Accident man officiell business

Jag upptäckte till min häpnad att jag inte skrivit så mycket om mitt nya långfilmsprojekt ACCIDENT MAN! Så jag gör en kort uppsummering. Hade tänkt att denna blogg kommer att få bli nån form av officiellt forum där jag delar med mig av erfarenheterna med att göra långfilm. Det är rena djungeln, och det kan kanske vara lärorikt för utomstående att få ett litet hum om hur det går till.

Som nämnts i tidigare inlägg så gick jag på ett antal möten hos olika produktionsbolag strax innan sommaren, där jag presenterade idén. I augusti tog jag åter kontakt med de jag träffade. Speciellt ett bolag fick jag väldigt goda vibbar av. De är ganska litet, heter AGADIR FILMPRODUKTION, har en film under bältet, "Kyrkogårdsön". De har en andra film i pipen, "Jenny S", en filmatisering av en populär och välsäljande svensk Bridget Jones-variant. De vill hemskt gärna att ACCIDENT MAN ska bli deras tredje film. Och hey, det vill jag också:)

Killarna på Agadir har fattat hela grejen, de vill ta filmen åt samma håll som jag hela tiden tänkt. De har även från första mötet berikat idén med nya infall, så som goda producenter ska göra. Vad som är roligt (och inte direkt kutym i branschen) är att vi skrivit kontrakt, och jag får ersättning för att skriva manuset!

Till skillnad från SLEEPWALKER så känner jag att detta kommer kunna bli precis så bra som jag vill göra det, för att jag denna gång har 100% koll på läget: det är min bebis, jag har kommit på idén, jag skriver manuset, jag mappar upp hela filmens värld. Jag tänker inte köra efter någon annans karta, och jag tänker inte låta någon annan ta plats i framsätet och ge mig order om vartåt jag ska svänga. Detta är kanske den största grejen jag lärde mig av SLEEPWALKER - ska du göra din egen grej så kan du aldrig slappna av och släppa garden, du måste vara på tå och slåss för dina idéer varenda minut varenda dag.

Nå, idag togs ytterligare ett seriöst steg i ACCIDENT MAN-projektet: vi har registrerat den hos WGA - Writers Guild of America. Vi fick regnr 1236489 :)
Nu kan ingen sno vår idé, och det känns betryggande. OK, man är aldrig helt safe, men på detta sättet har vi täppt till det värsta läckaget.




















Här är ett dåligt foto på registrerings-bekräftelsen. Men jag är stolt! Känns som man har fött barn eller nåt (eller iallafall att man fått ett positivt utslag på graviditetstestet), när man på detta sätt har ett konkret fysiskt bevis för att projektet inte bara är en önskedröm.

30 days of night

Nu har filmatiseringen av en av de senare årens starkaste graphic novels premiär i USA. Vampyrhistorien 30 DAYS OF NIGHT, om en liten stad i norra usa, där vampyrer flyttar in under den vintermånad då solen inte går upp.

Jag älskar konceptet, och jag kan på sätt och vis gissa att filmen inte når upp till serieförlagans sjukt snygga, stänkiga, riviga look signerad geniet Ben Templesmith.

Ett par sidor ur serien:

Och så en trailer med ett bonusklipp på slutet:

Filmer jag kanske skulle gjort eller inte #4: THE MESSENGERS

Detta var något som såg riktigt kasst ut, men som blev något riktigt bra.

Fick manuset från min agent (agenturen UTA) via min manager Linne Radmin.
Här ett snapshot på följebrevet:















Initialt hette filmen SCARECROW, var en riktigt beige skräckis om övernaturligheter i och omkring en solros-farm i södra USA. Kråkor som betedde sig knasigt, olycksbådande fågelskrämmor och en övernaturlig kraft som man inte fattade nånting av.

På inrådan av min manager så gick vi inte vidare med projektet. Det är ju många steg innan man slutligen blir antagen som regissör på ett projekt, och att besluta sig för att försöka pitcha sin "take" för producenterna är bara det andra steget (att få manuset i sin hand är det första). Detta trots att Sam Raimi var producent. Eller snarare just för att... Risken är ju ganska stor att man nånstans på vägen blir ratad till förmån för en regissör som karln är mer begeistrad av.

Och mycket riktigt, nåt år senare fick jag höra att Pang brothers, Hongkong-tvillingarna bakom THE EYE (originalet) och BANGKOK DANGEROUS fått jobbet.

Och det var ett lyckokast måste jag säga. Om man gillar klassisk J-horror alltså, och det gör jag. Från att ha varit en lam, ofokuserad häxbrygd har de gjort en riktigt effektiv spökis, och kastat in alla de starka element som man ser i japanska skräckisar, men placerat det på klassisk amerikansk redneck-mark.

Jag hade först tänkt mig att sitta med tummen på FF-knappen, men ganska snart la jag ifrån mig kontrollen och bara diggade.
Filmen är lika lowkey som tex THE RING eller deras eget masterpiece THE EYE. Den börjar intensivt med ett jävulusisk mord på en familj, och går därifrån ner i en lågmäld krypande, psykologisk stämning.

Handlar om en familj som flyr storstan för att lappa ihop sig efter en traumatisk händelse. Storasyster i familjen har tonårsproblem, och en händelse har gjort att femåriga lillebrorsan inte pratar. Snart börjar lillebror att se och reagera och skratta åt saker ingen annan ser. Och tonårsdottern i sin tur börjar uppleva saker som inte är lika roande...

Filmen spelar som sagt på den där krypande känslan, att det finns nånting hemskt i skuggorna och hörnen som man inte ser. Att det sker på en solig solrosfarm är coolt, även om de starkaste sakerna sker inne i det stora Psycho-huset de bor i. Det hela kryddas sen med skräckiga ögonblick och märkliga skepnader som ser äckliga ut och som gör omöjliga saker med sina kroppar. Och den har några ordentligt omtumlande scener!

Man kan helt enkelt konstatera att Pang-bröderna gjort det rätta; gjort något de behärskar och som bevisligen funkat förut. Och det funkar igen. Och de slängde ut fågelskrämmorna! Skådisarna gör starka insatser överlag, även femåriga pojken har några creepy ögonblick när han agerar förvånad eller skrämd över hur hans nya "kompisar" beter sig.
Jag gillar THE MESSENGERS skarpt, och skulle mer än gärna gjort denna version. I sanning måste sägas att jag fick en massa inspiration, och mindes varför jag skrev manuset SPAM en gång i tiden - det var en sån här film jag ville göra.

Den har fått crappig kritik på sina håll, men det skiter jag i. Mitt betyg blir 4 av 5.

Här kan man se en trailer för MESSENGERS:

New wheels on the block

Det här är roligt! Om alla hade lika mycket självdistans som de här killarna skulle världen vara en mycket bättre plats att leva på.

Filmer jag kanske skulle gjort eller inte #3: THE INVISIBLE

Jo, jag fick manuset till den amerikanska versionen av DEN OSYNLIGE (av Joel Bergvall och Simon Sandqvist).
Originalet är en riktigt riktigt bra historia som håller ihop på alla sätt och vis. Väldigt osvensk i sitt effektiva driv och starka momentum. Det enda jag tycker inte funkar är slutet, och där kajkar filmen ihop totalt - jag var upprörd en hel dag när jag sett den för att den är så jävla dumt avslutad!!!

SPOILERS AHEAD:

Om nu hela filmen så fokuserat går ut på att killen ska hittas innan han dör, och problemtjejen ska utvecklas och visa sig vara en fin tjej som egentligen inte dödar folk - - - VARFÖR I HELVETE SLUTAR MAN DÅ FILMEN MED ATT LÅTA PROBLEMTJEJEN MED BERÅTT MOD DÖDA HUVUDPERSONEN GENOM ATT "PULL THE PLUG" NÄR HAN HITTATS LEVANDE???!!! OCH DESSUTOM SLUTA I ETT SÅNT TONFALL ATT DET VERKAR SOM OM HON HAR GJORT THE RIGHT THING???!!!

Detta har dom mycket riktigt ändrat på i den amerikanska filmen. Vet inte om det amerikanska slutet var så himla bra, men det var 100 gånger bättre än det svenska!
I övrigt var filmerna identiska: vändning för vänding, scenlösning för scenlösning, bildvinkel för bildvinkel. Varför ska de göra en remake när den efterapar originalet. De har nästa gjort en PSYCHO här :)
Regissören David S Goyer är en duktig manusförfattare (DARK CITY, BATMAN BEGINS, BLADE) men som regissör vete faen. BLADE TRINITY är rejält sugig (framför allt som man jämför med smarte Guillermo Del Toros BLADE 2).

Jag behöver väl inte säga att jag tackade nej på stående fot. Hur skulle det se ut med en svensk snubbe som gör en remake på en svensk film?...

Betyg: hmm, storyn håller ihop lika bra som i originalet, men remaken i sig tillför intet till filmhistorien, så det blir 2 av 5.

Här hittar du en trailer till originalet DEN OSYNLIGE (tyvärr går det inte att embedda den).

Här är en trailer för THE INVISIBLE:

s500i

Har köpt mig en ny mobiltelefon. Det är kul, man blir som en liten pojke i leksaksaffären.

Modellen är den svarta "pianolackade" Sony Ericsson s500i . Jävligt snygg, och lagom dyr. Jag har alltid alltid alltid köpt 1 kronas-mobiler tidigare, bara tyckt att det är något som är bra att ha så att man kan bli nådd.
Men nu bestämde jag mig för första gången för att köpa något som var snyggt och dyrt och fullt med funktioner.

Så nu kan jag filma och fota och maila och surfa och bluetootha och till och med blogga direkt från telefonen med en speciell publicera-upp-bilder-knapp (finns på johannesmobil.blogspot.com) . Shit, vad meningslöst. Och barnsligt roligt! Där kommer det kanske dyka upp bilder från mitt yrkesverksamma liv. Eller från speciella privata händelser. Eller ingenting alls när jag tröttnat på funktionen. Man vet aldrig.

Well, här finns en liten film om telefonen:

Filmer jag kanske skulle gjort eller inte #2: BLOOD AND CHOCOLATE

Fick detta varulstema-manus i handen år 2004.
Handlar om en ung kvinna i Prag som slits mellan kärleken till en ung man och de förpliktelser hon gentemot sin "stam" bestående av människor som nattetid förvandlas till vargar. En varulvsskräckis skulle man kunna tro, men manuset var betydligt mer draget åt drama med varginslag (inga rediga varulvar alltså utan vanliga vargar).
Manuset av Ehren Kruger (THE RING, SKELETON KEY, BRÖDERNA GRIMM) hade en rätt skön svävande poetisk känsla som funkade bra till utanförskap-temat.

Tyvärr förvaltar inte filmen denna känsla, även om alla beståndsdelar finns där. Staden Prag är stämningsfull, och the-monster-inside-stories är nästan alltid intressant. Men framför allt fallerar filmen på skådespelarna. Huvudpersonen är relativt okarismatisk, hennes vargbrorsa och dennes kompaner är för unga och valpiga för att funka som farliga vargmän. Och så kliver fagre Olivier Martinez in som hårdbrytande klanledare, och då blir det pannkaka.

Framför allt tror jag att tyska regissören Katja von Garnier inte har mycket till vision när hon gjorde filmen. Scenerierna känns platta och tråkiga, och det som skulle kunnat bli suggestivt och vackert blir segt och tråkigt.

Betyget blir 2 av 5.

Trailer för BLOOD AND CHOCOLATE: