmen Svenskarna väljer att gå och se i år, i varjefall fram tills det att Arn 2 gär upp med 220 kopior, så som Arn 1 gjorde.
Man blir yr bara man försöker förstå alla siffror.
Jag kan tycka att det är orättvist hur olika intäkterna slår i förhållande till tex en films budget, konstnärliga kreativitet, angelägenhet osv.
Men sen spelar mitt tyckande ingen som helst roll, när det finns så många oförutsebara ingredienser, som tex lömska finansdribblare, imbecill publik, talanglösa marknadsförare etc. Film är rena rouletten - för vissa t.o.m. rysk dito...
Att få en film gjord i Sverige är en bedrift. Att få en bra film gjord är ett underverk. Att få en film att bli en publikframgång är näst intill omöjligt. Sverige e ett ganska ruttet filmland och Svensk media har sjunkit så lågt att det nog inte finns någon återvändo. Man får nöja sig med Deadwood på TV och kanske ngt avsnitt av House. Jag gillar själv film utan speciella förbehåll eller krav, jag utgår för det mesta från att det jag skall se kommer att vara bra och att filmmakarna hade de bästa av avsikter, allt annat känns bara som cyniskt och förment. Fylld av narcisism och cynism som svenska recensenter är behöver man ju inte vara, det klarar de själva av utan ngn hjälp.
Med ruttet filmland menar jag att det görs för lite film av för få männsikor och att systemet med institut etc inte funkar.
Jag tycker Storm är grym, riktigt bra svensk film! Där har de som du säger förvaltat pengarna bra. Sjukt att det inte var mer än 24 000 som såg den på bio, hoppas den gick bättre som dvd. Frostbiten är ju riktigt snygg men tyvärr är väl innehållet sådär, i princip alla skådisar är dåliga (eller dåligt dialogsmanus?) och storyn schabblas bort lite iom. att det ska skämtas här och var och just nämnda dåliga skådespeleri.
Hoppas hoppas hoppas att svenska folket går och ser Låt den rätte komma in, när den går upp
kan hålla med dig "Anonym" i princip allt du skriver om STORM och FROSTBITEN.
Och jag hoppas också att folk går och ser LÅT DEN RÄTTE KOMMA IN.
Storm tyckte jag var relativt snygg, men den gjorde absolut ingenting med vad den hade. "Action"-scenerna var på samma nivå som Beck och lika långa, och det hela slutade bara i en fet Svensson-antiklimax.
Frostbiten blev jag djupt besviken på, och då köpte jag den på DVD till och med. Så platt och intetsägande. Regi som i Tre Kronor. Usel dialog men en del snygga make up-effekter. Men det gör tyvärr ingen film.
Hade väldigt gärna velat se Morgan Pålsson... men jag orkade inte gå och se den på bio då det kändes som en dvd-film. Något man lika gärna kan se i lugn och ro där hemma.
Storm var snygg men sög.
Frostbiten var pinsamt dålig.
Vem kan begära att folk ska se dem?
Det jag tycker är tråkigast är att vissa filmskapare bittrar ner sig i sånt här i stället för att göra film.
Som om hela deras existens begränsas av att de inte får/har pengar. Jag känner några som inte gör film för att de inte får pengar och vägrar göra film med minimal budget (läs utan att själva få betalt).
Gör film med de pengar du har istället för att år efter år vänta på finasiering som kanske inte kommer.
Sen kanske du inte får skrytrunka med en massa specialeffekter som kostast skjortan.
Men det är väl heller inte därför du gör film?
/
Jag känner ganska många som inte gör film för att de inte får några pengar. Tyvärr är filmskapande betydligt mer kostsamt än att tex måla tavlor eller skriva en bok, så det är inte bara att rocka och rulla.
Vad är det folk bittrar ner sig i? Att tycka att vissa filmer är dåliga?
Jag tycker att folk ska ha rätt att tycka illa om vissa filmer, utan att anklagas för att vara bittra och avundsjuka och andra negativa tillmälen. Det behöver inte finnas dolda lager av illasinne i folks tyckande, det kan faktiskt vara så att folk rätt och slätt tycker att en film är kass.
Att tycka att en film är kass är inte att vara bitter.
Men när man drar upp vad den kostade, med tanke på att man inte själv får pengar så blir det
bittert, man gör ingen film men man snackar desto mer....skit.
För vem bryr sig egentligen om vad en film kostade?
De vanliga svenssons som är den största delen biobesökare? De som "måste" gå för att en produktion ska gå plus?
Är inte de mest intresserad av att bli underhållen?
Film kostar...beroende på hur man väljer att berätta det man vill berätta.
Vissa verkar hellre välja att inte göra film än att acceptera läget och göra film för de pengar de har tillgång till.
/
Det är knepigt att diskutera med någon som man inte har en aning om vem det är.
Är du, Anonym, en lycklig filmare som gör film på löpande band utan pengar? Är du en filmare som lyckas få pengar att göra film med? Eller är du en vanlig biobesökare, som inte har med filmproduktion att göra utan bara har åsikter rent allmänt?
Innan du presenterar dig närmare kommer jag inte att diskutera mer. Inte för att jag inte vill/törs, utan för att diskussionen kantrar när en av parterna inte behöver stå till svars för nånting den säger eftersom ingen vet vem den är.
...eller jobbade du månne med MORGAN PÅLSSON?...
Jag har inget med de nämnda filmerna att göra.
Det jag reagerat på mest är Frostbitens budget. Sen om dessa pengar syns spelar ju ingen roll då det knappt är någon som sett dem...(ok 20000 är många, om man har en budget på 2miljoner)
Om man som du skrev (eller som jag tolkar att du menade) vill få folk att se svensk genrefilm så får man väl ta och göra bra sådan. Och bra och mycket pengar har ju visat sig inte ha mycket med varandra att göra.
Det jag ser som det största hindret för svensk film är inte bristen på pengar utan bristen av bra idéer som genomförs av folk med talang. Tekniskt kunniga är vi svenskar men vem satte den låga ribban för historierna? SFI? Författarna? Producenterna?
Vill man få pengar till film får man göra film som genererar vinst till investerarna.
Din film Accident Man låter intressant.
Är den menad att tjäna in sina pengar på bio eller via dvd/tv?
/Fortfarande anonym
Det är mer än en anonym som har diskuterat här så det bli säkert förvirrande. Jag tycker själv som sagt om film och ser de flesta filmer med öppet sinne och utan förbestämda åsikter eller förväntningar. Såg Iron Man igår och det var en toppen film (inte för att jag låg vaken och tänkte på den i natt och inte pga att den hade en vidöppen lite naiv kritik av vapen industrin) men den var klart underhållande. Jag tyckte att Storm var underållande även om det kanske var en tunn story och jag tyckte att Frostbiten var rolig, underhållande men inte speciellt spännande. Däremot har jag svårt att förstå det Svenska systemet där man gör en film som Ping Pong Kingen för troligen runt 16 000 000 och sedan kör ut den med 18 kopior. Eller att man gör biokopior av dokumentärfilmer som "Maggie vaknar på balkongen" i tron att man gör kulturen ngn tjänst av att ha tomma biografer, den kommer antagligen inte upp i 1000 besökare. Fyll biograferna med publik istället och om det krävs Göta Kanal 1,2,3,4,5,6 så får det väl vara så.
Förtydligande. Problemet med Ping Pong Kingen var att den inte fick ngn chans att spela in sin budget om den inte fick fler kopior. Arn hade över 200 kopior vid premiären. Sverige är ett underligt filmland, man producerar ny film med 18 000 000 per film som snittbudget. Då kan man inte bara ha 18 kopior, det bär sig inte på ngt sätt alls. Det är ekonomiskt vansinne och ett säker sätt att ta död på industrin. De som sitter på filminstitutet representerar varken publiken eller de som gör kommersiellt gångbar film.
Varför inte budgetera film utifrån antalet troliga besökare och att alla besök över det antalet är bonus?
Ps. Ping pong kingen skulle inte ha kommersiell framgång oavsett hur många kopior den släpptes i.
Det var ju knappast så att visningarna var slutsålda.
Men det känns ju alltid skönt att ha något att skylla på.
Ds.
/Anno Nymen
Det ligger ngt i vad du säger så här är en liten kalkyl, den troliga publiken för en svensk film framgång är runt 50 000 besökare. Då borde budgeten för en normal svensk film ligga på ca 5 000 000 kr. Jag tror att Leo kostade 7 000 000 och hade 22 000 besökare. Då förlorade producenterna 5 000 000. (Vilket de har råd med efter de andra Fares framgångarna). Ekonomiskt så är det ju så att det i stort sett endast är Göta Kanal som skall göras i Sverige och så en Kaj Pollack film si så där vart 20e år. Svensk publik gillar annars inte svensk film speciellt mycket. Skall man göra filmer för 5 000 000 så måste film koncepten kontrolleras redan vid författandet så att de passar innanför de snäva budget ramarna. Sverige får aldrig en vetting filmindustri om de som jobbar i den inte kan försörja sig. Dansk filmindustri har högre filmarbetar löner, högre budgetar, bättre filmer och mycket större publik. De lyckas samtidigt betydligt oftare än svenskar med att sälja remake rättigheter.
Varför inte starta en manusutbildning som utgår från budgetar i den nivå som gör att filmerna åtminstonde går runt?
De som styr är producenterna som vill mjölka en produktionsbudget till max.
Av de 7miljoner som Leo kostade gick nog en väldigt massa pengar rakt ner i fickan på producenten.
De tjänar jävligt mycket oavsett ifall filmen går med vinst.
De ska ha betalt för de jobb de gör men det verkar leva i en vanföreställning om att de ska tjäna grova pengar. Sverige är för litet för det.
Jag vill att det ska göras mycket svensk film. Men det ska ställas högre krav på manusen och att de baseras på kalkylen som tidigare nämnts.
Då får fler chansen och ett kommersiellt missyckande slår inte så hårt på nybörjarna.
Någon som har koll på DVDmarknaden och vad en produktion tjänar per såld DVD?
/A Nonym
Utbildningar i all ära, men det bästa sättet är troligen att få igång ett ordentligt lärlingssystem. En kortare utbildning som ger lärlingsstjänst hos produktionsbolag. Svenska systemet med att gå på skola och sedan säga att man är regissör, fotograf eller mansuförfattare är befängd. Man måste jobba ganska länge innan man kan säga att man är ngt överhuvudtaget. I US är lärlingssystemet väl fungerande och de som inte orkar med det slutar ganska snart att försöka jobba med film. När du sitter och jobbat på postställen i US har varje redigerare en trainee, likaså på produktions sidan, de flesta har assistenter som är trainees. Manusförfattare behöver hjälp från produktions sidan för att kontrollera kostnaden för det de scener de skriver. Men idag får de ingen hjälp, det finns mycker få inom svensk industri som egentligen läser manusen med tanke på hur produktionen skall bli. Det flesta manus i Sverige är dessutom tekniskt så felaktiga att de sätt man vanligtvis kalkylerar på i resten av världen inte går att applicera (tex ca 1 minut per sida, mängd dialog, actiontexts uppdelning etc). Jag tvivlat på att ngn tjänade pengar på Leo, däremot var Zozo ett projekt där ngn fick rejält med kulor i fickan. Den hade 45 000 000 i budget, gjorde en förlust men produktions sidan hade säkert en vinst på 2.5% av 45 000 000.
Hm, nu blev den här tråden väldigt intressant. Jag har alltid funderat på sambandet budget kontra intäkter - hur mycket behövs för att en viss kostnad ska tjänas igen.
Vad man fattar är att en film för 20 mille inte kan gå ihop sig i det här lilla landet, eftersom den potentiella publiken är så liten (en skräckis har tex en annan potentiell publik än en romantisk komedi eller en barn/ungdomsfilm). Budgetsiffran 5 miljoner genom besöksantalet 50.000 (eller 10 mille genom 100.000) kanske är en grovt riktmärke man kan ha i beräkningen inför kommande budgetfunderingar. Är det rimligt?
Sen är jag övertygad om att det går att göra bra, intelligent genrefilm i Sverige (varför skulle inte vi kunna göra det när andra kan?). Det hänger så klart på en hållbar idé.
Utan att säga för mycket så är detta med genrefilm ett territorium som jag just nu utforskar ganska konkret. Det som tidigare gjorts i den vägen i detta landet har varit ganska bleka kopior av främst bra amerikansk dito.
Vad man måste göra är att grotta in sig i respektive genres natur. För att göra en lite klumpig jämförelse: jag känner några killar som mekar med bilar på fritiden, plockar isär och sätter ihop från grunden, gör dem kraftfullare och effektivare.
Jag tror att man måste göra samma sak för att få till tex en bra skräckfilm. Man kan inte bara lacka sin bil i fräsig röd färg - man måste ner på mutter och skruv-nivå.
En budget på ca 20 000 000 går att få samman i Sverige. ta Solstorm, den kommer via DVD försäljningen att gå samman, den hade precis över 200 000 besökare på bio och ca 20mille i budget. Hipp Hipp killarna har tidigare bra statistik på DVD försäljning. Deras första box som var dyr för kunden är en av de mest sålda någonsin i Sverige. Så de har en bra chans att dra in de resterande ca 7 000 000 de behöver på DVD. Men detta gäller ju inte det stora flertalet filmer i Sverige. Om vi tänker på Storm, Frostbiten, Ping Pong Kingen, Leo etc så ligger de runt 25 000 besökare. Det är troligen den siffra som visar hur många riktigt filmintresserade det finns i Sverige, de som går och ser på istort sett all Svensk film och de kan hyffsat ofta komma upp i 50 000 när det gäller filmer som Himlens Hjärta. Men det är inte lätt att göra film för 5 000 000. En snabb titt på en inspelningsbudget med litet crew över en period av två månader blir snabbt pengar. Om alla har 30 000 per månad och de får 2 månadslöner så ser det ut så här på ett OK storlek team.
Regissör, kameraman, b-foto. A-ljud, b-jud, passare, elektriker, elass, inspelninsledare och assistent, regissör, assisterande regissör, producent och assisterande producent, scenograf, scenografs assistent, rekvisitör och assistent, scripta, monitor opperatör, smink, smink ass , kostym, kostym ass, 2 st runners. ca 1.600 000 i löner för ett mindre team på inspelningen som du då skall betala upp mot 40% social på, då e det 2 300 000, släng sedan på utrustning, mat, skådespelare, transporter, studio hyror, elkostnader, stunt, effekter, location kostnader. Så är du uppe i minst 4000 000. Sedan skall du ta tag i postproduktion... Så det är verkligen viktigt att ta tag i manuset från början, ju färre inspelningsdagar desto billigare, kan du gör en film på 20 dagar så kan du få in den på 5 000 000 och går då runt på 20 000 besökare förutsatt SF ger dig tillräckligt med kopior. Du drar inte in 20 000 besökare om du bara har 5 kopior.
WFTM tackar och bockar för de initierade siffrorna. Ska banne mig copy-pastea in detta i ett textdokument och spara för framtida budgetsittningar.
Det är alltid svårt att bolla siffror, och när man då och då sitter och kalkylerat lågbudgetfilmer så får man inte glömma att klarsynt fundera över hur många man tror faktiskt skulle vara villiga att hosta upp 75 riksdaler för en biljett.
Har man en riktigt bra idé så finns det iofs nånstans täckning för att göra filmen utifrån ett konstnärligt perspektiv, även om man inte tror sig få 150.000 besökare.
Men där har vi den springande punkten: de flesta tror sig alltid ha om inte en kassasuccé så iallafall en så pass bra idé att den bara måste göras.
Tyvärr kan man inte be säg hälften av alla Sveriges filmproducenter att besinna sig och dra tillbaka sin tveksamma filmidé innan de går i produktion. Och då står vi där med en massa filmer som upphovsmännen och -kvinnorna trodde på, och som sen inte blev riktigt "det" som de hoppats.
Därför tror jag på att det skulle göras fler billigare filmer, så att det finns ekonomiskt spelrum att experimentera. Dvs tvärtemot SFIs få-och-dyra-filmer-politik.
Genrefilm går att göra. Varför skulle det inte göra det? Film som film.
Mitt recept för film med låg budget:
1. Manusförfattaren måste skriva med budgeten i tanken. Kan han/hon inte det av konstnärlig integritet eller dålig fantasi hitta någon annan som kan.
Har man en historia som kommer att lida pga budgeten får man ta fram en annan historia som inte gör det.
2. Anlita en person som kan det där med inspelningsplanering och som är införstådd i lågbudgetfilmskapande.
2. Begränsa antalet locations. Och om en location kan vara två i filmen så är det ju bra.
3. Undvik statister. Kostar kanske inte så mycket pengar men kräver tid vilket är pengar.
4. Det är viktigt att de som är med bakom kameran är bra men det är minst lika viktigt att de brinner för att göra just denna film och ser dess potential!
Anlita ingen som inte brinner!!!
Ja sen finns det ju mer saker man kan tänka på.
/Aet
Jag tror att man skall utgå från att alla filmare i Sverige gör film för att de gillar det och för att de tror på sina projekt, men SFI systemet tillåter film efter film att inte spela in sina pengar. Man kan inte bygga en industri på det viset. jag tror på en större koppling mellan TV och film. Förhoppningsvis fasas reklamfilm bort från TVn iom Internet och det resulterar förhoppningsvis i mer villiga sponsorer som vill få in sina produkter i filmer och TV serier. I US kan 24 välja och vraka bland produkter och bolagen slåss om att få vara med. Vi kanske kan hoppas på ngt liknande i Sverige. Du borde ju kunnat få bidrag too Sleepwalker iom att du visade en DV kamera i bild så många gånger:-)
...
Jo, vi hade både Sony-kamera, Volvo-bilar och Ericson-mobiler i SLEEPWALKER. Men vi tog faktiskt inte en spänn för att ha med dem, vi var så nöjda att få alla saker levererade till dörren gratis. Klassiska spons-filmen DYKAREN hade premiär ungefär när vi jobbade med SLEEPWALKER, och den avskräckte litegrann från att tvångsvisa logotyper etc pga lite stålar.
Idag hade man förmodligen jobbat lite mer på att få nåt tillbaka för att exponera varor på det sättet.
Nu vet jag inte ngt om tittarsiffror på Sleepwalker. Men det finns ett värde i den exponeringen Sony, Ericsson och Volvo fick och den skall inte ges bort gratis. Visas den på TV så blir det värdet egentligen flera 100 000kr per produkt och antalet gånger den visas. Det betalas stora summor för30sekunds exponering under reklamavbrotten på Tv4, Tv5 etc. Jag hoppas på en framtid där det inte finns några störiga reklamavbrott som irriterar, utan istället införlivning av produkterna i filmen. Publiken sitter ju inte och tittar på TV för att se reklamfilm, de tittar för att se filmen, TV serien eller vad det nu är de tittar på. Slutar vi med med TV4, TV5 TV3 systemet kan ju de gigantiska summor som spenderas på reklamfilmer istället hamna i filmen, det är ju där pengarna hör hemma, inte hos reklambyrån. HBO i US har ju löst det hela på bästa sätt och producerar idag världsbäst TV och bland de bästa långfilmerna. Och hurra, HBO är helt utan reklam och HBO är utan dokusåpor och utan vem vill bli millionär och utan körslaget och utan let´s dance och utan big brother...
Men kruxet är ju som alltid att få folk att vilja titta på just din film och då gäller det att producera den för en summa som går att tjäna samman utan att förvänta sig 150 000 besökare, samt att kunna visa hur många som sett Sleepwalker. har du hyfsade siffror där så kan du använda dem för att påvisa värdet för bolagens produkter. Trailers på Youtube med produkten exponerad är ett utmärkt sätt att påvisa tittarsiffror. Bandet OKGO som inte säljer jättemycket skivor har fått en vida sedd över 34 000 000 gånger på Youtube. De som tillverkar löparbanden som syns i videon är troligen ganska nöjda. http://www.youtube.com/watch?v=pv5zWaTEVkI
Skicka en kommentar