22 december 2007

Dinner for five

Satt och zappade runt på dumburken igår kväll, och landade på kanalen Star!, där de kör andra säsongen av tvserien DINNER FOR FIVE.

Jag har hört blandade saker om serien. Skapad och "hosted" av skådisen/regissören Jon Favreau är upplägget oerhört enkelt: i varje avsnitt samlar Favreau fyra kompisar från branschen runt ett middagsbord, och sen dricker man vin, äter en bit och byter erfarenheter och visdomsord. Visas tycker att Favreau bossar för mycket, andra att det är lite för Hollywood-fegt i den mening att man inte vågar trampa på några tår. Nåja.

Programmet jag landade i hade bl.a. regissören John Sayles och skådisarna Maggie Gyllenhaal och Lili Taylor som gäster. Jag fastnade direkt. Jag vill inte säga att "det var som att sitta med vid bordet", för det låter så fånigt. Men upplevelsen var väldigt behaglig. Tonen i programmet är lågmäld, familjär, humoristisk och en skön glimt in en värld där stjärnor beter sig som vanliga människor.
Jag fick bl.a. höra om hur Sayles ser på sin splittrade roll som kommersiell pen-for-hire till bl.a. Roger Corman, och egenregisserade arthouse-filmer som PASSION FISH. Lili Taylor pratade om om hur hon lyckades överleva konstnärligt i en skitfilm som THE HAUNTING. Och lite synpunkter om hur man handskas med målkåta skådiskolleger som snor åt sig screentime genom att göra små kontinuitets-förändringar i sin egen bild (som att ta upp ett glas) så att klipparen måste klippa till dem under den andres repliker för att inte glasets uppdykande ska bli en chock för åskådaren. Samt mycket mer.



Favreau, som spelat i SWINGERS och MADE och regisserat filmer som ELF och kommande superherorullen IRON MAN, har en förmåga att få folk att känna sig avspända, och han leder samtalen på ett självklart sätt. Efter programmets slut köpte jag omedelbart den första säsongen på eBay, för jag fick rejäl mersmak, även om standarden kanske svajjar mellan avsnitten.
Fyra säsonger har det blivit in alles, och här kan du se en total episod-lista på vilka som varit med och ätit middag med Favreau.

Här ett smakprov från säsong 4. Runt bordet bl.a. Roger Corman, Rob Zombie och Bruce Campbell. Den sistnämnde pratar om hur de finansierade första EVIL DEAD genom ett gäng tandläkare(!).

I det här klippet, också från säsong 4, har värdskapet tillfälligt övertagits av Kevin Smith för ett program. Runt sig har han bl.a. Stan Lee, Mark Hamill och J.J. Abrams.

21 december 2007

20 december 2007

film på tv











Programledarna för Filmkrönikan får fortsatt förtroende även i vår.
Andrea Reuter och Navid Modiri heter de två, och de har fått mycket kritik under hösten. Det har varit allt från Reuters finska brytning och Modiris orutin till märkliga intervjuer och ämnen.

Här en text från Filmnyheterna där Reuter påstår att vinden har vänt och folk har börjat gilla programmet "otroligt mycket".

Jag sällar mig till de kritiskas skara. Av den enkla anledningen att jag tycker att folk som ska sitta i tv-rutan och förmedla åsikter eller nyheter måste göra det med pondus och trovärdighet.

Reuter funkade i TV400s filmprogram, där är det en avspänd lågbudget-ZTV-stämning där man kommer undan med att vara independent och cool. Så icke i Filmkrönikan. Nu måste man givetvis inte vara en slipsgubbe för att funka i statstelevisionen, men man måste ha pondus, och det har hon inte. Hon drar förvisso uppmärksamhet till sig med finsk brytning och konstig frisyr, man liksom tittar på henne när hon pratar, men en hårt stylad yta är inte detsamma som pondus. Om hon hade vanlig frisyr utan kolsvart kulturnyans, och kläder som normala människor har på sig, så skulle inte en jäkel lyssna på vad hon sa.

Navid Modiri hörde jag nån gång på radio som programledare i nåt P3-ungdomsprogram. Där funkade han. Jag blev dock mycket förvånad när jag hörde att snubben skulle sitta och tycka i Filmkr. Där kommer vi in på trovärdighetsbiten. Så här är det: jag kan inte ta en snubbe på allvar som jag instinktivt känner inte har nån filmkoll mer än det han läser i pressmaterial och skummar igenom på nätet. Navid Modiri är ingen filmmänniska, han är en svennig normalkonsument utan större filmintresse än en normalkonsument! Men hallå, säger vissa, kan inte en vanlig människa få tycka? Nej, inte som programledare i tv, svarar jag då!

Orvar har pondus och kunskap, så han var kanon (trots att han sågade SLEEPWALKER i ZTV). Sahlin har pondus och kunskap, han funkade skitbra. En annan som jag utan att blinka skulle lyssna på och ta på allvar är Kobras engagerade Kristoffer Lundström.
Varken Reuter eller Modiri är bra (de skulle få 2 resp 1 stol i betyg av mig), och därmed kommer ännu ett halvår att gå med mig givandes fågelholken ett ansikte framför dumburken!

Många förundras över Modiris balla popkille-look i rutan. Den har han odlat i en popgrupp med det anspråkslösa (och alldeles säkert ironiska) namnet Navid Modiri och Gudarna. Här en video till låten "Min ofödde bror" med dem.

18 december 2007

Hancock

Ny film med Will Smith som ofokuserad och nerdekad superhero. Regisserad av skådisen Peter Berg som även gjorde THE KINGDOM och bisarra VERY BAD THINGS.

Verkar vara en ball film. Vete dock faen om Will Smith är den ultimata skådisen i rollen.

16 december 2007

The bigger they are...

SF köper Sonet, och en ny oövervinnelig Goliat har sett dagens ljus.

Sonet kommer under SFs flagg att bara satsa på feta långfilmsproduktioner. I startblocken står Kjell Sundvall med JÄGARNA 2 och Kaj Pollack med en ny icke-betitlad film.

Då vet vi småfiskar i dammen vilka som får sätta tänderna de få feta maskar som Filminstitutet slänger ut i filmproduktionssverige, medan vi får svälta på småsmulor.

Hm.
Kjell Sundvall har med sina femtioelva BECK-snabbisar och vänsterhands-videorunk som nya ULVENATTEN arbetat fram en sällsynt slarvig och oengagerad rent-a-director-stil som innebär freestylande skådisar och gyllene snittet-vaganzor, och därmed speedat upp sitt frifall som han startade nånstans efter underbara VI HADE IALLAFALL TUR MED VÄDRET.
Och Kaj Pollacks episka dramer om det stora i den lilla människan är fint tänkta och dramaturgiskt välslipade, men nåt så ospännande och förutsägbara att höger hjärnhalva* faller i koma.

Vad säger då Filminstitutets vd Cissi Elwin?
"Jag är glad att någon vill satsa på svensk film".
Que? Vi andra då?

Länk till artikel i DN.

Vi kan bara hoppas att det dyker upp en David som ger bjässen en match!
The bigger they are, the harder they fall. Or the more effective they'll crush us under their big ass when they sit down :(


* Höger hjärnhalva står för det intuitiva och känslomässiga tänkandet, vänster hjärnhalva står för det logiska.

13 december 2007

Helena Bergström gör ny film



Helena Bergström fick blodad tand med sin regidebut SE UPP FÖR DÅRARNA. Så nu har hon ett nytt alster på gång. Titeln är ännu hemlig, men den beskrivs som en kärleksfilm med både komiska och sorgliga inslag. Manuset är en blandning av två idéer som Helena Bergström tidigare arbetat med.

– Det handlar om två människor som kommer från väldigt olika bakgrund och deras möte. Det kommer att bli både skratt och tårar, säger Helena Bergström hemlighetsfullt.

Jag kan bara gratulera Helena. Och även gratulera Sverige, som har en ny allvarsam och varmt mänsklig men kanske samtidigt lite spjuveraktig komedi att se fram emot. Den har redan fått manusstöd från Filminstitutet, och jag hoppas för Helena och filmens skull att den blir en av de titlar under 2008 som får ett riktigt stort ekonomiskt produktionsbidrag, i linje med Institutets nya filmstödspolitik.

Heja Helena!

EDIT: Titeln på Helenas nya film är "Så olika". En titel som känns spännande, och som rymmer flera möjliga tolkningar. Bra film är aldrig förutsägbar, och jag tror att Helena kommer att bjuda publiken på en känslomässig såväl som filmisk bergochdalbana!
Go girl!

12 december 2007

Indy 4






Shit pommes frites, nu börjar det rycka i actiontarmen!

Första postern till nya Indiana Jones 4, "INDIANA JONES AND THE KINGDOM OF THE CRYSTAL SKULL" har landat! Tecknad av legendariska postermakaren Drew.

Dessutom några bilder från filmen som megafonats av Steven Speilberg. Gubben Harrison Ford får i rollen som Indiana Jones sällskap av Shia LaBeouf, Karen Allen (som är back in business som Marion) och Ray Winstone.























Slutligen, ett klipp från amerikanska popkultur-mässan Comic-con, där ett antal av nyckelpersonerna presenterade sig och filmen.
Blir lite fånigt och inställsamt med såna uppställda big-ups (ungefär som extra-material-intervjuer på DVD-utgåvor), men det är ändå kul att se och få en liten försmak.

11 december 2007

slut-riggat

Nä, den norska tvkanalen ville inte göra en skandinavisk LOST. Därmed är tv-serien RIGGEN som jag skrivit på (samman med två andra manusförfattare) under hösten lagd i malpåse.

Synd. Hade kunnat bli en fräsch fläkt. Och upplägget hade potential att bli en riktigt skrämmande och fascinerande serie.

Back to ACCIDENT MAN...

10 december 2007

Speedracer

Nu finns en första trailer ute till den nya filmen av brorsorna som gjorde MATRIX-trilogin. Filmen heter SPEEDRACER och är en nyinspelning av en gammal anime-tvserie.

Här ser du trailern:



Och på den här platsen hittar du trailern i bättre upplösning.

Jag säger bara BLLUUÖRRGGGGHHHH (eller hur man nu stavar en fet spontanspya i knät)! MATRIX var fantastiskt på alla sätt och vis. Detta är ju så tråkigt så klockorna stannar. CARS med människor... hur sexigt är det?
Och alla som börjat hata filmer med skådisar som walks and talks framför en greenscreen räcker upp en hand nu tillsammans med mig...

08 december 2007

Never say yes in the room

Jag var på ett möte häromsistens, och kom då att tänka på en mening som min amerikanska manager mässar som ett mantra: "Never say yes in the room".
Kontentan är helt enkelt att man aldrig ska ta ett förhastat beslut när det gäller jobb.

1) det är alltid bra att ta en extra funderare - vill jag viga mitt liv åt detta genom att sätta min namnteckning på ett papper? Om "Ja": är jag i så fall nöjd med premisserna? Och uppskattar min familj att jag gör detta?

2) Det är aldrig bra att vara för "eager", man kan verka desperat, och dessutom dum som inte tar en extra fundering.

3) Om arbetsgivaren/beställaren är seriös, så ska han/de kunna ta att man vill tänka lite extra och återkomma. Det kan verka skumt om han/de vill ha namnteckningen NU! NU! NU! - finns det de facto något lurt i buskarna som jag skulle förlora på?

Jag har nån gång fått en sån där förrädiskt euforisk känsla inför någon person eller inför ett jobb, där man vill bevisa hur mycket man uppskattar den/det genom att omedelbart säga JA! Det har gått bra vissa tillfällen, och ungefär lika många gånger gått åt pipsvängen. Så jag har nog lärt mig av mina misstag.

"Never say yes in the room" kan man ju faktiskt applicera på de flesta viktiga beslut man tar i livet: vill man köpa den här lägenheten? Vill man gifta sig med den här kvinnan/mannen? Vill man ha det där barnet?

Ett annat bra uttryck är "Go with the flow" - kör på bara i stundens ingivelse! Skönt att livet även består av såna beslut, där det inte gör nånting att man gör dumma misstag. Det är väl balansen mellan de två uttrycken som gör livet så skönt att leva: man kan vara både en slipad businessman och ett oförståndigt barn!