rewrite time

Så var den klar.

Första versionen av manuset till ACCIDENT MAN.

102 sidor rangligt manusbygge, men det står där på plats.

En av de jobbigaste sakerna med att skriva manus är att det knappt går att läsa sidorna man just färdigställt medan man fortfarande är i skrivprocessen: man vill omedelbart börja rewrita. Då gäller det att vara en ståndaktig kapten på skutan, och stadigt hålla kursen ända in i mål.

Att rewrita ett halvfärdigt manus, rätta stavfel eller fila på formuleringar kan man göra om man drabbas av idétorka eller "writers block". Lika bra att vara kreativ även då man inte känner sig så kreativ.
Men så länge lusten finns där, och idérna poppar upp på papperet, så ska man bara skriva på! Grejen är den att om nån scen blir halvdan (för att man tvingar sig att skriva den för att komma framåt) så gör det ingenting: man ska ju ändå skriva om den sen :)

Flera gånger under denna första jobbiga "fotsoldats-process" har missmodet och tristessen kommit över mig. Men nu är jag igenom den. Och det är nu belöningen kommer: jag får börja skapa på riktigt!

Till saken hör också att det finns scener som ännu bara är extremt abstrakta skisser. Jag vet vad scenernas kontenta är, men jag har just nu ingen aning om hur de ska konkretiseras och fyllas ut. Det ska jag också börja fundera på nu. Och när jag lyckats skriva dem så är det bara att cut-and-pastea in dem på sin plats.

Nå. Nu ska jag njuta av min tillfälliga seger. Om ett par dagar sätter jag igång med uppgraderingen av historien, och då blir det allvar. Förr eller senare måste jag ha en färdig version som jag kan stå för. Som går att visa upp för producenter, finansiärer, skådisar... och som går att filma.
Men precis som att jag sett fram emot en punkt i processen som jag nu kommit till, så kommer jag så småningom komma fram även till den punkten.

documentation of registration

Fick brev från Writers guild of America idag. Det innehöll det officiella "documentation of registration" på synopsiset till ACCIDENT MAN.

Det är inte pengar.
Det är inte någon produktionsgaranti.

Men det är jävligt kul att ha, som en morot uppspikad på väggen, att glana på ibland när pennan blir trubbig och anden känns trött.

f*ckface-booked for life!

Jag var medlem på F*ckface-book under en knapp månad innan jag häromdagen gick ur skiten. Det var egentligen inte många timmar jag hann spendera där (kanske sammanlagt 4 timmar eller nåt sånt). Men varenda jäkla minut var bortkastade.

Ibland blir man bara så pissed off på flugor som man är dum nog att hoppa på. I det här fallet hörde man diverse polare och arbetskontakter prata sig kokpunkts-varma om siten: man kan hålla kontakt med vänner (gamla som nya), man kan dela med sig av foton så andra får se vad kul man har det, och det finns hur mycket kul intresseinriktat tidsfördriv som helst (i mitt fall olika filmquiz).

Men är det meningsfullt att börja umgås med folk på en jämrans hemsida som man av olika anledningar inte umgås med i vanliga fall? Och är det nyttigt för hälsan att hela tiden frustrerat konstatera att alla andra har fler "friends" än man själv?

Vem faen tycker egetligen att det är kul att kolla på andras fyllebilder från kräftskivor och personalfester? Hands up...
Och är det rätt att en internetsite ÄGER dina bilder bara för att du på skoj lägger upp dom där? Även om det nu bara är meningslösa fyllebilder så är det DINA meningslösa fyllebilder!

Och de där quizzen var kul - i fem minuter. Sen börjar man tvångsmässigt göra en till, och en till, och en till. Mest för att se om man kan bräcka sina "friends" poäng.

Nä, fy faen! Sanna mina ord, jag tycker att vi alla gemensamt tänder ett gigantiskt bokbål, och bränner våra F*ckface-böcker därpå medan vi sjunger "We shall overcome"!

Grejen är bara den att trots att man går ur skiten och avsäger sig vidare medlemsskap, så är man bara "inte längre medlem" fram till att man väljer att skriva i namn och lösen och loggar in - då aktiverar man sitt account igen.

Så varning varning: om du inte vill vara medlem så låt bli att ens testa - du är F*ckface-booked for life!

LÅT DEN RÄTTE KOMMA IN trailer

Ojojoj, jag är bisarrt glad. I dag fick jag veta att jag ska klippa trailern till filmen baserad på John Ajvide Lindqvists fantastiska LÅT DEN RÄTTE KOMMA IN.

LÅT DEN RÄTTE... är J.A.L.s debutroman, och han har via ett litet antal böcker med skräckteman kommit att bli Sveriges Stephen King.

LÅT DEN RÄTTE är en modern vampyrhistoria som utspelar sig i Blackeberg tidigt 80-tal. Handlar om en mobbad pojke som får en ny vän - en flicka flyttar in i porten intill. Samtidigt sker ett antal bestialiska mord i omgivningarna. Alla mord visar sig ha sin rot i den lilla flickan som är en uråldig vampyr.

Dels är historien en alldeles fantastisk (och fantastiskt blodig) variant av den ibland lite uttjatade vampyrgenrern - J.A.L. har återuppväckt den klassiska skräckfiguren och sånär uppfunnit en egen mytologi.

Men främst är det en historia om utanförskap och avståndet mellan människor. Som alla de bästa skräckhistorierna så har den sitt avstamp i högst mänskliga frågor som de flesta kan relatera till.

Jag har ännu inte fått se filmen regisserad av Tomas Alfredsson, men följer den bara boken halvvägs så kommer den att vara både gripande och skrämmande.
Jag tror och hoppas att detta kommer att bli den bulldozer som banar väg för en ökad svensk skräckproduktion!

kreativ manusboost!

Herregud, jag har kommit in en så fantastiskt kreativ manusboost med ACCIDENT MAN. Jag skriver tio sidor om dagen utan att ens hämta andan.

Givetvis har jag en relativt detaljerad outline (storyns alla "hållplaster" utplottade) liggande bredvid tangentbordet som jag hela tiden följer, så jag behöver inte "hitta på" vad som ska hända härnäst.
En outline måste man förvisso alltid göra om ens historia ska hålla ihop - hur skulle det se ut om Anja Persson gav sig ut och slirade omkring i en skidbacke utan pinnar?... Eh, dum liknelse, det skulle givetvis gå mycket lättare.

Hur som helst, har man bara en välplanerad storyline att följa så är det bara att köra hårt. Och när man sen kommer upp i rätt puls kan man uträtta saker som får en själv att häpna! Inte minst kan ju de olika karaktärernas relationer, och dialogscener dem emellan, vara rena snårskogen.
Men det är där jag kommit upp i ett sånt skönt flyt: karaktärerna känns trovärdiga, och deras respektive agendor och POVs, uppträdanden och karaktärsdrag fungerar så mycket bättre än jag hoppats innan jag satte mig ner.

Det är rena uppenbarelsen att skriva filmmanus. Halleluja!

PS: sen kommer det tillfällen när ingenting funkar, och allting känns som piss och skit och världens kalkonfilm. Men såna negativa vibbar får attackera nån annan manusförfattare en sån här dag...

Forbidden fortress - Li vs Chan

Jet Li och Jackie Chan möts för första gången på duken, i martial arts-rökaren FORBIDDEN FORTRESS.

På coming soon.net kan man läsa följande:

In "Forbidden Kingdom," American teenager Jason (Michael Angarano), who is obsessed with Hong Kong cinema and kungfu classics, finds an antique Chinese staff in a pawn shop: the legendary stick weapon of the Chinese sage and warrior, the Monkey King (Jet Li). With the lost relic in hand, Jason unexpectedly finds himself transported back to ancient China.

There, he meets the drunken kungfu master, Lu Yan (Jackie Chan); an enigmatic and skillful Silent Monk (Jet Li); and a vengeance-bent kungfu beauty, Golden Sparrow (Crystal Liu Yi Fei), who lead him on his quest to return the staff to its rightful owner, the Monkey King - imprisoned in stone by the evil Jade Warlord (Collin Chou) for five hundred years. Along the way, while attempting to outmaneuver scores of Jade Warriors, Cult Killers and the deadly White Hair Demoness, Ni Chang (Li Bing Bing), Jason learns about honor, loyalty and friendship, and the true meaning of kungfu, and thus frees himself.

Känns som en martial arts-variant av LAST ACTION HERO. Man kan även skönja vissa winkwinks till Jackie Chans DRUNKEN MASTER-filmer och Jet Lis ONCE UPON A TIME IN CHINA-serie.

Här trailer för FORBIDDEN FORTRESS:


Här kan man se Jackie Chan utföra lite slapstick-fightande i DRUNKEN MASTER. Inte lika högt tempo som i senare filmer, men charmigt till 1000:


Lite högre tempo här i DRUNKEN MASTER 2:



Jet Li i ONCE UPON A TIME IN CHINA 3, lär ut lite antivåld till folket:



Jet Li har kommit på att våld alltid löser en konflikt i filmen FIST OF LEGEND - maximal skada med minimal teknik. Jet Li äger :)

Nispel och Friday the 13th

Marcus Nispel ska regissera nyinspelningen av skräckklassikern FRIDAY THE 13th.

Den forne reklamfilmsmakaren har specialiserat sig på remakes: hittills har han gjort TEXAS CHAINSAW MASSACRE-remaken, PATHFINDER-remaken och piloten till en tvserie om en modern FRANKENSTEIN.

Jag tror jag nämnt tidigare att jag ju arbetat med karln:) Tillsammans med Johan Brännström och producenten John Jacobsen åkte jag över till Hollywood och satt i möte med honom och diskuterade PATHFINDER-remake-manus. Han gillade vår version bäst av alla de versioner som skrevs innan han steg ombord på PATHFINDER-skutan (pre-viking/indians), så då fick vi skriva hans första-draft baserad på alla de ideer och infall han så målande presenterade under mötet. Efter att vi lagt grunden, så fick sen Laeta Kalogridis (NIGHT WATCH, ALEXANDER) skriva klart manuset.

Precis som med alla andra maskerade skräck-franchise-figurer var det väntat att de skulle plocka upp Jason, på samma sätt som att de började om med Michael Myers och Leatherface (och alla andra triljoner remakes på klassiska skräckisar).

Jason har ju för inte länge sen synts på bio när han tampades med Freddy Krueger i FREDDY VS JASON, 2003. Nu väntar vi bara på att Freddy ska återuppstå också. Där krävs det dock nästan att Robert Englund kommer tillbaka. Till skillnad från de andra gubbarna så kan de inte bara dra på nån ny storväxt identitetslös skådis en mask - Englund ÄR ju Freddys karaktäristiska face och röst.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

The Jason Voorhees look genom tiderna.

.

Vad gäller Jason så är det ju ett välkänt faktum att han faktiskt inte dödade någon i första orginalfilmen, det var hans morsa Pamela Voorhees. Men det ska de så klart ändra på i nyinspelningen.

Här är en kultig och helt oblodig trailer för original-FRIDAY 13th från 1980 (nån som vill slå vad om att Kevin Bacon gör en cameo i Nispels version). Man kan ju inte annat än älska en trailer som befäster att ALLA DÖR i filmen...

Richard Pryor som Star Wars-bartender

Hehe. Geniet Richard Pryor är här en högst mänsklig bartender på Mos Eisley-baren i Star wars. Klassisk "fish out of water"-humor.

Kul är att de lånat alla kultiga creature-masker från riktiga Star wars-filmen (och här, i starkt studioljus, ser man hur pass b-iga de faktiskt är).

Irreversible

Jävvlar i helvete. Såg franska filmen IRREVERSIBLE igår. Det var en av de mest störande filmupplevelser jag haft i hela mitt liv!

Du kan pallra upp Leatherface, Hannibal, Freddy och Jason i en hög, och du kommer ändå inte upp till knäna på det obehagligt febriga våld som presenteras i den filmen.

Att filmen berättas baklänges, så att den börjar med det vedervärdiga "efter" för att sen plana ut i det mer harmoniska "före" var en nödvändighet - ingen skulle stå ut med att lämna en biosalong om den berättats kronologiskt.

Usch. Min hjärna kunde inte riktigt släppa obehaget och de vidriga bilderna.

Då är det skönt att verkligheten finns. Jag gick senare under dagen och hämtade min 8-åriga dotter på skolan och pratade sen hela vägen hem med henne om vardagliga 8-åringssaker för att liksom skölja sinnet rent och boota om hjärnan till normalläge igen.

.

Här en trailer, som INTE innehåller några av de vidriga scenerna...

Max Carrey? Jim Headroom?

Fick lust att kolla in lite klipp med den stilistiske 80-talsikonen Max Headroom. Bl.a. denna bannade Coke-reklam.



Men... jag känner igen hans tonlägesbyten och sarkastiska manér. Var är det jag har sett det?

Javisst ja - i Jim Carreys samlade filmer...

SPIRIT - the movie

Äntligen, äntligen, äntligen ska en av mina absoluta serieälsklingar bli film: THE SPIRIT av pionjären Will Eisner.

SPIRIT tecknades i sin originalrunda mellan 1940 och 1952, men har uppdaterats ett antal gånger, alltid med Eisner vid pennan fram till dennes död i januari 2005. Under 9o-talet gjordes dock ett okej försök att ge the Spirit en revival genom att låta några av de bästa serieförfattarna och tecknarna göra en nyversion, bla Alan Moore (Watchmen), Neil Gaiman (Sandman) och Dave Gibbons (många DC comics).

SPIRIT handlar om en polis, Denny Colt, som redan under premiäravsnittets tre första sidor blir mördad - tror alla. Men han överlever, och fortsätter att bekämpa brottsligheten i staden Central City (som från början var New York) som den maskbeklädde THE SPIRIT. Sitt högkvarter har han på kyrkogården under sin egen gravsten.


Will Eisner är en legend i, och långt utanför, seriekretsar för sin banbrytande filmiska berättarstil. Hans storys framfördes i samma anda som den i princip jämnåriga filmgenren "film noir" (som hade sin glansperiod under 40- och 50-talet): depraverade hårdkokta historier om desillusionerade antihjältar, mer eller mindre smarta kriminella, korrupta byråkrater och fagra och falska femme fatales, inte sällan med ond bråd död som ingrediens, visualiserade i samma hårdkontrasterade svartvita stil, och med en innovativ känsla för udda bildvinklar.

Bland annat så är de "splash pages" (en inledande helsida som presenterar storysetup och sätter stämning) som ritades till varje äventyr väldigt karaktäristiska, alltid med namnet "Spirit" infogat på finurligt sätt.



Riktigt kul är att regissör i projektet är en man som följt tätt, tätt i Eisners serienoir-fotspår: Frank Miller. Miller behöver ingen närmare presentation, med SIN CITY, BATMAN - THE DARK KNIGHT RETURNS och 300 som jämförande alster är han en av de få som verkligen fattat vad SPIRIT handlar om.
Som Miller själv sammanfattar: "The character has a terrifying side to him. This is a man who’s died and come back to life. So it twists into fantasy. And of course there are tons of women in it. There have to be — it’s The Spirit. They’re all in love with him, and he’s in love with all of them. You might say he’s a bit of a slut."
Miller har f.ö. vunnit ett av de största serieskapar-utmärkelserna "the Eisner award" flera gånger. Priset är döpt efter... ja, just det :)

Spirit spelas i den nya filmen av Gabriel Macht (A LOVE SONG FOR BOBBY LONG, BAD COMPANY, BEHIND ENEMY LINES, THE GOOD SHEPARD), storskurken The Octopus görs av Samuel L Jackson, och några av kvinnorna runt Spirit är Scarlett Johansson, Paz Vega och Eva Mendes.

Här är en jämförelse mellan några serierutor från Eisners SPIRIT (över) och Millers SIN CITY (under). Släktskapet och den hårdkontrasterade film noir-inspirationen går inte att ta miste på...






























Detta är dock inte första gången SPIRIT blivit film. Redan 1987 gjordes en tv-film med Sam J "Blixt Gordon" Jones som Denny Colt/Spirit och Nana Visitor som hans love interest Ellen Dolan. Steven E De Souza som bl.a. skrivit DIE HARD, BEVERLY HILLS COP och 48 HOURS plitade manus...











Spirit förr och nu: Sam J Jones (1987) till vänster och Gabriel Macht (2009) till höger.

Jag kommer att följa detta projekt med stor spänning och mycket entusiasm. Will Eisner var ett geni, Frank Miller är ett geni och SPIRIT är inget annat än ett masterpiece som nu förmodligen blir den überfantastiska film som jag alltid drömt om. När man känner så brukar man oftast bli gruvligt besviken. Men magkänslan finns där, och det är den som räknas.

Man kan följa filmens framåtskridande på den officiella hemsidan här.

Här kan du ladda hem den senaste rundan seriealbum med SPIRIT i digitalt format om du vill läsa dem på din skärm.

Och här finns en minidokumentär om Will Eisner. Riktigt kul.

24 på 90-talet

Detta är nörd-humor: Tänk om tv-serien "24" hade utspelat sig tidigt 90-tal, innan all fancy högteknologi uppfunnits...

Robert Rodriguez BEDHEAD

Snubblade över en av mina favoritfilmskapare Robert Rodriguez amatörkortfilmer, BEDHEAD.


En charmig liten sak som skvallrar om ett gryende påhittigt filmtemperament. Han skojsar till det med en hel del effekter, och har uppenberligen stor lust och glädje när han gör film, något som följt med under hela hans karriär.
Dock lider den av vissa amatörelement, som överanvändandet av handkamera och den rätt beiga eftersynken och ljudläggningen.

Men karln älskar film och där finns en hel del filmreferenser (medvetna eller omedvetna), med allt från Buster Keaton-slapstick till ball pangpang-action. Fler referenser:

De galna EVIL DEAD-kameraåkningarna. OBS! om man inte gillar snaskiga splatterfilmer ska man bara se de sista 30 sekundrarna:


Eller flickan som flyttar på vattenglas i Tarkovskijs STALKER. Möjligen har RR inte sett den filmen, utan hittat på scenen själv :)



"Bedhead" är f.ö. ett uttryck för hur man ser ut i skallen när man vaknar på morgonen och tex gått och lagt sig med blött hår.

att pitcha

Att sätta ihop ett presentationsmaterial för att pitcha en filmidé är något som inte är så vanligt i Sverige. Mycket för att det luktar "kommersiellt tänkande", något som ju inte film får vara i detta filmiska u-land.
Ofta brukar det dessutom vara så att den som har en filmidé redan har svängdörren öppen till sin producentkompis, som då inte först och främst köper den fräscha idén utan sin redan etablerade regissörskompis.

De som står utanför bisnissen, som inte är etablerade men som har en stark idé, har flera saker emot sig.
1) de har inte något track record att visa upp
2) de har ingen producentkompis som kan slussa in dem på ett bolag
3) de måste visa upp ett färdigt manus då de flesta bolag inte bara tar en idé - men utan prodbolag som bollplank i ryggen så kan de dels inte få ihop ett konkurrenskraftigt manus, och dels inte få stöd från SFI då de i princip kräver att man har ett prodbolag attached för att få manusstöd. Lite moment 22.

Vad göra då? Jo, man sätter ihop ett säljande pitchpaket för att på så sätt övertyga en producent om att man har en slagkraftig idé.
När man kliver in genom dörren på prodbolaget så har de ingen aning om vad de ska få höra. Ditt jobb som manusförfattare/regissör är att då med alla medel visa vad du har. Du om någon vet ju hur unik och fantastisk idén är, det gäller bara att övertyga dem om det.

När du pitchar så är det dock inte bara idén du säljer in... utan även dig själv.
Du är bara så bra som ditt pitchmaterial är, och ditt pitchmaterial är bara så bra som du är!
Se det som en audition. Sitter du bara och muttrar, eller inte har några svar på producentens frågor - well, då kan du inte räkna med att de köper dig och ditt material heller. Och då får du skylla dig själv.
Har du tänkt dig att regissera din film, då läser producenten in dina eventuella regitalanger i din pitchpresentation. Vilken regissör skulle du välja om du var producent: en som sitter med korslagda armar och mumlar nervöst och korthugget? Eller en med glimten i ögat som är animerad och infallsrik och inspirerande? Svaret är ganska enkelt...

Ok. När jag pitchar så är det två viktiga saker jag tänker på:
1) vara väl förberedd, och ha svar på eventuella frågor
2) ha presentationsmaterial som tydligt visar min vision, gärna FÖR MYCKET material.

Ingen annan än du själv kan ju ha pejl på din vision. Så försök att förbereda dig på att konkretisera den från så många infallsvinklar som bara är möjligt, så att producenten får en klar och sann bild av vad de eventuellt ska betala miljoners miljoner för att få upp på en bioduk.

Genretillhörighet: är det en dramathriller eller en thrillerkomedi eller en ren thriller?
Referenstitlar: befintliga titlar som din film kan tänkas likna. Akta dig dock för att jämföra med filmer som bygger på att de är svindyra - du kan nog inte göra en svensk TRANSFORMERS...
Formmässig/visuell stil: jag brukar plocka stills från dvder som korresponderar tex stämningsmässigt eller ljussättningsmässigt.
Ungefärlig budgetnivå: Om en producent gillar idén så ändras din siffra förmodligen, men det kan ändå vara bra att hinta om den tänkta storleken på projektet.
Rörliga bilder: Jag har till de senaste två projekten som jag pitchat klippt ihop teasertrailers, där jag hämtat bilder från filmer, och med dem skapat en liten appetizer. Alla förstår ju att bilderna kommer att se annorlunda ut, men man kan skapa stämningar och sätta ett statement om vart historien kommer att ta vägen. Dessutom är det nyttigt ur kreativ synvinkel i insäljandet av dig själv; producenten får se att man är företagsam och kan handskas med rörliga bilder.

Här är de två teasertrailers som jag satt ihop för de två senaste projekten jag varit med och pitchat.
Först ut ACCIDENT MAN, den idé som jag fick napp på och nu sitter och skriver manus för. Den teasern berättar inte så mycket filmens story, utan fokuserar på konceptet.


Sen SLAUGHTERHOUSE BLUES. Denna pitchade jag tillsammans med Micke von Engström och Thomas Rydell. Det var tänkt att vara en våldsaction med övernaturliga inslag, lite i stil med THE CROW. Vi pitchade den för ett bolag, med en hel pärm full av material. Pitchen gick mycket bra. Men olika orsaker gjorde att vi nu lagt ner detta jobb. Men jag tycker fortfarande att det skulle varit kul att se en sån här film gjord i Sverige!

del Toro på G

Jag älskar tjockisen Guillermo del Toro.
Eller iallafall hans filmer, karln har jag aldrig träffat.

Är fascinerad av i princip alla hans titlar, från DEVIL'S BACKBONE och MIMIC till BLADE 2, HELLBOY och PAN'S LABYRINT.

Nu är han på gång med två nya grejer. HELLBOY 2: THE GOLDEN ARMY hittar man på denna länk.

Här en kort introduktion till siten av Abe Sapiens:



Nu vet vi också att hans nästa projekt efter HELLBOY 2 blir nånting som heter CHAMPIONS. På siten Comingsoon.net kan man läsa följande:

Guillermo del Toro will write, direct and produce the sci-fi action film "Champions" for United Artists, reports Variety.
Based on the 1968-69 British TV series, "Champions" will follow the adventures of a team of secret government agents who are rescued from a plane crash by an advanced civilization and given superhuman abilities.
Created by Monty Berman and Dennis Spooner, the original series starred Stuart Damon, Alexandra Bastedo and William Gaunt and mixed adventure, humor and glamour into its plotlines.
C/W Productions will produce, with Granada's Robert Green executive producing.

Kan nog bli kul, även om det finns en och annan likhet med HELLBOY-upplägget som inte gör det hela så fräscht som jag hade hoppats.

Hollywood writers on strike

Hollywoods manusförfattare strejkar. Jag säger bara: Bra! Kör hårt!

Inte för att det berör mig eller andra manusförfattare i övriga världen direkt (jag tex fortsätter att skriva på ACCIDENT MAN enligt schema).
Men indirekt tror jag att det ger en liten insikt i att manusförfattare är en eftersatt grupp filmarbetare som inte får den uppmärksamhet eller respekt (eller pröjs) de förtjänar.

I manusförfattaren John Augusts blogg kan man få inside info (se http://www.johnaugust.com/), och därifrån har jag hämtat denna uppsummering av vad de egentligen strejkar om:

Writers for film and television are paid a small fee when the things they write (movies and television shows) are shown again on re-runs or DVD. These are called residuals, and they’re much like the royalties a novelist or a songwriter gets.

Residuals are a huge part of how writers are able stay in the business. These quarterly checks pay the mortgage, particularly between jobs.

There’s widespread belief that the rate paid to writers for DVD’s is too low. It was set 20 years ago, when DVD was a nascent and expensive technology. DVD’s are now cheap and hugely profitable, yet the rate remains fixed.

Downloads will eventually supplant DVD’s. That’s why it’s crucial to set a fair rate for them now, and avoid the same trap of “let’s wait and see.”

There are other creative and jurisdictional issues (such as animation and reality television) which are also on the table. According to the AMPTP, residuals are the major stumbling block, however.


Man kan läsa om strejken på Writers Guild of Americas hemsida: http://www.wga.org/

eller på http://digg.com/movies/The_WGA_Strike_And_What_It_Means_To_Us

Här finns ett fotoalbum från strejken, där kändisar ger sitt stöd: http://www.wga.org/contract_07/strike/wgastrikephotos.html

Och här finns en annons för strejken, undertecknad av en drös kända och mindre kända författarnamn:
http://www.wga.org/subpage_member.aspx?id=2529


Ett klipp från WGA-mötet om strejken:

Stallone goes Bronson

En hårding axlar en annan hårdings mantel.
Stallone ska göra om Kalle Bronsons paradroll som Paul Kersey, mannen som tar lagen i egna händer och skjuter ihjäl skurkar, i en remake av den första DEATH WISH-filmen.
Inte nog med det, han ska även sätta sig i Michael Winners registol för att göra om dennes jobb.

Se fakta här.

Bra eller dåligt? Hmm, next stupid question please...

Här iallafall en stämningsbild över vad vi har att vänta:




Och så ett klipp från the real thing. OK, man kan väl diskutera moralen i att knalla ihjäl folk istället för att samtala med dem som vuxna människor. Men detta blir roligare film :)

Mark Hamills audition

Mark Hamill på audition för rollen som Luke Skywalker i en kommande film betitlad STAR WARS. Motspelar gör Harrison Ford som ännu inte fått rollen som Han Solo.

Hihihi, man undrar vad de två killarna egentligen tycker om den mumbo jumbo som George Lucas ber dem läsa.

Monsoon wedding: noir film?

Kul, nu kommer Mira Nairs MONSOON WEDDING i ny utgåva.

Jag fingrar på den på Mediamarkts dvd-avdelning. Men... vänta lite. Nånting stämmer inte. Det är väl ingen desillusionerad svartvit deppthriller, utan snarare tvärtom.

Nä, det är bara distributören som förmodligen inte korrläst regissörens namn på framsidan: "a Mira Noir film".

Lite pinigt.

Råttatouilles antagonist-röra

VARNING FÖR SPOILERS NEDAN!

Såg Pixars nya rulle samman med fru och barn. Alla uppskattade den väldigt mycket.

Men jag lyckades lägga en blöt filt över den goda stämningen genom att komma med en så obegriplig passus som "nja, de shabblade bort storyn med antagonist-bytet".

Genom hela filmen är dvärgkocken huvudpersonens huvudmotståndare. Ända fram till slutet vill säga, då man plötsligt kickar ut dvärgen (huvudpersonen tar över restaurangen) och i elfte timmen tar in en överjäklig matkritiker som måste övertygas medelst en himmelskt vällagad ratatouille.

Visst, alla karaktärer fyller sina funktioner. Och alla filmkritiker i hela världen hyllar filmen till skyarna, så visst funkar den.

Men byter antagonist gör de likförbannat!

Filmer jag kanske skulle gjort eller inte #5: THE REAPING

Det här verkade kunna bli ett kul projekt. En övernaturlig thriller med bibliska förtecken. Kampen mellan gott och ont i en dammig amerikansk småstad.

Handlar om en forskare som sysslar med att lösa religiösa gåtor som dyker upp runt om i världen. När filmen börjar så kommer hon till en liten stad som har börjat hemsökas av händelser som kan tolkas som jordens kommande undergång och ondskans övertagande av världen. Vattnet blir rött av blod. Det regnar grodor. Boskapen dör. Gräshoppsinvasion.
Allt verkar kretsa kring en liten mystisk flicka.

Jag gillar den här typen av svulstiga religiösa rysare, där oförklarliga saker händer och hela världen står på spel.
Omen. Seventh sign. Heck, jag gillade till och med End of days.

Jag och Johan Brännström fick manuset i våra händer från Robert Zemeckis bolag Dark castle via vår manager. Och vi fick omedelbart en bunt kul uppslag som vi ville inkorporera.
Då var huvudpersonen en man (i slutversionen är det Hillary Swank), och barnet som alla anklagar var en pojke (nu är det en oskuldsfull liten flicka).

Den stora grejen som vi ville addera var en ramhistoria som utspelar sig på Jesu tid, där en av Jesu lärjungar (Johannes, den ende som inte dog martyrdöden) begravs levande på egen begäran. Detta har stor vikt för den historia som sen blir filmens.

Vi arbetade närmare en månad på att utveckla vår "take" på historien.
När vi så var redo att presentera den, så fick managern veta från Dark castle att tvillingbröderna Carey och Chad Hayes (som skrev House of Wax åt samma bolag) just presenterat en version som Zemeckis köpt.

Jaha. Så var det med den tankemödan. Johan och jag blev rejält deppiga.
Men efter ett tag kom vi på att man aldrig har en sån grej ogjord. Att ha en konkret idé att jobba med, att försöka vrida ur det allra bästa ur den, är något man kommer att göra många gånger. Ju fler gånger man får praktisera det, desto bättre blir man. Vi lyckades verkligen skärpa oss och göra ett professionellt paket av det hela. Att vi inte fick möjlighet att visa upp det är egentligen skit samma, huvudsaken är att vi vet att vi kan göra det, och att vår manager vet att vi kan göra det.

Och jag vet inte hur kul det hade varit att ha sitt namn på denna film. För det är rena smörjan. Den vill vara lurig, men det blir bara en ranglig konstruktion med tomt skramlande religiösa symboler av det hela. Vem är god och vem är egentligen ond? Jaa, gissa om du kan...
Den har några effektiva scener, och Hillary Swank är okej (hon hoppar verkligen mellan högt och lågt, den damen), men kontentan blir bara en Omen-wannabe.
Och slutet är mest... förvirrande.

Nä, THE REAPING får 2 av 5 i betyg.

Kolla in en trailer här: