Allt om film

Jag ska sluta köpa tidningen ALLT OM FILM.

Aversionen mot blaskan kom nog i samma ögonblick som min gamla goe kompis SEO slutade som chefredaktör (han startade tidningen) och den bytte namn från STARDUST till det löjliga ALLT OM FILM. Inte för att han slutade, utan för att tidningen plötsligt förlorade sin själ.

Från att ha varit en tidning av filmälskare för filmälskare, så förvandlades den till en tidning tvångsskriven av en rad ersättningslyftande skribenter som råkar ha viss kunskap i ämnet film.
Från att ha varit en spännande labyrint av fakta, lärdomar och onödigt (men ack så roligt) vetande, så har det blivit tungfotade helsidesartiklar om ointressanta filmer och träiga skådisar.

För några nummer sen började dom plasta in tidningen och skicka med en DVD-film. Det var HELLRAISER, SÄG ATT DU ÄLSKAR MIG, HALLOWEEN. Nu senast Scorseses stenåldersgamla genombrottsfilm MEAN STREETS. Gamla filmer som ingen jävel längre vill betala för där de samlar damm i extraprisbackarna på Coop Forum. Distributörer såg en möjlighet att tjäna några sista extra ören genom att recycla rullarna. ALLT OM FILM kunde lägga på en extra tia på sin blaska för att den "innehåller en DVD-film".

Men inte för att dom behöver dom där extra kronorna.
När jag idag satt på muggen och undrade hur i hela friden jag kunde bli färdigläst med tidningen redan efter andra sittningen så roade jag mig med att räkna annonser.

Resultatet?

Jo, 35 helsidor annonser, plus ett antal halv-och trekvartssidor.

Tidningen har 96 sidor, vilket gör mer än 30% annonser! Det är värre än horkanalen TV4 som jag orerat om tidigare på bloggen. På en timmes programtid har TV4 43 minuter program och därmed 17 minuter reklam, vilket gör ca 28% (om man räknar bort hallåorna blir det ännu lägre procent).

Det är ju märkligt att det inte ska gå att ge ut en bra filmtidning i det här landet!

När den svenska varianten av TOTAL FILM rullade några nummer var det rena gottpåsen för en filmnörd. Men den bombade.

Den hypade (men väldigt olästa) FLM är för överspänd och skitnödig. Den skriver om ämnen som jag inte har en aning om vem som vill läsa, på ett sätt som får mig att tro att skribenterna hellre skulle vilja skriva VIKTIG LITTERATUR än en så värdslig skitsak som en artikel om film. Men så kallar man sig för "en kulturtidskrift om film" också - ingen falsk marknadsföring där inte.

Så tack gode gud för internet. Där kan man få sitt lystmäte mättat av filmtexter skrivna av folk som brinner! För ALLT OM FILM har fått sin sista krona av mig!

De ofrivilliga trailer

Idag har Ruben Östlunds tokhyllade (av kritikerna) nya film DE OFRIVILLIGA premiär.

Jag har klippt trailern:



Observera att den plinkande musik i bakgrunden (som knappt hörs) är Benny Anderssons tema till filmen. Inte mitt förstaval om jag säger så, jag lade ett betydligt suggestivare stycke som jag tyckte stämde mer överens med filmens svarta själ. Men det var bara att byta :)

Härunder ligger Rubens egen trailer (egenhändigt upplagd på Youtube av hans eget prodbolag, och med bolagets logga PLATTFORM PRODUKTION först istället för SFs logga) som han klippte ihop innan SF bestämde sig för att de behövde en trailerproducent till jobbet :)

Stinger

Fick hem Martin Munthes amerikanska creature feature STINGER på DVD.

Har sett fram emot att se den sen han sköt den. Inte minst för att den innehåller Michelle DARLING Meadows i en av huvudrollerna.

Martin: du ska få signera den när vi syns nästa gång!

svensk biostatistik

Jag letar och letar, men jag hittar ingenstans där man kan få färsk statistik på hur det ser ut på sveriges biografer och bland svenska filmer. Just nu är jag intresserad över hur det går för LÅT DEN RÄTTE KOMMA IN.

Om man vill koll på den amerikanska marknaden kan man ju surfa in på boxofficemojo.com. Är det nån därute som känner till nån liknande svensk site, droppa gärna adressen här.

Bertil Falukorv

Det här är bland det dummaste jag sett! TV4-bimbon Petra Nordlund ska ställa en fråga till korren Bertil Karlefors som befinner sig på Obamas/demokraternas valvaka.



Man undrar vad som far genom hennes huvud. "Säg inte falukorv, säg inte falukorv, säg inte falukorv..."
Det är nämligen inte första gången det händer. Så här såg det ut 2004:



Blondin-Petra har dock ett stenhårt pokerfejs, det ska man ge henne.

reflektion: Om Gud Vill

Jag har gått och sneglat på Amir Chamdins långfilmsdebut OM GUD VILL ett par år.

Jag gillar mycket av det han gör i musikvideoväg, och även bland hans reklamfilmer finns guldkorn.
Jag är dessutom väldigt förtjust i filmer skjutna i svartvitt, det är nånting med nakenheten och kontrastverkan mellan mörker och ljus som är spännande.
Men nånstans har jag dragit på att stoppa filmen i DVDn, det kan vara den pretentiösa titeln, eller att regissören har castat sig själv som leading man i en kärleksfilm.

Nu fick jag till slut sett filmen. And I didn't like it at all!

Innan jag går vidare vill jag varna att det kommer att finnas lite SPOILERS i denna text. Ska du se OM GUD VILL med orört sinne ska du sluta läsa nu!

Det är som sagt en kärleksfilm, och utspelar sig under den stekheta sommaren 1975. Invandraren Juan jobbar dubbla skift för att tjäna ihop med stålar i väntan på att hans fruga ska komma till Sverige. Av en händelse träffar han den finska sångerskan Juli (Nina Persson från popgruppen Cardigans), och det blir några omtumlande nätter av umgänge innan Juans fru anländer och Juan och Julis umgänge avslutas.

Först vill jag säga att Crille Forsbergs svartvita foto är utsökt (som vanligt). Och Amir Chamdin är överraskande bra i huvudrollen. Han är snygg på ett ful-coolt sätt.

Men sen radas problemen upp. Och de har alla sin gemensamma brytpunkt i att Chamdin har velat göra en fransk nya vågen-film.

För alla som inte är så hemma på den franska nya vågen som filmstil (jag ska i ärlighetens namn erkänna att jag bara har halvkoll själv, och jag har bara sett en handfull filmer) så var det en filmform som föddes i Frankrike under 60-talet av ett gäng filmintellektuella som reaktion på de tidigare franska filmerna som ansågs dammiga och tungfotade med förstockade ideer. Auteur-teorin föddes där en film ansågs sprungen ur regissörens huvud, och bara han var upphovsman. Nu tog man en kamera, drog ut på stan och in i vänners lägenheter och improviserade kring en idé, och man sket i alla filmkonventioner och jumpcuttade, hoppade över 180-linjen, sket i dramaturgiskt berättande och andra knasigheter. De främsta företrädarna var Truffaut, Godard och Rohmer.

Ok, tillbaka till OM GUD VILL. Chamdin har alltså velat göra en nya vågen-rulle.
Filmen har egentligen ingen story som leder från A till B, vilket gör att man tappar intresse för vart den är på väg. Kärlekshistorien mellan Juan och Juli (ojdå, deras namnkombi liknar nästan titeln på den klassiska new wave-filmen JULES OCH JIM - kul...) är i sig inte intressant nog då man inte fattar varför de överhuvudtaget dras till varann. De har ingen gemensam udda gen som gör att de hör ihop mot resten. De saknar inte "någon" som gör att de desperat söker efter en partner.

Den snurrar iväg i konstiga improvisationsutvik. Inte mindre än tre gånger berättar de för varandra om drömmar eller fantasier som de haft ("jag sam tillsammans med en vit tiger, och den hade SÅNA HÄR stora öron, vad tror du det betyder?"...), ackompanjerade av stumma klippmontage och improvisationsmusik, och kyska promenader i stad och skog (?).

Dialogen... Oj, kan man kalla den dialog? PRATET som de har mellan varann är bland det träigaste, mest obegåvade och endimensionella jag hört under alla mina år. Det ska vara "autentiskt" och "sant" och kännas "oskrivet", men det blir bara krystat, pretentiöst BLAJ!

Problemet att kritisera denna typ av film är att vad man än säger så kan det användas emot en.
Om man säger att "det finns ingen story" så säger upphovsmannen "det ska INTE FINNAS nån story, detta är snapshots från verkligheten, och där FINNS DET INGEN story".
Om man säger att "dialogen är konstig" så säger upphovsmannen "har du lyssnat på ÄKTA samtal mellan människor, där finns inget rätt och fel, där bara pratar man... i verkligheten pratar man konstigt ibland".
Om man säger att "filmen är konstig" så säger upphovsmannen att "livet är konstigt! Detta är en AUTEUR-film, den är sprungen ur en äkta känsla som jag vill förmedla. Till skillnad från alla konstruerade Hollywood-wannabe-filmklichéer så är denna film ÄKTA!"

Men nu är det så här: Amir Chamdin är inte någon intellektuell som gör uppror mot filmkonventionerna genom att komma på en filmskapar-teori som han praktiserar, kosta vad det kosta vill.
Amir Chamdin är en hipp reklamfilmsregissör och poserande härmapa som gjort en film full av filmiskt stöldgods. Detta är inte på liv och död, detta är manierade gester och tomt skramlande tunnor. Detta är bara en sampling av coola poser och snygga snapshots.
OM GUD VILL är en film SÅ LÅNGT IFRÅN sant filmskapande det bara går att komma. Chamdin ville göra som idolerna på affischerna på väggen har gjort det, men han visste inte hur han skulle göra, så han snabbspolade igenom favvofilmerna och kalkerade av de bästa bitarna. Men så gör man inte film! Framför allt inte film som vill vara ÄKTA.

Det enda som är bra är fotot. Men det hamnar på fotograf Crille Forsbergs pluskonto, ingen annans...

Trailer för OM GUD VILL:


Äkta vara #1: trailer för Truffauts JULES OCH JIM:


Äkta vara #2: kortfilmen ALL THE BOYS ARE CALLED PATRICK av Godard:

Watchmen

Det har förmodligen inte undgått någon som har något sånär koll på populärfilm att serien WATCHMEN är på väg mot stora duken.

Regisserar gör Zack "300" Snyder.

Tjejen på den undre postern är "svenska" Malin Åkerman som gör karaktären Silk Spectre. Kul med lite svenskt intresse där :)

Seriealbumet WATCHMEN (publicerades första gången i 12 separata nummer) skapades på 80-talet av Alan Moore (text) och Dave Gibbons (bild). Den blev snabbt legendarisk, och innebar ett uppsving för vuxenserie-kulturen som vi känner den idag.

Filmen har varit på gång ett flertal tillfällen, och då bla med Terry Gilliam (BRAZIL) och Darren Aronofsky (REQUIEM FOR A DREAM) som tilltänkta regissörer.

Det var länge sen man blev så sugen att se en serietidningsfilm. Eller film överhuvudtaget. Det mesta som kommer ut idag kan man ladda ner och se på dataskärmen utan att det känns som att man missar nån storduksdimension, men WATCHMEN verkar bli musklig, storslagen larger-than-life bioupplevelse så som man minns det som liten pilt och storögt satt bredvid pappa i biosalongen.

Här är trailern för WATCHMEN:


Här är en teasertrailer. Man kan vara så blasé man vill, men till denna får man gåshud! Låten i bakgrunden är "The End is the Beginning is the End" med Smashing Pumpkins.