30 days of night

Äntligen fick jag se en av mina mest efterlängtade titlar från 2007. Förvisso i 4:3-format och med en av alla dessa halvdassig svenska subtitlingar (bara dessa svenska amatörproducerade undertexter är värda en egen tråd...). Men bildkvaliteten var godkända 7/10 och ljudet helt okej. Thats enough för mig när det gäller denna film, och jag bänkade mig med popcorn och bultande hjärta.

Filmen handlar om en liten stad långt upp i norr som varje vinter mister solen under en månad, och med det ett för vampyrer perfekt mörker att kunna husera utan att behöva ängslas för solljuset.

Nej, jag talar inte om den svenska FROSTBITEN. Amerikanska 30 DAYS OF NIGHT baseras på en fantastisk comicbook-förlaga utkommen 2002. Jag ska inte gå in så mycket på handlingen, mest för att det inte finns så mycket handling mer än vad konceptet förtäljer: en grupp människor ska hålla sig levande under en månads tid.
Om du vill kan du läsa allt om den här.

Vad 30 DAYS OF NIGHT lever på är sitt upplägg - vampyrer som huserar fritt - och på sin ödsliga, ordlösa, karga, råa, mörka atmosfär. Detta är en hörnsten i boken, och detta har de med bravur lyckats översätta även till filmen.












Vampyrerna i filmen har en fantastisk look, och de är mer än lovligt blodtörstiga, med andra ord precis det man önskar av en vampyrfilm.

Filmen är brutalt grafisk, med några riktigt slaskiga scener där makeup-teamet fått fria händer, och den har några ruggigt intensiva scener (bl.a. är det en scen med en snubbe i en avverkningsmaskin som löper amok bland jagande vampyrer! God damn - jag tappade kontrollen och bara stod upp och jublade i ett överväldigande adrenalin-rus).

Dock har filmen vissa flaws. Bland annat är det lite ologiskt att gruppen av människor kan röra sig relativt fritt mellan husen i den lilla vampyrbelägrade staden.

Den ödsliga stämningen blir ibland sövande istället för suggestivt drivande, och det gör att filmen dippar i intresse här och där.

Josh Hartnett fyller inte ut sin sheriff/huvudpersonroll. Och Melissa George som hans separerad hustru är direkt irriterande, den typ av manierad skådis som inte kan agera naturligt, utan bara spelar skådespelare (om ni förstår vad jag menar).

Men om man kan bortse från dessa saker så är 30 DAYS OF NIGHT den typ av vampyrrulle som jag alltid vill (men sällan får) se när jag löser min biobiljett. Inklusive några starka mänskliga öden mitt i skräckkarusellens centrum.