The Machinist

Såg The Machinist häromkvällen.
I chock, ska jag säga.

Sällan har jag varit så överväldigad av en rollprestation som den Christian Bale levererar.

Givetvis grundas det på att karln gått ner i vikt till rena benrangel-viktklassen.
Men jag trodde att han skulle gå omkring och bara vara deppig och låg och ha ett enda ansiktuttryck.

Ack så fel jag hade!










Han spelar upp hela registret av känslor och uttryck med minimala medel. Ansiktstics. Blickar. Tonlägen. Små justeringar i sin kroppsställning. Jag är djupt, djupt imponerad!

Synd att filmen sedan inte riktigt levererar. Den är mörk och suggestiv och visuell på det sätt jag älskar. Men idén är lite förutsägbar och alla röda trådar knyts inte ihop riktigt på slutet.

Men det gör inget, för Bale är så fantastisk att filmen står över det mesta just nu.
Och så är jag så in i bänken avundsjuk på att de kom på att använda små postit-lappar som genomgående pusselbitar i gåtan Bale måste lösa. *spontan applåd*

Se se se!!!