Hm. Jobbigt.
Har nu diskuterat fram och tillbaka med min manager om utvecklingen med SPAM. Vi är överens om att några lite större förändingar ska göras för att förstärka vissa grundelement i storyn. Gott nog, eftersom det historien kommer att bli mycket starkare av det.
Dock blir man lite trött av att vända tillbaka och "börja om från början".
Ok, riktigt så allvarligt är det inte. Men ändringarna gör att jag måste tänka om från grunden.
Så jag har lagt undan manuset ett tag. Inspirationen har tagit paus, och jag kan inte få något gjort utan den.
Istället tittar jag på ett par andra idér som jag under den senaste månaden fått. Utvecklar lite för att senare gå tillbaka till SPAM och se om jag kan ruska upp den på benen igen.
Jag hoppas och tror att det ska gå bra. Faen, ett år av ens liv ska inte bara få vara kastas bort så där.
26 april 2006
07 april 2006
outline draft 2
Lyckades övervinna tveksamheterna som infann sig under utvecklingen av en outline av draft två på SPAM. Skönt.
Ibland måste man helt enkelt ta ett steg tillbaka för att komma framåt.
I mitt fall bestod steget "bakåt" av att läsa valda kapitel ur Syd Fields THE SCREENWRITERS WORKBOOK. Att svart på vitt återupptäcka vikten av Plotpoints, Midpoint och Pinches.
Jag skrev ner alla mina scener på lappar och flyttade runt dem lite. När jag sedan fått fram gedigna plotpoints och pinches och en bra midpoint så lade jag ut resten av scenerna emellan. Och så hade jag plötsligt hittat min struktur.
Som tur var behövde jag inte uppfinnan nya scener, utan de jag hade fungerade utmärkt, bara i lite ny ordning.
Så jag fick klart min outline och skickade iväg det till USA igår. Nu väntar jag på ett okej, alternativt ändringsförslag innan jag på allvar kan börja skriva den nya versionen av SPAM.
Shit, det kommer antagligen att ha gått ett år innan jag fått en säljbar version av manuset. Film är ingen business man ska syssla med om man vill ha snabba puckar i sitt liv :)
Ibland måste man helt enkelt ta ett steg tillbaka för att komma framåt.
I mitt fall bestod steget "bakåt" av att läsa valda kapitel ur Syd Fields THE SCREENWRITERS WORKBOOK. Att svart på vitt återupptäcka vikten av Plotpoints, Midpoint och Pinches.
Jag skrev ner alla mina scener på lappar och flyttade runt dem lite. När jag sedan fått fram gedigna plotpoints och pinches och en bra midpoint så lade jag ut resten av scenerna emellan. Och så hade jag plötsligt hittat min struktur.
Som tur var behövde jag inte uppfinnan nya scener, utan de jag hade fungerade utmärkt, bara i lite ny ordning.
Så jag fick klart min outline och skickade iväg det till USA igår. Nu väntar jag på ett okej, alternativt ändringsförslag innan jag på allvar kan börja skriva den nya versionen av SPAM.
Shit, det kommer antagligen att ha gått ett år innan jag fått en säljbar version av manuset. Film är ingen business man ska syssla med om man vill ha snabba puckar i sitt liv :)
01 april 2006
Lost too
Är ett hack ifrån att ha satt ihop en ny outline på SPAM.
Men då kryper förvirringen sig inpå. Jobbigt.
Jag och managern är överens om förändringarna som ska göras. Men när jag låter dessa förändringar genomsyra idén, så känner jag att jag tagit i för hårt.
För mycket av det gamla ställs åt sidan, och för mycket nytt ska få plats i den nya strukturen. Och så har jag plötsligt gått vilse. Det känns som att upplägget jag arbetat in under nio månader plötsligt ska läggas i en hatt, röras om och randomly läggas på ny plats.
Det bästa är nog att ta ett steg tillbaka och låta det hela bero en stund. Förhoppningsvis kanske jag kan se på det hela med nya ögon om det får glömmas bort ett tag.
Men då kryper förvirringen sig inpå. Jobbigt.
Jag och managern är överens om förändringarna som ska göras. Men när jag låter dessa förändringar genomsyra idén, så känner jag att jag tagit i för hårt.
För mycket av det gamla ställs åt sidan, och för mycket nytt ska få plats i den nya strukturen. Och så har jag plötsligt gått vilse. Det känns som att upplägget jag arbetat in under nio månader plötsligt ska läggas i en hatt, röras om och randomly läggas på ny plats.
Det bästa är nog att ta ett steg tillbaka och låta det hela bero en stund. Förhoppningsvis kanske jag kan se på det hela med nya ögon om det får glömmas bort ett tag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)