Är just nu lite inne på att kolla svensk spänningsfilm av olika kaliber. Senast i raden: DEN UTVALDE av och med Eric Donell, och som medregissör Martin Söder.
Jag är torsk på high concept-film, och denna drar åt det hållet.
Andreas "Ondskan" Wilson är intelligente polisaspiranten Johan som dras in i ett fall där allt tyder på att en seriemördare är elev på Uppsala universitet. Så han börjar jobba undercover som student för att infiltrera stället.
Om han finner mördaren? Well, vad tror du?...
Anslaget är inte dumt i filmen, och som en parentes så jobbade jag med en av regissörerna, Martin Söder, medan filmen var under inspelning. Han var producent på tv-programmet FORTET som jag klippte då, och han stressade mellan DEN UTVALDE och FORTET, och när han berättade om filmen så lär den som sagt mycket intressant.
När jag nu flera år senare ser den så kan jag bara säga: synd att de inte höll fokus på grundstoryn, då hade det kunnat bli en rätt bra film (dock med en stark smak av tidiga Johnny Depp-serien 21 JUMP STREET om unga snutar som går undercover i skolmiljö...).
DEN UTVALDE har flera problem, men skådisen Wilson (som ärligen inte har många uttryck på repertoaren) är inte ett av dem. Han är ju inte så bra, men heller inte dålig, bara rätt stel. Men hey, han SKA JU VARA en rätt stiff good guy i den här filmen.
Problem #1 är att man ska konstra till historien, göra den smartare och mer komplicerad än vad den egentligen är. Man har ett upplägg som funkar - ung polis går undercover för att hitta mördare bland elever på en skola.
Men detta har man inte vågat bygga på, utan istället har man fleshat ut historien och låtit seriemördaren till att börja med mörda ett antal vanliga människor utan någon gemensam nämnare. För att göra det ännu mer komplicerat så har mördaren iscensatt morden som olyckor så att det inte verkat vara mord.
Men sen slutar mördaren med det och börjar placera en konstig symbol vid sina offer för att utmärka sig (poliserna kommer på att han ändrat sitt beteende för att "det inte är roligt att mörda om ingen lägger märke till det").
Steg tre blir sen att mördaren mördar EN person på Uppsala universitet, men sätter inte sin symbol vid offret. Det är detta som gör att poliserna (smarte Johan) drar slutsatsen att "mördaren nog går på universitetet, för han vill inte utmärka sig för nära sitt eget hem". Hmm...
Nå, det är detta som gör att Johan sen får gå undercover på skolan, med hans nye buddy polischefens goda minne. Nån kille verkar mystisk (regissören Eric Donell spelar denne misstänkte), så Johan blir polare med honom och hans kompisar.
Problem #2 är att den är så rörig. Jag förstår att man vill göra den så smart man bara kan. Men man får inte göra det för smart, till nackdel för logik och sammansättning. Storykarusell som följer när Johan väl landat i skolmiljön orkar jag inte ens förmedla, det blir för dumt. Men det innefattar bland annat:
- två tjejer som campar i mörka skogen
- en bögintrig
- en kärleksintrig
- polisen Johan som har existentiellt grubbel för att han beskylls för att vara elitistisk (ett tema som visar sig vara det som även fäller mördaren)
- osmarta ledtrådar
- allehanda misstänkta
- många helikopterbilder över Uppsala
- irrelevanta beteenden när det är som mest spännande
- slutuppgörelse på tak/skurk som faller från tak och dör
Problem #3 är Eric Donell. Han regisserar, och det säger jag inget om. Men han har skrivit det förvirrande manuset, och jag undrar hur en producent kunnat släppa igenom det... Javisstja, dessutom ÄR han ju producent och har också klippt, ljudlagt och castat filmen. Och sjunger på några låtar i filmen. Och allt detta är väl också okej.
MEN så spelar han som sagt seriemördaren Joakim också. Och DÄR borde nån ha klivit in och sagt stopp. För Donell är ingen vidare skådis. Han är inte urkass, men han är övertydlig och poserande, och man ser att han tycker lite för mycket om att vara Ond för att det ska vara nyttigt för karaktärens trovärdighet; det är stirr, och det är allvarlig samtalston, och diaboliska leenden. Allt hämtat ur amatörboken PLAYING BAD GUYS FOR DUMMIES.
Scen ur DEN UTVALDE: "Mördarens motiv..."
Problem #4 är att mördaren inte har något vidare motiv. Heck, släng in ett "ta över världen" eller "hämnas på min pappa" och jag köper det every time.
Här har Eric Donell nån förvirrad elitisktisk harang på slutet om typ survival of the fitest. Men detta har ingen bäring i hans praktiska värv. Man ser en blind kvinna dö genom att falla ner i ett hiss-schakt. Men i övrigt finns inget som pekar på detta motiv i hans andra dåd. Det är spridda offer, som han dessutom till en början INTE VILL att det ska märkas att det är mord (dvs maskerade som olyckor) - varför då predika ett ställningstagande över huvudtaget om man markerat att man inte vill att morden ska märkas?
Man skulle tvinga manusförfattare Donell att tvångstitta på filmen SE7EN en hel vecka: där finns en mördare med ett liknande motiv OCH offer som illustrerar detta motiv på ett mycket tydligt sätt.
Inom parentes ska jag säga att jag blev lite kallsvettig ett ögonblick, när mördaren maskerade sina mord som olyckor. Jag tänkte: shit, här bränner de mitt alibi för att göra ACCIDENT MAN! Men det visade sig inte vara någon fara. Många filmer har innehållit förtäckta mord. Dessutom handlar DEN UTVALDE inte om mördaren, utan det är bara ett tillfälligt tillvägagångssätt, som mördaren dessutom släpper när filmen börjat. Och dessutom är olyckorna i min historia en del av något större och mer komplext.
Så jag fortsätter lugnt att skriva på mitt manus :)
Och just det - sa jag förresten att det i filmens sista scen visar sig att polischefen i hemlighet är Johans pappa, och att man lägger upp bollen på straffpunkten för en uppföljare?
Vi får se vad institutets konsulenter tycker om den saken - nu sitter ju inte Marianne Ahrne där längre som när denna film fick stöd...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar