09 juli 2005

call me back sometime... anytime...

Ibland får man dåligt samvete.

En av de saker som ger en det sämsta samvetet är när man har ett telefonsamtal eller på annat sätt en kontakt som hänger i luften.

Exempel 1: Jag har en god vän, en fotograf, som jag har pratat med om att ta en lunch. Jag ringde först. Han tycket det lät som en mycket bra idé. Sen när han SMSade mig, så svarade jag inte för att jag skulle se hur min tid ser ut. Sen ringde han på mitt mobilsvar - och jag ringde inte upp efter det heller. Och nu har det dragit ut på tiden såpass att jag inte vågar ringa för att allt känns så pinsamt.

Exempel 2: En väldigt god amatörfilm-kollega/vän (han känner nog igen sig om han läser detta) skickade över en DVD på sin samling av rullar, inkl lite nya grejer. Han tyckte i all anspråkslöshet att det vore kul om jag kollade på DVDn och gav lite feedback. Jag sa givetvis att "ja, jättekul, jag kollar och återkommer snart". Det var ett år sedan. Och har jag återkommit? Nej!

Skitpinsamt!

Mitt nästa nyårslöfte får bli att jag ska upprätthålla de kontakter som ömsesidigt startats! Eller så får jag ge fan i att upprätta en kontakt.

1 kommentar:

Anonym sa...

Ah, intressant, typ
Fast det kan ju vara fler som skickat DVD till dig, vad vet jag.
;-)
Det värsta är väl att jag tappat kollen på vad jag skickat och inte har skickat, så man vågar inte skicka något nytt.